Blixtsynktider - Så fixar du ljuset, i tid

Vad är då blixtsynktiden och vad innebär den för ditt fotograferande? Vi börjar med att försöka förstå vad blixtsynktiden är för något så går vi vidare därifrån. Väldigt enkelt förklarat kan man säga att blixtsynktiden är den kortaste slutartid du kan ha medan du fotograferar med en blixt eller flera blixtar. Försöker du vrida upp slutartiden högre på din kamera när en blixt är monterad så kommer den antingen att säga ifrån eller låta slutartiden automatiskt gå ner till synktiden när bilden tas, det varierar lite mellan modell och märke. En del kameror har också ett läge som heter x-synk, det innebär att du låser kamerans slutartid på blixtsynktiden.

Vad betyder det då för ditt fotograferande? Jo, tänk dig följande scenario: Du står utomhus en solig dag och vill ta ett porträtt med hjälp av en blixt. Bilden du ser framför dig är härligt drömsk där solen står för motljuset som strilar in över axeln på din modell medan din blixt lättar upp framifrån för att få fram detaljer och kontraster i ansiktet på modellen. Bakgrunden är mjukt oskarp och isolerar din modell med ett kort skärpedjup. Låter som om det skulle kunna bli något kanske? Fast det var ju det där med det korta skärpedjupet.

Ett kortskärpedjup är ett resultat av att du har valt en stor bländare, för just den här bilden vill du kanske ha runt 2,8 eller kanske till och med runt 2.0 om du har ett ljusstarkt objektiv. Den stora bländaren skulle inte vara ett problem om det inte var för att du skulle fotografera med en blixt. Så fort du kopplar ihop kameran och blixten på något sätt har du låst dig vid en slutartid på, i bästa fall, 1/250s. Om du har fotograferat ute en vanlig solig sommardag någon gång så förstår det vad det här innebär. För att få en korrekt exponering med bländare 2.0 behöver du en ganska kort slutartid, låt oss säga runt 1/800s, men det tillåter ju inte din kamera när du ska fotografera med blixt. Du har således två alternativ, antingen får du acceptera att din bild kommer att bli väldigt överexponerad med den bländare du valt eller så får du välja en mindre bländare och därmed tappa det korta fina skärpedjupet. För att förstå om det finns några lösningar på vårt nu uppenbara problem får vi dyka lite djupare ner i det tekniska och se om det finns några genvägar.

Olika typer av slutare

Generellt sett kan man säga att det finns tre olika typer av slutare och dessa har i sin tur olika blixtsynktider beroende på hur de är konstruerade. De slutarkonstruktioner vi nu ska gå igenom är elektronisk slutare, centralslutare och ridåslutare.

Elektronisk slutare

Den här typen av slutare är egentligen ingen slutare alls, eller ja, det är ingen mekanisk anordning som sköter ljusinsläppet utan det sköts på elektronisk väg i sensorn. Med andra ord handlar det bara om data som ska hanteras och det brukar ju inte vara några större problem i dagens kameror, det vet vi sedan tidigare.

Den här typen av slutare finns oftast bara i kompaktkameror eftersom det finns en risk för så kallad överladdning av pixlarna vilket kan ske om de utsätts för ljus under en längre tid, vilket händer om man inte har en spegel eller slutare som täcker sensorn. Nikon har dock haft ett par systemkameramodeller med elektronisk slutare som tagit över från ridåslutaren vid en viss slutartid. Med dessa kunde man synka blixtar på de flesta slutartider. Detta beror på att hela bilden exponeras samtidigt med en elektronisk slutare, det gör de inte med en ridåslutare, men vi kommer till det senare.

Ridåslutare

Det här är den vanligaste typen av slutarmekanismer bland systemkameror idag. Ridåslutaren är placerade precis framför sensorn och den här typen av slutare brukar kallas för fokalplansslutare på grund av dess placering. Den består av två ridåer som sköter ljusinsläppet till sensorn. Den första ridån öppnar upp så att ljuset kan komma in och den andra stänger för igen. Oftast färdas de uppifrån och ner över sensorn, detta för att det vertikala ledet är det kortaste på sensorn och ridåerna kan då vara öppna en kortare tid. Det är nämligen det som avgör vad man får för synktid, den kortaste tiden som slutaren kan vara helt öppen. När man går över den kortaste blixtsynktiden börjar den andra ridån att färdas över sensorn redan innan den första har kommit hela vägen ner. Om blixten skulle stå på en kortare slutartid än blixtsynktiden skulle den inte belysa hela bilden eftersom den andra ridån då har börjat åka över bilden vilket resulterar i en mörk rand överst eller nederst på bilden.

Anledningen till att olika kameror har olika blixtsynktider beror, enkelt sett, på hur man valt att prioritera kostnaderna för kameran. En ridåslutare som kan ha en kort blixtsynktid är dyrare att konstruera än motsatsen. Konstruktionen tillåter dock väldigt korta slutartider utan blixt, vilket är anledningen till att de används i systemkameror.

Centralslutare

Det här är en slutartyp som oftast återfinns hos mellan- och storformatskameror. Konstruktionsmässigt sitter de oftast i objektivet istället för i kameran, det finns dock undantag. Det gör att objektiven dyrare att konstruera och slutresultatet blir så klart att dessa objektiv kostar en bra slant. Centralslutare finns av två olika typer, dels en enklare som består av en liten metallbit som täcker för hålet i objektivet där ljuset släpps in och som fälls fram och tillbaka över hålet för att styra slutartiden. Den något mer avancerade och vanligare varianten ser ut ungefär som en bländare och fungerar på samma sätt. Alltså att den öppnar och stänger sig i en ringform, med lameller som överlappar varandra. En centralslutare av den senare sorten kan exponera hela bilden snabbare än vad en ridåslutare kan och därför kan man också få kortare blixtsynktider. Objektiv med centralslutare monterade på en mellanformatskamera kan ge en blixtsynktid upp till 1/1600s vilket är trevligt om man fotograferar mycket med blixt. Däremot kan inte centralslutare ge lika korta slutartider som ridåslutaren totalt sett eftersom konstruktionen gör att den exponerar hela bilden på en gång och inte lite i taget som ridåslutaren kan göra.

Men hur löser vi problemet då?

Nu vet du kanske lite mer om vad som bestämmer vilken slutartid du kan använda blixten med. Så om vi återgår till den problematiska bilden vi skulle ta i textens början vet vi nu vilken utrustning som kan hjälpa oss på vägen mot en kortare blixtsynktid. Lösningen på situationen skulle kunna vara att vi får tillgång till en mellanformatskamera med ett objektiv med centralslutare. Det är inte en speciellt bra lösning för de allra flesta eftersom mellanformatskameror är väldigt dyra och inget som en hobbyfotograf brukar få möjligheten att använda. Då återstår två alternativ. Du kan använda en avancerad kompaktkamera med elektronisk slutare (till exempel Olympus xz-2 som testas i detta nummer) som kan synka med blixten på snabbare slutartider än din systemkamera. Det brukar inte spela någon roll om din kamera och din blixt är av samma märke eller kompatibla så länge blixten har ett manuellt läge och blixtskon passar.

Om du inte har tillgång till en dylik kamera och inte har lust att köpa en enkom för den här bilden så finns det ytterligare ett alternativ. De flesta dedikerade kamerablixtar har ett höghastighetsläge. I det här läget kan blixten synkas med slutartider som är kortare än kamerans blixtsynktid. Men, då är ju problemet löst tänker du. Fast riktigt så magiskt är inte det här läget. Det som händer är att blixten skickar ut en puls av korta blixtar som ser till att belysa bilden medan slutaridåerna färdas över sensorn. Med andra ord får du en kortare slutartid men en längre blixtbelysning. Att blixten måste skicka iväg en massa blixtar istället för att lägga alla kraft på en enda blixt innebär att den inte kan lysa upp med samma kraft i detta höghastighetsläge. Med andra ord är läget användbart när ljuset är svagare, men vid fullt dagsljus är man fortfarande ganska låst vid den slutartid som blixtsynken ger. Så tyvärr verkar det som om förutsättningarna för att vi ska kunna ta vår bild, med kort skärpedjup i fullt dagsljus inte är speciellt bra. Men det kan väl vara fint med en solnedgång också…