Anders Andersson flög för att få andra perspektiv

Det var när fotografen Anders Andersson såg en film på Youtube som hans intresse för drönarfoto väcktes till liv. I ett skogsbryn i Finland hade filmskaparen med sin drönare hovrat över en älg och fått spännande bilder.

Anders Andersson

Ålder: 42 år.

Bor: Åled i Halmstad.

Familj: Sambo och två barn.

Gör: Frilansfotograf.

Gör jag när jag inte fotar: Är ute i trädgården, spelar innebandy eller står vid spisen och trälar.

Utrustning: Drönaren Paparazzo V2 med en Sony A7. Fotar annars med Canon 5D Mark III. Använder blixtar från Profoto, B1 och B2.

Webb: fotografhalmstad.se

– Det här var fyra till fem år sedan och jag fattade snabbt att detta kan bli nästa stora grej inom fotografi, säger Anders.

Han skaffade sig snart därefter en liten drönare, inte större än en handflata, för att testa tekniken.

– Den hängde i äppelträdet flera gånger, skrattar Anders.

Men eftersom det bara var en leksak gjorde det inte så mycket. Hur som helst hade Anders fått smak för att flyga och skaffade sig snart en mer avancerad drönare – en Paparazzo V2 från tillverkaren HAB i Ljungby.

– När man behöver support är det bra att tillverkaren ligger i ens närhet, förklarar Anders som bor i Halmstad.

Hittar nya vinklar

I början visste han inte om det var film eller stillbild han skulle satsa på med sin drönare. Men att drönarfoto fascinerade honom, det var det ingen tvekan om.

– Helt plötsligt var jag som en fågel, det kändes som att jag kunde flyga – något jag drömt om sedan jag var barn. Som fotograf försöker du dessutom att alltid hitta nya vinklar som ger oväntade effekter. Med en drönare öppnas många sådana möjligheter.

Att våga testa nytt är något Anders hela tiden strävar efter. För honom är det en självklarhet att vara uppdaterad inom den senaste tekniken för att kunna skapa bättre bilder. Därför är drönarfotografering i dag ett av alla ben Anders står på som frilansfotograf. Och det blir mest stillbildsfotografering när han flyger.

– Det är ju självklart enklare att fota stillbild. Med film är det svårt att göra panoreringar och andra rörelser mjuka. Rycker jag för snabbt i en spak så syns det direkt i filmen.

I drönaren har Anders monterat en Sony A7 på vilken det sitter ett Sony Zeiss-objektiv på 35mm som ger skarpa bilder.

– Kameran är helt perfekt. Visst hade jag kunnat skruva på en Canon EOS 5:a, men jag vill hålla ned vikten.

Anders får flyga med en rigg på upp till 7 kilo, enligt det så kallade UAS 1B-tillstånd han har från Transportstyrelsen. Han har även skaffat sig en självgranskningsrätt från Försvarsmakten samt en ansvarsförsäkring. Allt detta krävs om du ska syssla med kommersiell flygfotografering.

– Det är inga svåra tillstånd att få, det är bara att ansöka. Men det är många kunder som inte har en aning om det här. Det finns en stor okunskap kring drönarfotografering.

Du får inte heller flyga närmare än 50 meter från människor, djur eller egendom som inte ingår i produktionen. Men lagstiftningen tycker Anders måste bli tydligare.

– All mark ägs ju av någon och var går egentligen gränsen för djur? Det kan ju finnas mask i jorden.

Men han är positiv till att lagarna just nu ses över och att det snart kommer nya regler som ska gälla för hela EU.

Sökte spännande former

Egentligen är det tack vare Anders mamma som han fick upp ögonen för Hollands tulpanodlingar.

– Hon hade varit där på en pensionärsresa och tyckte det var helt fantastiskt. Jag kikade lite på nätet och såg att det fanns en del flygbilder men inga drönarbilder. Jag insåg då att jag måste skynda mig innan någon annan kom på idén.

På samma sätt som i Sverige krävs det tillstånd i Holland för att utföra kommersiell flygfotografering, men eftersom detta var ett privat projekt ansökte inte Anders om något sådant.

Innan resan gjorde han en grundlig research genom att titta på landskapet via Google earth.

– Jag hade en rätt så klar bild av vad jag ville göra. Det skulle bli abstrakta bilder i Piet Mondrians anda med olika färgfält och geometriska linjer. På Google sökte jag efter fält med spännande former, men visste inte då om det skulle vara tulpan­odlingar där.

Anders fick även hjälp av vännen Ulf Hansson som är tulpanfantast med egna odlingar. Han hade även kontakter i Holland som meddelade hur utslagna tulpanerna var för till­fället.

– Man har ungefär en vecka på sig när det går att fotografera. Hade jag åkt för tidigt skulle inte tulpanerna vara utslagna, och hade jag kommit för sent skulle odlarna redan ha hunnit slå av blommorna.

När tiden var inne packade Anders sin bil och med sällskap av Ulf reste de 100 mil ner till Holland. Eftersom landet inte är så stort till ytan gick det snabbt att ta sig till de olika platserna som de hade märkt ut på kartan. Ibland stannade de även på måfå, när någon intressant plats dök upp.

– Fälten var ofta stora, där det på enbart en yta kunde vara upp till en halv miljon gula tulpaner. Jag hade säkert fått annorlunda bilder med mindre fält, men så ser det inte ut i Holland.

Flög på olika höjd

När Anders flyger med sin drönare kan han styra den genom en kontroll­enhet som även har en monitor. Men i den ser han mest åt vilket håll kameran pekar, det är svårt att komponera bilden utifrån detta – framför allt eftersom färgerna inte återges så bra. Därför blir det mycket tid till att testa för att först senare se hur resultatet blev. I Holland flög han ibland på tio meters höjd och andra gånger var han uppe på 250 meter.

– På högre höjd blir det mest färger och linjer, på lägre går det även att se enskilda tulpaner och traktorspår. Det blir ofta häftiga effekter i båda varianterna. Genomgående har min tanke med bilderna varit att du inte riktigt ska förstå vad du tittar på. Vi är ju inte så vana att se bilder uppifrån luften och har därför inte så många referenser till det vi ser – inte ännu i alla fall, för i dag översvämmas världen av drönarbilder.

Fångade ett punctum

De flesta bilderna är fotograferade med ett perspektiv rakt ner, vilket också gör det svårt att riktigt förstå vad de föreställer. Men ibland valde Anders även att fota mer från sidan, till exempel i en bild med två kanaler som flyter fram genom landskapet. Och han sökte ofta efter något som bröt av i de stora färgfälten.

– När jag såg ett litet punctum försökte jag fota det. Till exempel kunde det vara människor som var ute på fälten för att spruta gift på de blommor som drabbats av virus. Ibland undrade de vad jag höll på med, men det var aldrig någon ­aggressivitet och jag fotade aldrig människor på nära håll.

Vad är den stora fördelen med att fotografera med drönare?

– Att du kan ta bilder rakt ner vilket är svårt att åstadkomma på något annat sätt än med drönare. Jag är förtjust i tvådimensionella bilder och försöker ofta ta den typen av bilder. De blir ofta mer abstrakta. Svårigheten är att se från marken vad som kan bli snyggt uppifrån. För allt är förstås inte spännande.

Vilka är de typiska drönarmisstagen som en nybörjare gör?

– Många skaffar sig en DJI Phantom som har väldigt mycket vidvinkel. De går väl an för att filma med, men stillbilderna blir inte roliga. Sen är det vanligaste misstaget att många flyger över människor vilket inte är okej. Jag har själv haft en idé om att fota människor som ligger på en sandstrand och solar. Men då får jag väl leja alla grannarna ute på gatan för att lyckas med det.

Är det enkelt att komma igångmed drönarfoto?

– Tar du stillbilder behöver du inte vara mjuk i rörelserna. Men att filma är svårare att göra snyggt. Sen räcker det att drönaren är tio meter bort för att du ska ha svårt att avgöra om den är nära ett hinder. Då får du lära dig lita på din monitor.

Nyligen skaffade Anders även en fallskärm till sin drönare. Om den helt plötsligt skulle falla till marken kan han via sin kontrollenhet skjuta ut fallskärmen och på så sätt rädda drönaren från att bli förstörd. Detta ska även fungera från relativt låga höjder, förutsatt att han själv hinner veckla ut fallskärmen.

Fick 68 000 »likes«

När Anders kom hem från Holland och hade redigerat klart sina tulpanbilder laddade han upp en av dem på National Geographics Facebooksida. Han valde bilden där de två kanalerna flyter fram genom landskapet av tulpanodlingar.

– Jag har ett läsarkonto på National Geographic och tänkte att det kunde vara kul att se om jag får några »likes«. Det tog en vecka och sedan hörde en fotografkollega av sig till mig och gratulerade. »Vadå«, frågade jag. »Ja, din bild har fått 68 000 likes«, svarade han. Därefter kom den även med i tidningen, i den svenska utgåvan.

Utställning i Ryssland

En av tulpanbilderna har även publicerats i Kina, för att illustrera landets första drönarfototävling som avgörs i oktober. Och Anders har själv vunnit ett tredjepris i Dronestagrams internationella drönarfototävling, som ett av 5000 inskickade bidrag. Han prisades för en av sina tulpanbilder och nu kommer dessutom några av dem ingå i utställningen »100 wonders of the world«, som ska turnera i Ryssland.

Hur är det att få så mycket uppmärksamhet?

– Jättehäftigt. Det är ju inga pengar i det här, men allt kan inte mätas i det. Nästa år är det säkert fler som testar det här, för om någon får pris kan du ge dig på att det är tio stycken som gör samma grej nästa år. Men det skulle samtidigt vara det största erkännandet – att jag får »copycats«.

Om han själv åker tillbaka till Holland för att ta fler bilder vet han ännu inte. Nu närmast planerar han en resa till Egypten där han ska hjälpa Halmstadsarkeologen Maria Nilsson med att fota unika fynd. Bland annat ett stenbrott med inskriptioner på hög höjd, som är svåra att fota utan en drönare.

– Största utmaningen blir nog vad jag får ta med mig på flyget ner till Egypten. Jag vet inte om drönarens batterier är godkända.

Island lockar

Det är inte heller omöjligt att det framöver blir fler resor med drönaren för Anders.

– Morsan kommer med nya flygtips hela tiden. Nu senast hade hon varit på Island. Kanske ska jag åka dit? Att fota en geiser rakt uppifrån under ett utbrott kan bli häftigt.