Nordens Fotoskola: Här utmanas studenterna varje dag

På en liten ö i Mälaren, Biskops-Arnö, ligger en av Sveriges mer välrenommerade fotoutbildningar: Nordens Foto­skola. Utbildningen har i mer än 30 år format ett stort antal fotografer till att bli skickliga bildberättare, där flera sedan har vunnit priser i Årets bild, haft utställningar på Fotografiska och fått ta emot TT:s Stora Fotopris – för att nämna några exempel.

Nordens Fotoskola

Läs mer om Nordens Fotoskola och hur du söker: nordensfotoskola.se.

Nordens Fotoskola tycks ge en bra grund att stå på som fotograf inom det dokumentära fältet. Kamera Bild begav sig därför till ön för att titta närmare på hur den grunden byggs, under en av yrkeshögskolans 600 kursdagar.

Berätta med bilder

I det lilla rummet på internatet sprider sig ett rött sken, från en lampa vid Linnéa Vesterlunds säng. Hon sitter på kanten och agerar modell, medan Elin Åberg och Dennis Ylikangas monterar en softbox över en speedlight-blixt. I dag är det blixtworkshop på skolan och en av övningarna går ut på att hitta en balans mellan ett stämningsfullt ljus och blixtljus.

– Ska vi använda en eller två blixtar, frågar Dennis de andra.

– En, det ska ju vara mysigt, svarar Linnéa.

Dennis tar några bilder, tittar på skärmen och vinklar den sedan mot Linnéa som säger: »Å, nice. Coolt ljus.«

De tre studenterna plockar ned prylarna medan de diskuterar hur de ska lösa nästa uppgift som de fått instruktioner om på ett papper. Jag frågar om de tycker blixt är svårt att jobba med?

– Det är lite meckigt, men inte svårt, säger Dennis och Linnéa fyller i:

– Det är bara att testa sig fram, så länge man har tid fungerar det bra.

Att ge sig ut på ett skarpt uppdrag är däremot en helt annan sak menar Elin, i alla fall än så länge.

– Jag har aldrig använt blixt tidigare. Det skulle vara panik­­artat att sätta sig i en verklig situation om man inte kan.

Även om Elin inte har fotograferat så mycket med blixt har kameran ofta funnits med henne, redan sedan barnsben. Det är första gången hon »pluggar foto« efter att tidigare ha läst journalistik.

– Men jag insåg att jag i första hand vill berätta med mina bilder och inte med mina ord, säger Elin som därför sökte till Nordens Fotoskola.

Hittills har utbildningen varit utmanande, och emellan­åt har Elin ifrågasatt sin egen förmåga.

– Jag kände mig korkad först. »Jag kan inte fota«, kändes det som. Skolan bryter ned en i bitar, för att sedan bygga ihop delarna igen. På så sätt har alla blivit duktiga och tagit enorma steg.

Att studera på Nordens Fotoskola tycks handla mycket om att våga, är det så?

– Ja. I en av de första övningarna blev vi avsläppta i Örsundsbro med uppmaningen: »kom tillbaka med ett porträtt i tre bilder av en människa ni inte känner«. Det var bara att gå ut och försöka. Jag hittade en bilmekaniker som inte sa ett ord – men det gick bra! På skolan testar de oss vilket gör att vi växer och vågar mycket mer.

En praktisk utbildning

På Biskops-Arnö huserar fotostudenterna ofta i »Bild­huset«, som ligger i ett före detta stall. Där kossor en gång i tiden har mjölkats finns det nu en fotostudio och en sal med datorer för bildredigering. Även ett par kontor där jag hittar en annan grupp av studenter som har gett sig i kast med uppgiften att fota »porträtt av en person på jobbet«.

För att lösa den uppgiften har studenterna bett sin egen lärare, Jonas Berggren, att sitta i en liten soffa med datorn i knät. »Och så får du ha brillorna i munnen – det känns som en klassisk Jonas-pose« uppmanas han innan blixten brinner av.

Det är sjunde året Jonas jobbar på Nordens Fotoskola och just nu är han även tillförordnad utbildningsledare. Syftet med utbildningen förklarar han på följande sätt:

– Det här är en praktisk skola som ska leda till att man blir fotograf. I dag är det frilans som gäller, därför är entreprenörskapet en viktig del av utbildningen.

Han har själv gått på skolan, för så länge sedan att han kallar det för »forntid«. Sedan 1988 har han varit frilansfotograf men att i dag arbeta som lärare är något han »inte ångrar en sekund«.

– Jag kommer tillbaka till ursprunget, till varför jag fotograferar. Här pratar vi så mycket om det fotografiska berättandet, att det blir som en fotografisk nykick för mig.

Även om utbildningen under sina tre decennier har genomgått vissa förändringar, har den hela tiden vilat på en bildberättartradition. Det är kärnan i de olika kursmomenten som i slutändan leder fram till ett yrke som fotograf och bildjournalist.

– Hos de som söker hit vill vi se en vilja att berätta. Det tekniska kan du lära dig men du måste redan ha ett inre driv att vilja berätta.

Är det tufft att komma in på utbildningen?

– Ja, det tycker väl studenterna själva. Jag får ibland höra kommentarer som »jag vågar inte söka, ni är så himla bra – alla vinner priser«. Men då svarar jag »ni skulle se deras ansökningsbilder«.

Jonas syftar förstås på att före detta studenter har även de varit nybörjare en gång i tiden. Att börja på Nordens Fotoskola är inte lika med att redan vara fullärd.

– Vi utbildar och det sker en utveckling under åren, säger Jonas.

I tre år pågår utbildningen. De två första på skolan och ett avslutande år ute på olika praktikplatser, såsom dagstidningar och magasin. Studenternas snittålder ligger ofta kring 25–26 år. I klassen som började i höstas spänner åldersspannet från 20 till 37 år.

»Nya gränser att gå över«

Simon Rehnström hade inte fotograferat så mycket innan han sökte till skolan. Arbetet med ekonomi och logistik kändes inte längre rätt vilket ledde honom in på nya tankar. Att efter tre urvalsdagar med fotouppgifter och intervjuer få beskedet att han var antagen, var en skön känsla tycker han. Dock vet han ännu inte vad utbildningen ska leda till, för honom.

– Eftersom jag inte har fotat så länge vill jag hinna pröva på mycket, med allt från sportfoto till matfoto. Målet för mig är att hitta vad jag är bra på – vad som är min grej och min stil. Jag vill även lära mig bygga upp bildserier som hänger ihop och som talar ett tydligt språk.

Var det ett rätt val att börja på skolan?

– Helt rätt! Det är utvecklande hela tiden. Varje uppgift innebär nya gränser att gå över.

En sådan gränsöverskridande övning är den som skolan kallar för 48 timmar. I den ställs utmaningen att våga ta kontakt med människor på sin spets – att komma ur sin bekvämlighetszon. Under två dygn ska studenterna följa en för dem främmande person och dokumentera den män­niskans liv.

– Det svåra med övningen var att hitta en person som går med på det, och att hitta en bra vinkel för berättelsen, säger Simon som följde en kille i sin egen ålder som bland annat var danslärare.

Simon sov till och med på killens soffa, men riktigt så långt gick inte Elin som följde den 17-årige rapparen Naod från Rågsved – som hon aldrig hade träffat tidigare.

– Jag var där från tandborstning till tandborstning och fotade som en liten fluga på väggen. Han älskade bilderna så vi ska helt klart fortsätta samarbeta, säger Elin.

De allra flesta i klassen bor på skolan, i alla fall under den första tiden när det sker mycket undervisning på plats. Elin trivs bra med livet på internat.

– Det blir som en liten bubbla där man alltid har det här kreativa omkring sig. Jag kan fota när som helst och sitta och redigera mitt i natten om jag vill. Dessutom pratar vi mycket om bild på kvällarna, hjälper och ger varandra idéer för att vi ska bli bättre. Jag känner ingen konkurrens.

Nordens Fotoskola ser även gärna att studenterna bor på skolan under det första året, just för att de ska forma varandra.

– Det informella lärandet dem emellan är viktigt. Den kunskap de delar sinsemellan ger otroligt mycket för dem, förklarar Jonas.

I redigeringssalen är det nu full aktivitet. Dagens bilder ska snabbt hinna redigeras innan det är dags för redovisning. Gruppen som fotograferade Jonas i den lilla soffan är mitt uppe i en ivrig diskussion. Det står mellan två varianter och Hanna Franzén är en stark förespråkare av den ena bilden – den där Jonas fötter inte syns som de gör i det andra alternativet.

– Alla har så olika viljor, men vi lär av varandra, säger Hanna som efter ytterligare en stunds diskussion kan utbrista (med glimten i ögat): »jag vann«.

»Måste brinna för möten«

Hanna har varit en hängiven fotograf under lång tid, något som inte minst den stora tatueringen på armen vittnar om – föreställande en polaroidkamera. Hon har även hunnit skaffa sig yrkeskunskap från ett par olika lokaltidningar, där hon arbetade som fotograf och bland annat lärde sig att bli snabb.

– Jag älskar korta deadlines. Så är det i yrkeslivet och här på skolan är jag ofta den som är snabbast med att lämna in uppgifter. Men ibland tycker Jonas att jag är lite för snabb, säger Hanna och skrattar.

Nordens Fotoskola har hon känt till sedan länge och har alltid tänkt att »någon gång ska man gå där«. När hon nu gör det är hon närmast lyrisk över hur bra hon tycker utbildningen är.

– Jag längtar alltid till nästa dag. Det är så himla bra här, vilket är en häftig känsla.

Även om utbildningen fokuserar på ett yrke som fotograf finns det samtidigt en bredd i kurserna, vilket Hanna tror är avgörande för att få jobb i dag.

– Man måste kunna skriva, fota och redigera. Vi har redan haft journalistiskt skrivande och snart ska vi lära oss filma. Det är precis det som är framtiden.

Vilka tycker du ska söka till Nordens Fotoskola?

– Man ska älska att fota och brinna för det här med möten. Du får inte vara rädd och måste ha en vilja att testa att vara på nya platser. När jag jobbade på lokaltidning fick jag bredden att träffa bonden Bengt ena dagen till att vara med på en operation dagen efter. Man får vara med om så mycket och komma in i folks liv, säger Hanna.

Hur det ser ut för de studenter som har avslutat utbildningen är något skolan undersöker med en enkät. Det åligger dem att göra det ett halvår efter att studenterna gått ut, för att rapportera till myndigheten för yrkeshögskolan. I den senaste enkäten framgår det att 81 procent arbetar med något som utbildningen ska leda till. Skolan undersöker även av eget intresse hur det har gått för dem som slutade för fem år sedan. I den gruppen landade siffran på 85 procent, i den senaste enkäten.

Vad är hemligheten bakom detta? Läraren Jonas menar att svaret finns i skolans särart: bildberättandet, en kunskap som är till nytta i många olika situationer.

– Är du duktig på att berätta med bild, så spelar det egentligen ingen roll vad du fotograferar. Från olika uppdragsgivare får jag ofta höra: »De som kommer från Nordens Fotoskola, de fattar det här med berättandet – vad de ska kommunicera.«

Antagligen krävs det även att studenterna själva visar sig handlingskraftiga, i dagens tuffa medielandskap. Hanna ger mig ett tydligt svar angående framtiden:

– Folk säger att det inte finns jobb. Men f-n heller! Jag tänker inte ge mig!

Läs mer om Nordens Fotoskolaoch hur du söker: nordensfotoskola.se.