Makrofotografering: Få det minsta att bli stort nog

I den här skolan tänkte vi börja med att kolla in prylarna för att sedan gå vidare till den mer kreativa delen av makrofotograferandet. Men det kanske kan vara på sin plats att förklara vad makro egentligen är, för de som inte vet vad det är. Enkelt uttryckt är makrofotografering extrema närbilder. Ett klassiskt sätt att klassificera en makrobild är att den minst ska ha förhållandet 1:1, alltså att det som avbildas blir lika stort på sensorn som det är i verkligheten. Om myran du fotograferar är tio millimeter lång i verkligheten ska den vara tio millimeter lång på sensorn också. Eftersom vi oftast tittar på bilderna i större format än sensorstorleken innebär det i praktiken att vi upplever bilderna som förstoringar.

Det finns också en del objektiv som har ett läge som tillverkarna gärna kallar för just makro, men det innebär oftast att man får förhållandet 1:2, vilket i sin tur betyder att objektet är hälften så stort på sensorn som det är i verkligheten. Visserligen går det att få intressanta och spännande bilder med ett sådant objektiv, men det blir inte makro på riktigt eftersom man inte kommer tillräckligt nära för att få den där överväldigande känslan i bilden.

Rätt objektiv

Makroobjektiv finns i brännvidder från 30 millimeter och uppåt, de längsta brännvidderna som är ganska lätt att få tag på är cirka 180 millimeter. Om du ska köpa ett makroobjektiv handlar ditt första val således om vilken brännvidd du vill ha på ditt objektiv. Här gäller samma regler som vid andra typer av foto: vad har du mest nytta av och vad passar till det du har tänkt fotografera? En kortare brännvidd är lättare och smidigare att bära runt på, medans en längre brännvidd ger ett tajtare utsnitt och en suddigare bakgrund. Många makroobjektiv fungerar därför dessutom perfekt även till porträttfoto. Om du vill ha ett objektiv som klarar båda bör du antagligen välja ett makro som ligger mellan 70 och 150 millimeter.

Den stora nackdelen med kortare brännvidder är att närgränsen är förhållandevis kort. Då måste du komma ganska nära det du ska fotografera för att kunna få skala 1:1. Med ett vidvinkligt objektiv är det lätt att man då skuggar motivet med objektivet. Är det småkryp man ska fotografera är det dessutom svårt att få dessa att stanna på sin plats när det kommer ett objektiv på väldigt nära håll. Med en längre brännvidd slipper man det bekymret då man får en längre närgräns och kan fota på ett längre avstånd utan att skrämmas. De längre makrotelena har dessutom oftast ett stativfäste som gör att man slipper fästa stativet direkt i kamerahuset, och med ett stativfäste kan man snabbt rotera bilden från liggande till stående utan att mittpunkten flyttas.

Kortfattat kan man alltså säga att det man ska fundera på är dessa saker: Ska objektivet användas till andra typer av motiv än just makro? Är det viktigt att ha ett lätt och smidigt objektiv? Hur bra vill du kunna frilägga ditt motiv (hur suddig bakgrund vill du kunna få)? Samt avståndsfrågan: hur långt ifrån ditt motiv måste du kunna vara?

Mellanringar

Vill man inte lägga pengar på ett nytt specifikt makroobjektiv kanske några mellanringar kan ligga inom budgetens räckhåll. En mellanring är egentligen bara en distansring som man sätter mellan kameran och objektivet. De lite dyrare överför all elektronisk information som autofokus och exponering till kamerahuset, medan de billigare alternativen saknar denna. Då får du ingen överföring av den elektroniska informationen och får sköta exponerings-inställningarna och fokus själv.

Avståndet som uppstår mellan objektivet och sensorn gör att objektivet får en kortare närgräns och att du då kan gå närmare ditt objekt för att få makroförhållandet 1:1. Hur många mellanringar man behöver för att uppnå förhållandet 1:1 är olika beroende på vilken brännvidd objektivet har. En enkel formel att använda är brännvidden i millimeter delat med mellanringens längd i mm. Resultatet blir avbildningsskalan. Ett 50mm objektiv med en mellanring på 50mm får förhållandet 1:1. Om du istället använder 25mm mellanringar så får du 1:2. Mellanringar köper man ofta i set med till exempel 12, 24 och 36 mm. Värt att tänka på är att mellanringarna snor lite ljus, vilket påverkar exponeringen.

Närbildslinser

Ett annat hjälpmedel för makrofotografering är närbildslinser. Dessa skruvar man i objektivets filtergänga och de ger, liksom mellanringarna, en kortare närgräns. Närbildslinser är oftast märkta med sin styrka, ju högre siffra desto större förstoringseffekt. Du kan även stapla flera linser på varandra för att få ut lite mer. Sätt då de med största förstoringen närmast objektivet. Till skillnad från mellanringarna så påverkar inte linserna exponeringen, däremot kan de påverka skärpan eftersom ljuset som träffar sensorn ska genom linserna först. För att få bästa möjliga resultat ska man alltså satsa på så bra och få närbildslinser som möjligt.

Omvändningsring

Det här är ett lite lustigt tillbehör som man fäster i kamerans objektivfattning, där man sedan kan montera objektivet bak och fram på kameran. Det ger möjlighet till en bättre avbildningsskala ur ett makroperspektiv. Däremot måste man ställa skärpan genom att flytta på kameran och ingen automatik fungerar –för att sköta exponeringen måste man ha ett objektiv med en manuell bländarring. Det är således ett ganska primitivt hjälpmedel när det kommer till makrofotgrafering.

Stativ

Pratar man med fotografer som sysslar mycket med makro kommer en stor del av dem säga att ett stativ är väldigt bra att ha. Anledningen till det är bland annat att skärpedjupet är överdrivet kort när man fotograferar makro. Fotograferar man på frihand är det lätt att man missar att sätta skärpan där man vill ha den. En liten rörelse på kameran gör stor skillnad i bilden när skärpan bara ligger över några millimeter av motivet. Med ett stativ kan du se till att kameran hålls stilla och du kan dessutom blända ner för att få ett något längre skärpedjup utan att den längre slutartiden spelar roll. Ett bra makrostativ har en borttagbar mittpelare och kan gå ner i spagat för att läggas platt mot marken. Om man ofta fotograferar saker som befinner sig på marken är det inte alltid ett stativ går att fälla ner tillräckligt lågt, även om det har spagatläge och borttagbar mittpelare. Då kan en sand- eller rissäck vara ett behjälpligt alternativ: En liten kudde fylld av ris, sand, bönor eller något annat som ger en stadig liten påse blir ett utmärkt stöd för kameran när man fotograferar på marknivå.

Komposition

När du väl har löst de tekniska bitarna är det dags att ge sig ut och fånga bilderna, eller snarare slänga dig ner på marken och börja leta efter spännande utsnitt. Att komponera makrobilder handlar så klart till stor del om detsamma som med all annan fotografering, att utifrån färger och form sätta samman spännande bilder. Men med makrofoto måste du leta efter formerna i det lilla utsnittet. Det kan till exempel vara en växt som med sina blad bildar ett vackert mönster eller en spännande färgkombination.

Tänk även på bakgrunden när du fotor makro, ofta blir det snyggt om du låter den bli så oskarp som möjligt för att framhäva objektet som är i fokus. Ofta blir det så automatiskt när du fotar makro, men genom att använda en stor bländare kan du få bakgrunden att bli ännu oskarpare. Har du tagit en bild på en insekt syns ofta detaljerna ännu bättre med en mjuk och suddig bakgrund, nästan som att du skulle ha fotat i en studio. Men tänk på att en stor bländare även gör att själva objektet till stor del hamnar i oskärpa, för att motverka detta krävs det att du bländar ner. Så allt är en avvägning mellan hur skarpt du vill ha objektet och hur suddig bakgrunden ska vara.

Att komma riktigt nära, som du gör med makro, behöver inte betyda att det blir en spännande bild. Det blir ofta bättre om man även med makro tänker på djupet genom att placera något i förgrund och bakgrund. Om du fotar en blomma kanske du kan ha en annan blomma som suddig förgrund för att ge djupkänsla. Om du är riktigt nära blomman så kan djupeffekten uppnås genom att du låter blomman vinklas i bilden så att det inte blir helt platt.

Ljuset är ofta en viktig faktor i makrobilder. Dels kan det bidra till att skapa djup genom att du till exempel fotar i ett mörkt parti med ett ljussken i bakgrunden. Ett ljus i bakgrunden kan dessutom vara effektivt för att framhäva strukturen och detaljerna i en växt. Testa även att fotografera med blixt. Om du låter ljuset falla in från sidan kan det ge en spännande bild och framhäva detaljer. Vill du få större spridning på ljuset kan du studsa ljuset i en reflektor. Eller för motsatt effekt – använd en ficklampa för att belysa viktiga detaljer. Ringblixt är så klart också bra när du fotar makro – för att kunna få en jämn ljussättning över hela objektet.

Tar du flera bilder i en serie blir det ofta bättre om du varierar avståndet. Även inom makro går det att blanda utsnitt även om allt på sätt och vis är närbilder. Om du varierar extrema närbilder med motiv-i-miljö-bilder så skapas en variation, och det blir mer omväxlande för betraktaren att titta på bilderna.

Rent generellt blir det ofta bättre makrobilder om du koncentrerar den på en eller två detaljer. Städa bort det som stör bilden och låt det viktiga komma fram –och objekten i dina bilder kommer kännas ännu större än de faktiskt är.