Per-Anders Pettersson vid den afrikanska catwalken

Artikeln har tidigare publicerats i Kamera Bild nummer 9/2016.

Per-Anders Pettersson

Ålder: 49 år.

Bor: I Kapstaden, Sydafrika.

Familj: Flickvän. »Blir farsa i september«, har även en adoptivdotter.

Gör: Bildjournalist.

Gör jag när jag inte fotar: Läser och är ute i naturen. Umgås med vänner.

Utrustning: Canon 5D Mark III med objektiven 35mm, 50mm och 135mm.

Aktuell med: Boken »African Catwalk« som finns att köpa hos de flesta bokhandlare och online. 

Webb: peranderspettersson.com

– Det där skulle man aldrig se i Sydafrika, säger fotografen Per-Anders Pettersson och tittar ut genom caféfönstret.

En kille med bar överkropp skjuter en rosa barnvagn framför sig längs med en soldränkt Hornsgatan i Stockholm. Det ser faktiskt lite roligt ut, med pappans avslappnade klädstil. Men för Per-Anders är det inte detta som roar honom, utan det faktum att en man drar en barnvagn.

– Det förekommer nästan aldrig i Sydafrika, förklarar han.

Per-Anders vet, för Kapstaden är hans hem sedan 16 år tillbaka. I framtiden däremot, då kanske barnvagns-scenen utspelar sig även där – eftersom det just nu händer mycket på den afrikanska kontinenten. Per-Anders har under de senaste åren gjort flera bildjournalistiska uppdrag på temat »the rising Africa«. Även hans eget projekt »African Catwalk« är ett sätt att visa detta.

– Jag vill öppna upp människors ögon för ett annat Afrika, som många inte har en aning om att det existerar. Det här är ett konkret exempel på hur människor klär upp sig, dricker champagne och håller på med sina telefoner. Det är inte bara fattigdom och elände i Afrika.

Blev »hooked« på Sydafrika

Per-Anders är i Sverige för att lansera sin nya bok. Han är bildjournalist och har arbetat för en mängd stora magasin i världen, såsom Time och Stern. Priser i bland annat World Press Photo och Picture of the Year kan han stoltsera med, samt flera utställningar runtom i världen. Tidigare har han även gett ut boken »Rainbow Transit« som beskriver Sydafrikas utveckling under de senaste 20 åren.

Det var i samband med det första demokratiska valet 1994 som Per-Anders fick upp ögonen för landet. Då bodde han i New York, vilket han hade gjort sedan han lämnade Borås och Sverige. Men mötet med Sydafrika kom att förändra hans liv.

– Jag hade aldrig varit i Afrika innan det. Men jag blev »hooked« på Sydafrika, jag gillade den euforiska tiden med Mandela.

Efter flera resor fram och tillbaka bestämde sig Per-Anders år 2000 för att bosätta sig i Kapstaden.

– Folk avrådde mig och menade att det inte fanns något intresse för Sydafrika. Men jag har aldrig haft några problem att sälja fotojobb, är de bara tillräckligt bra och har gjorts med en egen signatur så finns det ett intresse.

Varför gjorde Sydafrika ett så stort intryck på dig?

– Det är ett otroligt mångkulturellt land och jag tyckte allt var så fascinerande. Det är svårt att förklara men jag hittade något där som jag kände mig bekväm i.

Inga kunskaper om mode

När Per-Anders gett ut »Rainbow Transit« 2013 – en bok som kretsar mycket kring olika sociala frågor som den om hiv och aids – ville han göra något annat. Det var då han började besöka »fashionweeks« (modevisningar som pågår i flera dagar), vilket han nu har gjort i 17 olika afrikanska länder.

– Jag har alltid varit fascinerad av modefotografer och har en del vänner som är det. Men jag hade inga kunskaper alls om själva grejen innan jag började fota. Medan jag arbetade med projektet förstod jag allt mer hur stor den afrikanska modeindustrin är. Den är en del av det moderna och förändrade Afrika.

Färgstarka kläder

Främst bygger uppsvinget för afrikanskt mode på att det finns en ny svart medelklass som växer fram, som besöker modevisningarna och köper kläderna. Dessutom har den moderna tekniken med telefoner och internet gjort det möjligt för små designers att visa upp sina verk och även ta del av vad som händer i andra världs­delar – vilket till viss del påverkar det afrikanska modet.

– De influeras givetvis men gör ändå sin egen grej. Ofta är det ganska färgstarka kläder, vilket reflekterar hur människor är i Afrika. Sedan kan modet skilja sig åt mellan olika länder, till exempel har Sydafrika ofta en mer västerländsk design.

Flera av de designers som Per-Anders har mött är dessutom inflyttade från andra delar av världen, som till exempel USA.

– De kan ha varit födda i till exempel Nigeria, men flyttat ifrån landet när de var små. Nu kommer de tillbaka eftersom de tycker det sker en spännande utveckling i landet, de vill vara med och starta upp.

Nakenhet är känsligt

Under projektet har Per-Anders fotograferat en hel del bakom kulisserna, där han har sett »otroligt vackra saker och modeller samtidigt som det har varit fullt kaos«. Att han fick tillträde var först inte helt givet.

– De släpper inte in fotografer »backstage« hur som helst. I Afrika är det väldigt konservativt. Tjejerna är rädda att de ska visa för mycket naket medan de byter om, sådant är känsligt. En design av genomskinliga kläder är det väldigt få modeller som vill visa. Då skulle föräldrarna tycka att de är prostituerade och de skulle bli utstötta.

Men Per-Anders lyckades under sitt arbete att succesivt skapa ett förtroende.

– Jag lärde känna en del producenter som arbetar med »fashionweeks«, även modeller och designers. På så sätt fick jag komma in och fota hela showerna, även när modellerna bytte om.

Per-Anders tog också kontakt med modemagasinet Marie Claire, vilka på nätet publicerade flera av hans bild­reportage från modevisningarna.

– När producenterna fick se detta blev de ännu mer intresserade av att jag skulle komma och fota. Dök jag inte upp på en »fashionweek« ringde de och undrade var jag höll hus. De hade blivit så vana att ha mig där.

Och detta trots att Per-Anders är tydlig med en sak:

– Jag är ingen modefotograf. Visst har det nästan blivit det stuket på vissa av mina bilder, men egentligen är det bildjournalistik. Omslaget till boken är en arrangerad bild, men alla andra är tagna under olika situationer vid modeveckorna. Ibland händer det att någon vänder sig mot mig och poserar, men jag ber inte om det. Det är fotojournalistik jag ägnar mig åt.

De flesta modevisningar har ägt rum på vad Per-Anders tycker är intressanta platser, som ute på en gata eller en bro.

– På det sättet har jag fått med de afrikanska miljöerna i bilderna. Hade det bara varit modevisningar på en traditionell catwalk hade det bildmässigt inte alls blivit lika intressant.

Underexponerar bilderna

Numera använder Per-Anders nästan uteslutande bara en kamera och ett objektiv, en Canon 5D Mark III med en 35mm f/1,4. 80 procent av alla bilder är tagna med det objektivet, även om han också använder ett 50mm och ett 135mm. Däremot släpar han inte gärna runt på två hus, det har han slutat med.

– Utrustningen har aldrig varit viktig för mig. Jag kör fortfarande med 100 ISO, ungefär som när jag fotade med dia. Och så underexponerar jag lite för att få mustigare bilder. I övrigt har jag knappt ställt in något i kameran.

Efterbehandlingen utför han i Photoshop, men mycket sparsamt. Främst korrigerar han mättnad och färger, vilka han drar ned något.

Per-Anders tar även ofta hjälp av en LED-lampa medan han fotograferar. Antingen placerar han den någonstans men för det allra mesta har han den hängandes i sitt bälte till byxorna.

– Sedan smyger och hoppar jag omkring för att få bilderna, förklarar han.

»En väldigt ytlig värld«

Modebranschen är, på samma sätt som i hela världen, hård även i Afrika. Det finns tusentals modeller som aldrig får chansen att kliva upp på en catwalk.

– Det är en otroligt tävlingsinriktad business, även för designers som måste få den nyrika medelklassen att vilja köpa deras saker och bära deras kläder. Allt är som ett »race«, som är helt »crazy«.

Har det varit intressant för dig själv att arbeta med det här projektet?

– Jo, men i mitten av perioden blev det nästan lite för mycket. Jag umgicks med modellerna och var ute och festade med dem. Det var bra för storyn, men det är samtidigt en väldigt ytlig värld med modeller som är hälften så gamla som jag. De lever i en annorlunda värld, som är fascinerande men jag skulle inte vilja hålla på med det här ständigt.

Därför är »African Catwalk« ett avslutat kapitel, efter fem års arbete.

– Jag har gjort min grej nu. Det är inte min bransch, även om jag fick förslaget av några att starta en modell­agentur. Men det är inte alls jag.

Nu när boken är klar känner sig Per-Anders nöjd, även om det har varit en hel del resor till Tyskland för att diskutera designen. Förlaget Kehrer ligger där.

– Jag har fått släppa många bilder eftersom jag inte kan ha med alla i boken. Det är en svår process men den måste göras. Det handlar dessutom mycket om att skapa sekvenser av bilder i boken, vilket innebär att vissa bilder måste försvinna eftersom de inte passar in i ordningen.

Att projektet nu är klart, stänger dock inte helt för möjligheten att Per-Anders ändå gästar modevisningar i framtiden.

– Det kan hända att jag går någon gång eftersom jag har lärt känna människorna där. Och skulle jag få som ett uppdrag att bevaka något, då är det klart att jag även gör det, säger Per-Anders.