Blixtskolan del II: Så formar du ljuset

Om du tar en ficklampa och lyser någon i ansiktet med den, hur ser då det ljuset ut? Skuggorna blir hårda, kontrasterna stora, övergången mellan skugga och ljus är skarpa som rakblad. Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är så smickrande. Ungefär så ser ljuset från din externa blixt ut om du riktar den mot någon vars porträtt du vill ta. Visst, det finns tillfällen när ett hårt ljus är önskvärt, men långt ifrån alltid. Hur gör du då för att få det som du vill? För att din blixt ska bli riktigt användbar måste du lära dig att forma ljuset. Det är det som ger ljuset sin karaktär och i sin tur bilden sin karaktär.

Storleken spelar roll

Man kan säga att det finns två olika sorters ljus, om man ska generalisera. Hårt och mjukt. Hårt ljus ger en skarp övergång från ljus till skugga. Mjukt ljus ger en mjuk övergång från ljus till skugga. Vad som avgör om ljuset är hårt eller mjukt är ljuskällans storlek relativt motivet. En stor ljuskälla ger ett mjukt ljus, en liten ljuskälla ger ett hårt ljus. En liten ljuskälla på nära håll kan alltså ge ett liknande ljus som en stor ljuskälla på längre håll.

Fotar du enbart porträtt på sniglar eller andra varelser och saker som är runt ett par centimeter stora kommer du möjligen att klara dig på enbart blixten utan ljusformare, för storleken på blixthuvudet är relativt stor jämfört med snigeln, på någon decimeters håll kommer den alltså att belysa den lilla krabaten mjukt och fint. Men jag föreställer mig att du vill fota saker som är större än ett par centimeter, då kommer du att behöva en ljusformare.

Varför mjukt, varför hårt?

Olika bilder kräver olika typer av karaktär på ljuset. Du tar helst inte ett kärleksfullt porträtt på ett par eller en gullig bild på ett barn med ett hårt och kontrastrikt ljus. Då vill du snarare ha ett mjukt ljus som liksom glider över motivet och bidrar till den gosiga känslan. Ett mjukt ljus är oftast mer smickrande än ett hårt. Generellt kan man säga att ansikten med slät hy »klarar av« hårdare ljus än en äldre person med lite mer rynkor eftersom det hårda ljuset lyfter fram kontrasterna i rynkorna. Ska du ta en bild av någon som ser lite hård och tuff ut fungerar ett lite hårdare ljus alldeles utmärkt. Ljusets karaktär är en stor del av bildens karaktär, därför är det viktigt att veta hur du skapar både hårt och mjukt ljus.

Sprider eller hindrar

Enkelt sett kan man säga att en ljusformare antingen sprider ljuset, eller hindrar dess framfart. Ibland gör den både och. Ljusformaren placeras mellan blixten och ditt motiv, oftast fäster man den vid eller på blixten. De vanligaste ljusformarna är paraplyer, softboxar och snootar. En snoot gör om din blixt till en spotlight, det är inte så vanligt att man använder bara en snoot, så vi lägger inte så mycket tid på den nu. Men kortfattat kan man säga att den fungerar som en tratt med blixten i den breda änden och öppningen i den smala.

Paraplyer och softboxar fyller på många sätt samma funktion, med lite olika resultat. De sprider ljuset och gör din lilla blixt till en större ljuskälla. Ett paraply sprider ljuset väldigt brett och delvis lite okontrollerat, en softbox sprider också den ljuset, men mer riktat.

En softbox är som omvänd tratt, den smala änden sitter mot blixten och sedan blir den bredare åt andra hållet och i öppningen sitter oftast ett tyg för att diffusera ljuset, det vill säga göra det mjukare och jämnare. Ett paraply skjuter iväg ljuset ganska vitt och brett medan en softbox skickar iväg det mer kontrollerat. Det är ju bara vid öppningen på softboxen som ljuset kan komma ut (se bilden för förtydligande). Softboxar är dock lite dyrare än ett paraply och är lite krångligare att använda till små blixtar.

Paraplyet ser ut precis som vilket vanligt paraply som helst, fast de saknar handtag. De finns i två varianter, antingen helvita som man slår blixten igenom, eller så har de en vit, silver- eller guldfärgad insida som ljuset studsar emot. Det enklaste att använda är de vita som man slår ljuset genom. Därför skulle jag rekommendera att du börjar med ett sånt. En diameter kring 80–100 centimeter kan vara lagom (kom ihåg, ju större paraply desto mjukare ljus). De kostar inte så mycket och de kan användas i många olika situationer. De reflekterande paraplyerna är visserligen lite mer effektiva med ljuset (en del ljus går till spillo när man använder de helvita) men i de flesta fall är det inte ett stort problem.

Fördelen med paraplyn är också att de är rätt smidiga när de är ihopfällda. Det finns varianter som går att vika två gånger och blir som en halvliters läskflaska ungefär.

Avståndet avgör

Som jag beskrev tidigare spelar den relativa storleken på ljuskällan gentemot motivet roll för om ljuset blir hårt eller mjukt. Om man inte har en massa olika storlekar på sina ljusformare, vilket du säkert inte har om du just kommit igång, styr man den relativa storleken genom att flytta blixten och ljusformaren närmare för ett mjukare ljus eller längre bort för ett hårdare ljus. Vill du ha ett så mjukt ljus som möjligt ska ljuskällan vara så nära det går utan att den hamnar i bild.

Men avståndet påverkar inte bara ljuskällans relativa storlek, den påverkar också hur ljuset beter sig. Ljuset från din blixt på motivet blir svagare ju längre bort blixten placeras. Det är inte så konstigt, men ljusstyrkan avtar inte bort linjärt. Ju närmare ljuskällan du är ju snabbare faller ljuset bort. Det är större skillnad mellan 30 cm och 50 cm än vad det är mellan två och tre meter. Det finns fina formler som beskriver varför och hur man kan räkna på det här, men dem är det inte ens i närheten av nödvändigt att känna till. Huvudsaken är att du förstår vad som händer när blixten flyttas närmare eller längre bort från ditt motiv.

Tänk dig att du fotograferar någon med en vägg som bakgrund. Du vill att väggen ska vara mörkare än ditt motiv, det vill säga få mindre ljus på sig. Det åstadkommer du genom att placera blixten på det avstånd från motivet som du vill för att få den ljuskaraktären du vill ha och sen får du flytta ljus- och motivekipaget närmare eller längre från väggen beroende på mycket ljus du vill ha på väggen. Om du av utrymmesmässiga skäl måste ha ett visst avstånd mellan motiv och vägg hänger det på hur långt avståndet är mellan ljuset och ditt motiv (och därigenom också väggen). Ju närmare motivet ljuset står, desto mindre ljus, relativt sett, når till väggen.

Varifrån kommer ljuset?

Hittills har vi pratat gått igenom lite om hur man skapar hårt eller mjukt men inte pratat så mycket om vad vinkeln på ljuset betyder för ljusets karaktär. Så länge du inte vill skapa skräckfilmskänsla i dina bilder bör du inte sätta ett huvudljus underifrån. Det mest klassiska ljuset är det så kallade rembrantljuset, det innebär att ljuskällan är 45 grader ovanför och 45 grader åt sidan från motivet relativt kameran. Men det går ju att variera i oändlighet, det finns många olika kombinationer mellan ljusets vinkel och motivets vinkel mot kameran.

I nästa nummer ska vi gå igenom ljustemperaturer och balansering av ljuset och hur man kan jobba med det.