Reportage

Workshop: Konsertfoto - Bilder med volym

Många musikintresserade fotografer drömmer om att få leva på att stå i ett fotodike och ta bilder av världens största artister. För att göra det måste man ha koll på vad som gäller för att få bra konsertbilder. Vi hängde med när Jesper Frisk från Rockfoto.nu höll en kurs i konsertfoto.

Det är ett tiotal aspirerande fotografer i olika åldrar och med olika bakgrunder som samlats i Scandinavian Photos butik på Norrmälarstrand i Stockholm för att lyssna på Jesper Frisk när han lär ut konsertfoto. Det är ett stort åldersspann och vissa har rest långt för att vara här.

– Jag har åkt från Ystad, säger en av de äldre deltagarna. Jag jobbar på en radiokanal och ibland vill de ha konsertbilder på sin facebooksida.

För en del andra är det kursledaren Jesper Frisk, eller snarare Rockfoto.nu som han jobbar med, som är en av de stora lockelserna.

– Rockfoto! svarar en av tjejerna på min fråga om varför hon tagit sig hela vägen hit.

Drömmarna finns där och det krävs hårt arbete för att de ska bli verklighet.

Innehållet för tvådagarskursen är indelat i två delar, den första kvällen är det teori som gäller. Först blir det bildvisning och allmänna tips och tricks, lite senare produktvisning från en kameratillverkare och slutligen teknikgenomgång. Dagen efter står praktik på schemat. En fritidsgård med scen, ljusrigg och rökmaskin är abonnerad och en trummis av rang är inbjuden för att ge fotograferna en show att fånga på sina minneskort.

Jesper Frisk har arbetat i många år för bildbyrån Rockfoto, en byrå som med åren blivit Sveriges största bildbyrå för konsertfoto. Det har blivit många konserter i fotodiket för Jesper, något som också återspeglar sig i den dryga timmen som han visar och pratar om sina bilder. Bilderna som visas är i kronologisk ordning, det är även Jespers tips. Eftersom han går från sina första konserter till några av de senaste följer tipsen hans personliga utveckling. Bilder från både små klubbar och arenaspelningar svischar förbi på skärmen, alla med en pedagogisk förklaring eller ett knep inbakat.

– I början är det oftast lättast att fotografera på mindre klubbar, där behöver man sällan något fotopass för att få ta med en systemkamera in, förklarar Jesper. Dessutom är det en väldigt bra skola att gå. Mindre klubbar har oftast dåliga ljusriggar vilket gör det svårt att fotografera. Men behärskar man sån belysning klarar man allt!

Första kvällen ägnades åt bildvisning i kombination med teori.

Bra konsertbilder är ofta mer genomtänkta än man tror, Jesper betonar vid ett flertal tillfällen vikten av att tänka igenom sina kompositioner. För att vara så förberedd som möjligt tycker Jesper att man ska försöka läsa in sig på artisten, titta på liveklipp och lyssna lite på musiken så att man har ett hum om hur de beter sig på scenen. Då kan man förutsäga en del av det som händer och det ger bättre förutsättningar för att fånga det där speciella ögonblicket som de andra kanske missar.

Men Jesper erkänner också att man får vänja sig vid att inte få med allt. Ibland tittar man åt fel håll eller så är man upptagen med något annat.

– Man har väldigt begränsade möjligheter att påverka något, som fotograf är man helt i händerna på ljusteknikern, om det finns någon och om han är nykter, poängterar han. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Förutom att mängden ljus kan ställa till problem kan även färgerna på ljuset vara till besvär.

– Det verkar som om kamerorna ballar ur lite extra när det blir väldigt rött eller väldigt blått, då kan det vara värt att konvertera bilderna till svartvitt. Vissa bilder ser helt förjäkliga ut i färg men i svartvitt kan de bli jättebra.

Efter en dryg timme tar vi paus och deltagarna får möjlighet att klämma på lite kameraprylar och mingla runt i allmänhet. Jag passar på att ställa några frågor till Jesper om hans eget fotograferande.

– Jag fotograferar oftast bara med ett hus och det har blivit mer och mer fasta gluggar på senaste tiden. Först säkrar jag de viktiga bilderna med en zoom i en eller två låtar, sen kan det vara roligt med fasta objektiv som gör att man kan få ännu kortare skärpedjup.

Tekniken går oundvikligen framåt och Jesper håller med om att många av de bilder han tar nu aldrig skulle gått att ta för några år sedan.

– Då kunde jag knappt gå upp till ISO 1600 men nu ligger jag ibland på 12 000 utan att det är några större problem.

Kvällen fortsätter med lite fler bilder och mer tips och trix, sen är det dags för deltagarna att ta sig hemåt och ladda om för morgondagen.

Teorin blir praktik

När jag kliver in i lokalen möts jag av en vägg av ljud, ljus och rökmaskinslukt. På scenen står ett trumset uppriggat och bakom detta sitter bandet Mustaschs trummis Danne McKenzie och hamrar vilt på allt inom räckhåll. Ljusriggen skjuter färgglada strålar på scenen, fotograferna står i en tät halvcirkel runt trummorna med kamerorna i högsta hugg. Efter några låtar slutar musiken och takbelysningen tänds igen. Deltagarna tittar igenom sina bilder, visar varandra, visar Jesper, och pratar objektiv och kameror.

– Hallå! Samling! ropar Jesper. Deltagarna formar en klunga och han börjar fråga hur det gått, om det är något de undrar över.

– Hur ska man göra för att slippa få så mycket utbrända partier i bilderna? undrar någon.

– Märker man att det blir väldigt utfrätt kan man ställa ner exponeringskompensationen ett steg och testa om det funkar. Om det inte hjälper brukar jag ställa om kameran till manuellt läge, då är det lättare att justera så att det blir precis som man vill. Men ljuset ändrar sig fort och det är inte alltid lätt, förklarar Jesper.

Den andra dagen fick kursdeltagarna översätta sina nyfunna teoretiska kunskaper till praktik.

När alla frågor verkar ha fått sina svar släcks takbelysningen igen och herr trumslagare tar åter plats bakom sin utrustning. Den här gången har två stegar ställts ut på golvet där folk klättrar upp för att få annorlunda perspektiv och kompositioner. När nästa omgång låtar levererats och fotograferna tagit sina bilder samlas alla i en ring för att få tips från andra sidan gluggen. Tillsammans med Danne McKenzie står Backyard Babies trummis Peder Carlsson och berättar hur de upplever fotograferna.

– Gå så nära ni kan utan att vara i vägen, säger Peder, det värsta som kan hända är att någon blir sur och puttar bort er. Det bästa som kan hända är att bilderna blir skitbra.

– Vi brukar ta upp fotograferna på scenen varje gång vi spelar, om det är möjligt, flikar Danne in. Det brukar vara uppskattat.

Dags för en bensträckare och lite frisk luft i den ganska varma och kvava lokalen. Då passar jag på att fråga vad folk tycker om kursen hittills.

– Ikväll var helt klart det roligaste, säger en av tjejerna. Det ger mer att verkligen få testa i stället för att bara lyssna, även om det också var bra. Jag har provat några nya objektiv också, jag vet inte vad de heter men de är jättebra.

Några av killarna är frilansfotografer och fotar i vanliga fall andra typer av motiv.

– Igår var lite upprepning av saker jag redan visste i och med att jag redan kan det tekniska. Men idag är det spännande, det är sällan man får chansen att snubbla runt på trumsetet så här. Man får testa grejer och experimentera eftersom det inte är »på riktigt«, säger en av dem.

– Men det var kul att höra från någon som jobbar på en sån bildbyrå vad som säljer och vad som funkar, flikar en annan in.

Till höger i bild syns trummisarna Peder Carlsson från Backyard Babies och Danne McKenzie från Mustasch.

När den sista musikomgången är avslutad är det dags att få lite Photoshoptips. Jesper redigerar en av bilderna han tagit under kvällen och går stegvis igenom hur han gör. Han visar även hur han gjort några av sina andra bilder från större spelningar.

Allt som allt verkar alla vara nöjda med de två helkvällarna och deltagarna tar med sig fotoknepen tillbaka ut i landet för att se till att Sveriges scener dokumenteras ordentligt.