Så skapar du bättre bilder av ditt barn

Eva Sjöbergär familjefotograf och har ofta barn, brudpar eller gravida mammor framför kameran. Vägen till att bli en professionell fotograf började för fyra år sedan när Vilgot föddes.

Eva Sjöberg

Ålder: 37 år

Bor: Jönköping

Familj: Mannen Mattias och sonen Vilgot, 4 år.

Gör: Familjefotograf och skribent.

Utrustning: Canon EOS 5D med flera objektiv. Använder gärna 50mm och 70–200mm.

Webb: www.storalilla.se, 

www.fotadittbarn.se

– Jag har haft ett stort fotointresse länge, men det var när jag var föräldraledig som jag blev mer aktiv. Jag gjorde det som ett projekt och tyckte det var roligt att följa Vilgot med kameran. Jag ville veta allt om foto, satte till exempel ut ett gosedjur på tomten för att se hur ljuset föll på det. Jag blev märkligt detaljinriktad, vilket jag inte hade varit tidigare, säger Eva.

Hon tror att det finns ett utbrett intresse bland föräldrar att vilja fota sina barn, för att kunna spara bilder som minnen och för att dela med sig till andra. Men samtidigt upplever Eva att många har begränsade kunskaper i vad som gör en bild bra.

– När jag och min man var på Astrid Lindgrens värld tillsammans med Vilgot så såg vi föräldrar knäppa bilder hit och dit utan att tänka till. De ställde sina barn mitt i solen istället för att flytta dem till skuggan. Och de funderade inte så mycket på alla detaljer runt omkring. Då insåg vi att det finns ett behov av en bok som tar det från grunden i hur man på ett bättre sätt kan fotografera sitt barn.

Boken – en utmaning

Resultatet blev Konsten att fotografera ditt barn som har getts ut på Pagina förlag. Att skriva boken tycker Eva var roligt, samtidigt som det var en utmaning.

– Det var fantastiskt kul att samla in information, att forska och läsa på. Och att skriva ned sina egna erfarenheter. Men sen behövde jag sätta allt i en struktur och utgick då från ett visst antal frågor inför varje kapitel, för att se vad läsaren ska lära sig i just det avsnittet. Och det hade jag ett visst motstånd till. »Ska man behöva göra så för varje kapitel«, tänkte jag. Men sen insåg jag att jag inte klarade mig utan de här frågorna, för det går inte att sätta sig och skriva sidan ett och bara fortsätta – man behöver ha olika delmål.

Under ett och ett halvt år arbetade Eva med boken, och frågorna hon utgick ifrån var sådant hon snappat upp i sin omgivning och bland sina kunder.

– Många har ju en systemkamera i dag och därmed också en hel del funderingar kring foto, säger Eva.

Ha respekt för barnet

Genomgående i boken beskriver hon hur viktigt det är att interagera med den man fotograferar. Barnet ska vara med på noterna.

– Det är grunden för att få härliga bilder. Om det inte är en rolig stund så är det meningslöst för mig. Barnet behöver inte bara skratta, men det är viktigt att det finns en respekt. Och då får man känna in barnet och kanske ta bort kameran ibland.

Som fotograf är det också viktigt att tänka igenom situationen innan, för att få mer kvalitativa bilder.

– Ofta har man drömbilden av hur man vill att det ska se ut, men då krävs det lite planering för att få till det, förklarar Eva.

Men barn är ju väldigt spontana, kan det inte då vara svårt att till exempel hinna få upp en reflexskärm?

– Jo, men då kanske man hinner få upp ett papper i alla fall. För om det är en ettåring som kan springa iväg, så gäller det att vara snabb. Ett tips är att ta flera bilder i serier.

Vilka är de vanligaste felen föräldrar gör när de ska fota sina barn?

– Att man står upp och inte tänker på att barnet är kortare. Man ser inte ett element eller några sladdar som sticker ut och stör i bakgrunden. Man tänker inte heller på bilden i olika delar, där en förgrund kan ge mer liv åt bilden. Många glömmer dessutom bort att variera sitt utsnitt och vågar inte sticka ut och kanske se lite fånig ut – genom att till exempel lägga sig på magen.

Att komma ner på barnets nivå är inget Eva drar sig för, även om det innebär att lägga sig på raklång i skogen.

– Jag har blivit smutsig och bränt mig på brännässlor, men det har varit helt okej. Visst kändes det första gången lite konstigt att lägga sig på magen, framför allt när folk såg mig och undrade: »Vad håller hon på med«. Men om man har okej kläder så fungerar det. Och bilderna blir så mycket bättre. Dels för att jag tar bilder ur barnets perspektiv och dels för att jag får en helt annan kontakt med barnet medan jag fotar.

Fota även då barnet blir äldre

Att inte glömma bort de vardagliga situationerna är också något som Eva betonar i boken. Annars är risken att alla bilder bara föreställer de mer högtidliga tillfällena.

– Det är ju klassiskt, att man ska vara fint klädd och att håret ska ligga rätt. Det hänger nog kvar från förr i tiden när man framkallade. Men när jag blir gammal vill jag kunna titta tillbaka och se hur det var en vanlig måndag när jag vabbade.

Från Evas egen barndom finns inte många bilder från de mer vardagliga händelserna, det är mest födelsedagar och utflykter som har fotograferats. Och ju äldre hon blev desto mer sällan dök kameran upp.

– Man tar ofta väldigt mycket bilder när barnet är litet, men sedan tunnas det ut. Självklart måste man inte dokumentera allt, men det är synd om man förlorar åren när barnet har blivit lite äldre.

Hur viktigt är det att kunna hantera sin kamera innan man börjar fotografera?

– Jag tvingade mig själv att sätt mig in i hur alla knappar fungerar. Jag tycker det var jättetråkigt, men när man kan hantera sin kamera så blir det en styrka. Då blir man inte längre frustrerad över att man inte klarar av saker. Jag fick in en snabbhet i fingrarna och kunde styra kameran – mer än att kameran styr mig.

Eva förklarar också att man inte behöver ha en väldigt avancerad kamera för att få bra bilder. Hon tycker det är nästan viktigare att skaffa ett bra objektiv, till exempel ett 50mm f/1,4 som har blivit Evas favorit. Det använder hon ofta när hon ska fotografera barn.

– Förr zoomade jag mycket, men med ett fast 50 så rör jag mig mer vilket är bra för ens utveckling som fotograf – eftersom jag blir tvungen att fundera mer. Med en zoom är man för bekväm. Dessutom har objektivet på 50mm fördelen att den ger ett kort skärpedjup, där det som är i skärpa blir krispigt medan bakgrunden blir mjuk. Ett bra sätt att rensa upp en stökig bakgrund.

Använder gärna sin 50:a

I sitt arbete som fotograf använder Eva gärna sin 50:a, men det blir även en del andra objektiv som till exempel ett 70–200mm. Och när hon ska porträttera ett barn är det alltid viktigt för henne att känna in barnet först. Vissa är mer blyga än andra och hon försöker därför alltid ha en mjuk framtoning för att de ska känna sig bekväma med henne.

– Jag brukar höra med föräldrarna om barnet gillar en viss typ av musik eller kanske gillar att hålla på med bollar, eller något annat som fungerar för att få barnet att känna sig bekväm. Ibland har jag föräldrarna vid min axel medan jag fotar, men jag vill inte ha dem i ett hörn så att barnet tittar ditistället. Då är det bättre att de går ut och tar en kaffe så fixar vi fotograferingen själva.

Medan Eva fotograferar har hon ofta lekar som trick för att det ska bli roligt, till exempel kan hon ställa olika frågor som barnet ska försöka svara på.

Se till att sortera bilderna

I boken går Eva även igenom lite enklare bildredigering och framför allt hur viktigt det är att snabbt sortera bilderna efter en fotografering.

– Det går att göra genom att använda sig av olika färger, eller att märka upp bilderna med »ett, två, tre«. Allt för att undvika att man bara för in dem i datorn utan att göra något med dem. Även om det kan ta emot att sortera dem så är det roligare om man kan använda bilderna, och kanske göra små böcker eller ge bort som en tavla. Det är en stor lättnad varje gång man har sorterat bilderna, det är lite samma känsla som när man har städat hemma.

När Eva har fotograferat för hon in bilderna i datorn och väljer direkt ut sina favoriter – de hon tycker är riktigt bra. Och ganska snart därefter testar hon även att göra något med dem i bildredigeringen.

– Men sen kan jag efter en vecka gå tillbaka till alla bilderna från fotograferingen, och då upptäcka att »den här bilden är ju bra och har en kul vinkel«.

Vilken typ av bilder gillar du framför allt?

– Jag dras till bilder som känns naturliga och där det finns något äkta. Jag tycker även om bilder som känns luftiga och har en frihetskänsla. I bilderna får det även gärna vara naturgrönska, hellre än en stadsmiljö. Och jag dras till färgbilder framför svartvitt. Sedan kan jag tycka det är fantastiskt med ögonblicksbilder där det sker något i bilden.

När Eva umgås med vänner och familj så är det oftast hon som har med sig en kamera. Men den hänger inte alltid på hennes axel, ibland kan det räcka med att ha kameran tillgänglig inne i huset om de är ute på tomten. Dyker det upp någon rolig situation så springer Eva i så fall in och hämtar kameran. Vilgot har hunnit bli van vid att ha en fotograf i sin närhet.

– Vissa dagar tycker han det är skoj, andra inte. Då kan han säga »inte kameran nu mamma«, och då lägger jag undan den.

Vilgot har även fått en egen kamera, en liten enkel sådan som är stöt- och vattentålig. Med den fotar han gärna.

– Han vill även följa med mig på jobbet. Men han är lite för liten för det, om jag till exempel ska fotografera ett bröllop.

Startar workshops

Nu jobbar Eva på ytterligare en bok, om hur man kan pyssla med sina barn. Om det blir någon ytterligare fotobok vet inte Eva än, det beror på om det finns ett behov menar hon. Men hon kommer att starta workshops, där hon lär ut sina kunskaper om att fotografera barn.

– Det ska bli jättekul. Redan om några veckor ska jag ha en liten testgrupp, där vi kommer känna oss fram. De får komma med sina frågor, som jag sedan utgår ifrån när jag planerar framtida workshops.

Boken Konsten att fotografera ditt barn finns att köpa på www.adlibris.com. På sajten www.fotadittbarn.se ger Eva ytterligare tips.