Sonja Sandström – låter det suggestiva ta plats i bilderna

Vi sitter på ett café i Stockholm och Sonja tar fram sin mobil för att visa några av sina bilder. I en syns en liten flicka springa längs med en labyrintgång, omgärdad av höga häckar. Hennes blonda hår fladdrar i fartvinden, och i kombination med den ljusa klänningen blir flickan som ett ljus i en annars mörk och kall bild. Det suggestiva är ständigt närvarande i Sonjas bilder.

Sonja Sandström

Ålder: 24 år.

Bor: I Tumba utanför Stockholm.

Familj: Sambo.

Gör: Fine art-fotograf. 

Gör jag när jag inte fotar: Studerar geografi. »Jag får se många spännande fotoplatser eftersom det är mycket fältstudier.«

Utrustning: Nikon D800 med objektivet Sigma Art 35mm f/1,4.

Webb: sonjasandstrom.com, flickr.com/sonjas-photography, Facebook: Fine Art by Sonja Sandström, Instagram: @sonjasfineart

– Det är mycket mystik, mörker och fantasifullhet, samtidigt som det finns en realism och naturlighet i bilderna, förklarar Sonja och bläddrar fram till en annan bild.

I den är det hon själv som syns, eller rättare sagt; knappt syns. För i bilden är hon nästintill helt nedgrävd i en lövhög, bara överdelen av huvudet sticker upp. Hon förklarar innehållet med hur man i livet ibland kan känna sig nedgrävd i en grop.

– Man hamnar lätt i ett fack och det kan vara svårt att komma ur det för att göra det man vill. Bilden är som en påminnelse för mig själv.

Studerade film

Sonjas kreativa bana började egent­ligen inom filmvärlden. Intresset växte sig starkt när hon fick möjligheten att praktisera på en filminspelning, vilket sedan ledde till att hon under en tid arbetade som assistent på olika filmproduktioner. Hon har även studerat film på Kulturama, och därefter arbetat som filmfotograf under två år – bland annat med musikvideos för artister som Timbuktu. Men inom filmmediet upplevde Sonja till slut en begränsning.

– Många ansåg att jag var för ung. Jag fick inte göra det jag ville göra. Sakta men säkert gick jag över till stillbild för att fokusera mer på min egen kreativitet.

Hon har med andra ord bytt fack, och ett stipendium från hemkommunen Botkyrka satte dessutom fart på hennes bildskapande. I somras hade hon sin första fotoutställning med bilder av mystiska skogsväsen.

– Jag bryr mig mycket om naturen och ett mål med utställningen var att få fram det budskapet, att vi måste respektera naturen. Bilderna bygger på svensk folktro vilket bland annat handlar om att du ska ta hand om naturen, för annars straffas familjen.

Hon är även inspirerad av konstnären John Bauers bilder av tomtar och troll.

– De har en kuslig stämning men är samtidigt vackra. Den känslan är jag förtjust i och något jag vill försöka få fram i mina bilder.

Skapar rekvisita

För att det ska bli sagolikt fotograferar Sonja nästan alltid ute i skogen. Hon söker hela tiden efter intressanta platser.

– Men de är inte svåra att hitta, det behövs inte alltid så stora ytor. Så länge det finns en intressant trädstam eller ett vattendrag, då spelar det ingen roll om resten av skogen runt omkring är ganska ointressant. Äldre skogar med mer orörd mark är ofta bäst att fota i, där det är mer biologisk mångfald. Men en liten skogsdunge i ett bostadsområde kan också fungera bra att fota i.

Även om Sonja har en tanke bakom respektive bild tycker hon det är minst lika viktigt att betraktaren får göra sina tolkningar av bilderna.

– Det är kul när de får betyda något för andra och kul för mig att höra hur andra tänker kring bilderna. Det är en del av bildskapandet, att få göra sin egen historia som andra sedan tolkar.

I många av bildberättelserna bygger Sonja upp fantasivärldar med hjälp av rekvisita. Hon letar mycket i second-hand-butiker för att hitta spännande kläder som hon sedan syr om hemma i lägenheten. Ibland tillverkar hon klänningar helt från grunden utifrån egna mönster, och vid ett tillfälle skapade hon även ett par stora änglavingar.

– Jag öppnade kuddar med små fjädrar och till slut hade jag fjädrar i hela lägenheten. Då blev jag tvungen att fortsätta utomhus – grannarna undrade säkert vad jag höll på med.

Brukar det ofta vara folk som undrar vad du gör när du fotar?

– Jag har klarat mig ganska bra hittills. Det är okej om vi är flera stycken vid fotograferingen, men är det ett självporträtt där det bara är jag och kameran då kan man känna sig mer utpekad och tänka »vad kommer folk att tro?«. Men jag struntar i det, även om jag känt mig lite knäpp ibland. Jag har bland annat sprungit barfota fram och tillbaka genom ett gyttjigt skogsområde, trots att det låg nära ett bostadsområde. Jag hade hittat platsen och var bara tvungen att ta ­
en bild.

Vintern – en utmaning

Det är sällan Sonja börjar fotografera helt spontant, hon gillar att vara förberedd. Det innebär att hon ofta har besökt platsen för fotografering vid ett tidigare tillfälle, för att undersöka hur ljuset faller och hur miljön ser ut. När hon är ute och rekognoserar tar hon testbilder på sig själv.

– Allt det här gör jag för att det sedan ska gå så smidigt som möjligt att fota. Om jag arbetar med modeller kan jag inte hålla på en hel dag.

En del av hennes bilder är fotograferade på vintern, vilket ställer andra krav på de medverkande.

– De modeller som ställt upp har varit helt fantastiska även om det har varit kallt. Är det kyligt har jag försökt vara snabb och ännu mer planerad och förberedd.

Sonja visar ytterligare en bild av en tjej som med sin utstyrsel och smink ser ut som en fe hämtad direkt ur en saga. Hon ligger på en bädd av snö.

– Hon fick ha en handduk under sig. Vi var ute i två timmar och fotade och hon hade bara tunna ballerina­skor på sig.

Vintern är också en utmaning på andra sätt, menar Sonja.

– Allt är så vitt. Det är svårt att i efterhand mörka ned bilden för att få en stämning av att det är natt. Snön lyser upp för mycket.

En stor del av hennes skapande sker vid efterbehandlingen, vid redigeringen av bilderna. Hon kan sitta länge i Photoshop för att få fram den effekt hon söker.

– Jag gillar att skugga ned bilderna för att skapa mer mystik. Och så jobbar jag mycket med färgerna. Bildredigeringen är halva jobbet och jag måste använda Photoshop för att mina konstiga idéer ska bli så som jag vill.

Hon klipper aldrig in personer, men i en bild skymtar en stor muräna i vattendraget – den är förstås inklippt. Likaså en kanin som skuttar vid Sonjas sida där hon springer fram genom skogen. När en persons armar övergår i grenar har modellen hållit i dem vid fotograferingen, sedan har Sonja fixat till skarvarna i efterhand.

– Jag vet vilka grundbitar jag behöver för att kunna bygga ihop en bild. I Photoshop kan jag sedan göra precis vad som helst. Det finns sådana möjligheter och det får igång min kreativitet, förklarar hon och visar en bild där modellen håller i en lykta under en till synes mörk kväll.

– Men den är fotad mitt på dagen och nedmörkad i efterhand. Det fungerar inte att fota mitt i natten eftersom så mycket detaljer försvinner då.

Hur länge sitter du med en bild i Photoshop?

– Tills jag är nöjd. Det är väldigt olika, ibland går det fort och ibland tar det lång tid. Men jag är snabbare på att redigera nu än för ett år sedan, när jag började med det här. Då satt jag och tittade på olika Youtube-videos för att till exempel lära mig hur jag får till realistiska snöflingor.

Trots allt arbete i Photoshop är det viktigt för Sonja att slutresultatet inte känns för konstlat. Det ska finnas en naturlighet i bilderna, till exempel är hon måttfull med hudretusch. Hon använder dessutom aldrig blixtar vid fotografering utan enbart naturligt ljus.

När det gäller kamerautrustning sålde hon i somras sin Canon 5D med olika tillbehör för att istället skaffa sig en Nikon D800 med ett Sigma Art 35mm f/1,4.

– Jag tycker det är lättare att få skarpa bilder med D800:an om någon springer, eftersom kameran har bättre följande autofokus (3D focus tracking). Sen har den ju högre upplösning med 36 megapixlar vilket är bra om man vill göra stora printar.

Näst på önskelistan står ytterligare ett objektiv, gärna ett 85mm.

Vädret får styra

I framtiden tänker Sonja fortsätta skapa bilder inom den suggestiva nischen. Just nu väntar hon på att snö ska falla i Stockholm, för hon har ännu en idé i huvudet som hon vill förverkliga.

– Jag planerar för en bild med en tjej och tre vita hundar. Det ska bli en bild som illustrerar just vintern, i en serie om årstiderna som jag började arbeta med i somras.

Inför den bilden har Sonja skapat en huvudkrona med pärlor som tillsammans med det tänkta sminket ska få modellen att likna en vinterdrottning. Men där vi sitter på caféet, denna decembereftermiddag, ser det ännu inte ut som att snön är på ingång. När den väl kommer är Sonja dock beredd. Annars är hon inte så kräsen när det gäller vädret.

– Det väder det blir när vi ska ta bilden, det får man utgå ifrån, säger hon.