Skapade mode utan kläder

Till vardags arbetar Conny Fornbäck som verksamhetskonsult inom bank och finans. Men på kvällar och helger lever han ut sin stora passion, fotografering. Ett intresse som i somras resulterade i fotoboken Delicatessen som Conny har arbetat med i flera år.

– Jag gillar att lära mig saker, hur det till exempel fungerar med ljussättning, säger Conny där vi sitter på ett café vid Hammarby sjöstad i Stockholm.

Hela arbetet med boken Delicatessen, från planering och fotografering till den färdigtryckta boken, har varit en lärorik process menar Conny. Och det gillar han.

– Det har varit en kul utmaning att göra något vettigt av sin tid. Jag gillar att försöka åstadkomma något.

Det var egentligen musikintresset som ledde Conny in på fotografering. Han tog bilder på konserter och hjälpte olika band med att fotografera deras skivomslag.

– Men jag har aldrig stått i ett mörkrum, det var först när digitalkameran kom som jag började intressera mig för foto.

Är Delicatessen din första fotobok?

– O ja. För ett år sedan hade jag ingen aning om hur man gör en fotobok.

Conny visar den första bilden i boken med titeln Honey – ur modellens mun rinner det just honung.

– Det var också den första bilden jag fotograferade, men då fanns det inte något tema. Sedan blev det ytterligare någon bild med mat och så småningom blev det tillräckligt många för att det skulle vara något som är på gång.

Conny insåg att han hade projekt med ett tydligt tema.

– Det underlättade att ha ett staket att hålla sig inom, att det var mat det skulle handla om. För det går inte att göra så här många bilder utan att det finns ett tema, det måste finnas en röd tråd.

Att det skulle bli just en bok var dock ännu inte klart, Conny funderade ett tag på en utställning.

– Men jag gillar konceptet med böcker, det är som när ett band ger ut sin platta.

Conny började under hösten 2012 sätta sig in i hur det fungerar att trycka en bok och hittade till slut ett tryckeri i Lettland som han valde att använda.

– Jag fick bra kontakt med dem och de var hjälpsamma. Jag sa att jag inte kunde så mycket om att trycka böcker, vilket var det enda sättet att göra det här på – att blotta sig och förklara läget.

Fotade på kvällar och helger

Själva fotograferingen har pågått under ett par års tid, eftersom Conny bara har arbetet med projektet på kvällar och helger. Till en början fick Conny kontakt med modeller på olika foto-communitys, men alltmedan projektet framskred hörde många modeller av sig själva och visade intresse av att vara med. De hade sett bilder på en facebooksida som Conny startade för projektet.

– Hela arbetet bygger på ett samarbete mellan mig, modellerna och make-up-artisterna. Alla har bidragit med sina idéer och alla är fria att använda bilderna, så kallat time-for-print.

Använde mycket fiskelinor

Varje fotografering har varit noga planerad innan det är dags att ta bilderna. Make-up-artisten har tittat på modellen för att se vilka färger som passar och Conny har undersökt vilken matingrediens som modellen vill fotograferas med.

– Jag har aldrig pressat någon utan föreslog ofta fem olika grejor, mest för att se var på skalan modellen känner sig komfortabel.

Därefter blev det en diskussion mellan alla inblandade om hur den färdiga bilden skulle se ut. Conny var den som gick till affären och handlade maten, vilket ibland var problematiskt för hans familj.

– Till vardags var jag svår att handla mat med eftersom jag gick runt och tänkte mer på bilder än vad vi skulle äta till middag.

När det var dags att fota så träffades de i en studio som Conny delar med sex andra hobbyfotografer. Där i källarvåningen finns olika pappfonder att använda, men blixtutrustningen får varje fotograf ta med. Conny har ett Elinchrome D-Lite-kit och beroende på hur han satte ljuset kunde han få varje fond att variera sitt utseende på nästan tio olika sätt. Det var nödvändigt för att skapa variation, eftersom bakgrunderna i bokens bilder har fler färger än vad det finns fonder i studion.

Att fotografera bilder med mat innebar även en hel del speciallösningar.

– Vi fick uppfinna många trix på vägen, mat har en tendens att inte vara speciellt lättklistrat. Alla sådana idéer fungerade inte, utan det var tejp, fiskelinor och hårnålar som gällde. För tittar man noga på vissa bilder så inser man att det är emot gravitationens lag.

Conny har sedan arbetat i Photoshop med att ta bort de linor som inte gick att dölja direkt under fotograferingen. Det har inte alltid varit helt enkelt, och Conny visar en bild där han gör mig uppmärksam på hur modellens hud skiftar nyans på ett ställe – efter att en fiskelina tagits bort. Men eftersom hela projektet har varit ett sätt för Conny att utvecklas så har även kunskaperna i Photoshop vuxit sig starkare allt eftersom.

Ingen dusch i studion

Vid fotograferingen startade Conny ofta med en lång uppvärmning.

– Det var ett sätt för mig och modellen att hitta en kommunikation. För sen när vi började kladda med maten så hade vi inte många sekunder på oss. De sista bilderna är ofta inte snygga, då ser det bara kladdigt ut.

Efter en fotosession stod modellen där och luktade fisk, eller hade chokladsås över hela bröstet. Men i studion finns det ingen dusch, därför gick det åt mycket våtservetter och handdukar.

– Jag brukade skjutsa hem modellerna. Men när hon som hade haft ärtor på sig klev ur bilen blev hon attackerad av duvor. Och en annan modell som kom långväga ifrån blev tvungen att sätta sig på tåget och lukta fisk.

En bok är som ett pussel

Själva grundidén med projektet är att det ska se ut som modebilder, fast utan kläder och med mat istället.

– Men vi försöker inte efterlikna ett specifikt plagg, även om det i vissa bilder framgår att något ska föreställa ett halsband eller kanske en topp. Men det är inte mer än så.

Efter fotograferingen hade Conny ofta upp till 300 bilder att välja bland. Av dessa plockade han ut fem bilder tillsammans med modellen och make-up-artisten. Alla skulle vara nöjda och vilja stå för bilderna. Conny hade ofta en tidig favorit, men det förändrades efter ett par veckor.

– Den första favoriten var ofta mest lik det vi hade tänkt göra, men sen insåg jag att den var för självklar. Det behövdes något mer slumpartat i bilden.

När det blev dags att sätta ihop boken printade Conny ut alla bilder, och som ett pussel försökte han bestämma i vilken ordning de skulle komma.

– Det tog ganska lång tid, och när jag fotograferade en ny bild så förändrades hela upplägget. Att hitta rytmen i boken var jättesvårt men jag utgick från att bilder med liknande färgtema eller minspel skulle ligga så långt som möjligt från varandra – för att det ska kännas varierande.

Efter ett halvår hade Conny hittat en struktur som han var nöjd med och skickade då boken till tryck. I maj fick han kartongerna med de färdiga böckerna. Men projektet är inte över än.

– Nu försöker jag hitta ett sätt att marknadsföra boken, vilket inte är helt lätt. Men det är där jag befinner mig i lärofasen just nu. Det är tacksamt att det är så många människor som är inblandade, vilket gör att det är fler som hjälper till att sprida den.

Vill ge ut fler böcker

I dag när Conny tittar på bilderna har han svårt att se dem så som betraktaren gör. Han är för involverad och medveten om arbetet bakom varje bild.

– Jag har också en relation till varje person och ser mer av människan i bilden, vilket det inte är meningen att betraktaren ska göra på samma sätt.

Efter att boken blev klar har Conny under sommaren inte haft någon ork att fotografera, men projektet har samtidigt gett mersmak.

– Jag skulle gärna göra fler böcker men då blir det fotomässigt något helt annat, kanske fritt från människor. Jag har även blivit sugen på att ge ut andras fotoböcker, det vore kul att testa.