Skola: Så skapar du mer omväxlande filmer

I dag har nästan alla nya stillbildskameror även funktionen för att kunna filma. Men att ta steget från stillbild till rörligt är inte alltid så enkelt, eftersom filmning ställer andra krav på dig som fotograf.

Markus Dahlberg har själv en bakgrund som stillbildsfotograf, men är i dag videojournalist på SVT Gävledala. I sitt arbete bevakar han främst Hälsingland och ska kunna växla mellan rollerna som reporter, fotograf och redigerare. Varje dag jobbar han med att filma nyhetsinslag, främst med sikte på huvudsändningen kvart över sju på kvällen. Webben får också en allt större betydelse, inte minst när de filmar och sänder direkt från platser för olika nyhetshändelser.

– Som filmfotograf måste du lära dig att ta många bilder, säger Markus som svar på frågan vad du ska tänka på när du gör film.

– Det är lätt att i början komma hem med för lite bilder, att vara bildtorsk. Som stillbildsfotograf letar man ofta efter bra singelbilder, men med film gäller det att bilderna ska kunna hänga ihop i två minuter och berätta en historia. Och då kanske inte varje bildruta är ett konstnärligt mästerverk, men de fyller ändå en funktion av att ta tittaren vidare i historien.

Markus betonar även vikten av att filma mycket detaljer vilket blir användbart senare vid klippningen. Den typen av bilder är ofta bra för att kunna växla mot mer vida bilder. Till exempel om du filmar en person som öppnar en dörr för att gå in, kan du först ta en bild från den sidan av dörren där personen går in. Sedan filmar du på den andra sidan där personen kommer ut. Men däremellan är det bra att klippa in en närbild på personens hand som tar tag i handtaget. På så sätt har du fått en större variation i sekvensen och undvikit att klippet känns stolpigt.

Måste vara mer av en regissör

Tidigare som stillbildsfotograf valde Markus ofta att följa en händelse och ta bilder när det rätta tillfället dök upp. Men som filmfotograf har han ett annat sätt att arbeta.

– Du måste vara mer av en regissör som ger direktiv. Först ville jag som journalist bara betrakta, men sedan har jag lärt mig att som filmfotograf måste du styra mer. Ofta faller det sig ganska naturligt genom att jag frågar vad personen brukar göra där vi befinner oss. Om jag tycker det kan bli en bra scen så ber jag personen göra samma sak igen. Sedan kan jag komma till ställen där det inte går att regissera, då får jag anpassa mig till den situationen och se till att ta väldigt mycket bilder.

När Markus är ute och filmar måste han hela tiden ha en hyfsat klar bild i huvudet av hur olika sekvenser ska bli i slutändan. Annars är det lätt att han missar någon klippbild. Filmar han till exempel personen som går in genom dörren måste Markus redan då tänka ut vilka bilder som behövs, för att det sedan ska gå att klippa ihop det till en sekvens.

En stor del av lösningen bakom att få ihop olika sekvenser bygger på att det finns både helbilder och mer tajta som du kan växla mellan i klippningen. Allra först i en scen är det bra att starta med en etableringsbild som visar för tittaren var du befinner dig, till exempel vid en bil som har kört av vägen. Då filmar du först en översiktsbild där du visar bilen och miljön runt om, för att sedan zooma in och ta en närbild på hur räddningstjänsten arbetar vid bilen. För både vybilden och den tajta varianten kan du stå kvar på samma ställe genom att använda zoomen. Men själva zoomrörelsen är något du sedan bör klippa bort i redigeringen.

– Det är svårt att göra snygga zoomningar, det blir lätt lite rörigt för tittaren. Och det ska dessutom vara väldigt motiverat om man ska göra det, förklarar Markus.

Då är det bättre att klippa mellan olika bilder med varierat utsnitt. Markus själv brukar ofta tänka i tre steg, eller tre olika bilder, om han till exempel filmar en människa som gör något. Först en överblicksbild på människan i dess miljö, sedan en närbild på händerna som pysslar med något och till sist ytterligare en närbild där människans ansiktsuttryck framträder.

Klippbilden ska förstärka historien

Trots att Markus kan ha filmat mängder med klippbilder när han har varit ute och gjort ett inslag, så händer det ändå att han ibland kommer tillbaka till redaktionen och upplever att han saknar en bild.

– Det går ofta att lösa genom att låta bilden på en person som blir intervjuad ligga kvar lite längre. Men det är bättre om personen inte syns i bild hela tiden och att du i stället klipper in andra bilder, även om intervjun fortsätter.

Klippbilderna ska förstärka historien och illustrera det som intervjupersonen pratar om. Ibland behövs bilderna även för att dölja en skarv där Markus kan ha klippt i intervjun på grund av att personen stakar sig.

– Så långt det bara är möjligt ska du försöka undvika ett så kallat jumpcut, säger Markus.

Alltså ett klipp mellan två identiska bilder, vilket gör att betraktaren upplever det som att bilden hoppar till. Detta döljer du lättast genom att lägga en klippbild vid skarven.

Ett inslag kan ta en dag att filma

Ett inslag på två till tre minuter som ska vara med i kvällens nyhetssändning kan ta en hel dag att göra, för Markus plus någon av hans kollegor där en av dem är reporter medan den andre filmar.

– Först ska du ringa och boka tid med den du ska träffa. Sedan tar filmandet ett par timmar, ibland tre. Och därefter ska inslaget redigeras, vilket tar cirka en timme. För ett sådant inslag brukar jag ha ungefär en timmes råmaterial att utgå ifrån.

Till de flesta filmsituationer använder Markus stativ, framför allt om han använder en mindre kamera som inte går att ha på axeln. Om du filmar med en stillbildskamera tycker Markus att stativ nästan är ett måste.

– Men ibland är det bättre att kunna hänga med och inte vara låst av ett stativ, till exempel filmade vi häromdagen ett inslag där barn sprang runt och letade efter en skatt. Då var det bättre för fotografen att springa runt med kameran i handen, och i den situationen köper nog tittaren att det inte är helt stabilt.

Markus tycker samtidigt att du som fotograf ska vara restriktiv med att låta kameran följa efter rörelser.

– Om det händer något i bilden blir det bra om kameran får vara still. Det är lätt att man gärna vill följa med personen i rörelsen, men det är ofta helt tillräckligt med det som redan rör sig i bilden.

Men när det är motiverat så gör Markus både panoreringar (att kameran sveper i sidled) och tiltningar (att kameran rör sig i höjdled). Men det ska i så fall fylla en funktion.

– En tiltning kan vara bra för att byta miljö i filmen. Till exempel att du statar en ny sekvens med att filma från himlen och ner mot den nya platsen. Det blir ofta en mjuk och behaglig övergång för tittaren.

Bygg upp stämningar med ljud

När Markus arbetar är han sin egen ljudtekniker. De flesta miljöljud tar han in genom en mikrofon som sitter på kameran, och för intervjuerna använder han en handmikrofon som är mer mobil. Markus tycker det är viktigt att fånga vissa ljud som är utmärkande för vad som händer i inslaget.

– Det gör mycket för stämningen att höra vissa ljud lite tydligare i någon sekund. Du kan på så sätt lyfta fram vissa detaljer som har med historien att göra. Till exempel om du filmar några som spelar fotoboll kan det i början av inslaget vara en poäng att tydligt höra ljudet av när någon sparkar på bollen.

Ibland måste Markus även tänka på att ta upp ljud som kan användas till andra klipp där ljudet inte räcker till. Om han till exempel har filmat någon på håll som kommer gående i en korridor, så kan det vara bra att efteråt fånga lite ljud där fotstegen hörs – vilket han sedan i redigeringen kan använda till det första klippet.

Om Markus ska följa en person under en längre tid tycker han ofta att en sladdlös mygga är bra att placera på personen.

– Det är ofta lite skräckinjagande att köra upp en mick i ansiktet på personen. Men en mygga tycks många glömma att de har på sig. Den fungerar bra för att få ljud från när personen gör något eller pratar med någon annan. En mygga kan även användas för att fånga andra ljud än bara röster. Till exempel om du filmar en skidåkare så kan du placera myggan på skidåkarens ben för att få ljudet från skidorna istället för skotern, där fotografen kanske sitter och filmar.

Tona in och ut ljudet

Vid redigeringen när filmen klipps ihop spelar ljudet en stor roll. Markus tonar alltid in och ut ljudet mellan olika klipp för att det ska bli mjuka övergångar. Det som tittaren ofta upplever som hårda klipp beror till stor del på att ljudet helt plötsligt byter karaktär. Men om ljudet från nästkommande bild tonas in redan i bilden före och att du gör tvärtom med ljudet från den första bilden, så kommer klippet kännas mjukare.

Markus rekommenderar även att om du har en intervju i filmen så är det bra att låta rösten komma in ett par sekunder medan du fortfarande visar en annan klippbild, för att därefter gå över till bilden på personen som pratar. Även det gör att klippet upplevs mjukare.

Använd manuella inställningar

Alla typer av inställningar på kameran rekommenderar Markus att du ställer in manuellt, såsom exponering och fokus.

– Annars blir det lätt att kameran luras av till exempel en stark lampa som dyker upp i bilden.

Markus har alltid fast slutartid, 1/60-dels sekund. Sedan korrigerar han exponeringen med bländaren och så kallade ND-filter som mörkar ner bilden om det är väldigt ljust. I den typ av kameror som Markus använder går det att korrigera bländaren under tiden han filmar ett klipp. Den förändrar exponeringen mjukt utan att tittaren direkt känner av det. Men detta är ofta något som inte går att göra med en stillbildskamera, där förändringen av bländaren ofta syns direkt. Då är det helt enkelt bättre att låsa bländaren på det som är viktigt i bilden och sedan göra ett klipp till nästa bild där du kanske har en annan bländarinställning.

Även vitbalansen är något som Markus hela tiden korrigerar manuellt. Så fort han kommer in i ett nytt rum med en annan färgtemperatur ställer han in en ny vitbalans.

Var sparsam med effekter

Markus använder så långt det är möjligt det naturliga ljuset, och han betonar hur svårt det är att få till en snygg ljussättning med lampor. Men det händer att han använder en LED-lampa under intervjuer, vilken han placerar på ett stativ. Lampan gör ofta att det blir tydligare kontraster och skuggor, vilket kan bli effektfullt. Men en lampa kan också ha en negativ inverkan.

– Människor är inte vana att vara med på film, och då kan det bli ännu mer svårjobbat om du tänder en lampa som lyser starkt.

När Markus arbetar med redigeringen är klipparbetet ett samarbete mellan reportern och fotografen för att bygga upp inslaget på bästa sätt. Innan Markus börjar lägga in bilder ser han till att ha hela historien klar för sig så att bildsekvenserna hamnar i rätt följd.

– Och det viktiga med själva klippen är att tittaren inte ska uppleva dem. Därför ska du även vara sparsam med att använda effekter som bild-övertoningar och annat. Det ska inte heller behövas om du har filmat bilderna på rätt sätt från början, avslutar Markus innan det är dags att återgå till dagens nyhetshändelser.