Skola: Innebörden av att vara en kreativ fotograf

En av fördelarna med att få skriva en artikelserie är att jag som håller i pennan har ynnesten att ta med dig som läsare på en resa. Och av den anledningen tänkte jag kort och gott fortsätta resan där vi slutade senast och fokusera på det närbesläktade ämnet kreativitet.

Skola: När förberedelse möter möjligheten

Av alla ämnen inom konsten och fotografin är nog kreativitet det som är svårast att både skrivas om och att sätta fingret på. I synnerhet då det lätt kan bli både uppblåst och pompöst. Jag tänkte inleda med en tanke som jag lånat från en av mina favoritförfattare, tillika fotografer, en person med namnet Guy Tal som i en av sina böcker skrivit följande:

Som läsare har du sällan några problem med att se skillnad på, eller bedöma en roman, en essä, en nyhetsrapport eller en dikt. Uppskattar du måleri kan du lätt särskilja mellan det abstrakta och det realistiska målandet och en mängd underordnade genres mellan stilarna.

Skola: Ett fotografi berättar aldrig hela sanningen

Men inom fotografi är sådana insikter inte lika väl etablerade, ej heller lika utvecklade. Många betraktare bedömer alla bilder från en kamera utifrån ett enda kriterium, som om de bara är avsedda att uppnå ett enda syfte: att korrekt återge hur saker och ting såg ut när bilden togs, och som verkligheten uppfattades av alla som var närvarande på platsen när den togs.

Vi berörde ett närbesläktat ämne i den artikel jag skrev i numret som kom ut i januari 2022, »Ingen bild berättar hela sanningen«. Men denna artikel ska inte handla om manipulation i någon form, den ska handla om kreativitet och varför inte alla bilder kan bedömas enligt en och samma uppsättning kriterier.

Kreativitet, vad är det?

Många människor jag träffar på mina fotoresor lyfter just en önskan att bli mer kreativa när jag frågar vad de önskar utveckla. Men vad är kreativitet? Svaret på frågan vill nog många hävda är individuell utifrån person, tycke och smak. Något personligt helt enkelt. Det finns dock en hel del bakomliggande forskning på området som faktiskt kanske ger ett litet annat svar än det du eller jag skulle komma upp med.

Det lär förövrigt inte varit helt okontroversiellt att vetenskapligt definiera kreativitet som tidigare bedömts enligt två kriterier, det behöver vara (1) originellt och (2) ha ett värde. Observera att värde i detta fall absolut inte behöver röra pengar utan det kan helt enkelt uppfyllas genom att en enskild person, en betraktare, finner något emotionellt värde i verket, att exempelvis bilden uppfattas vacker eller attraktiv, för att vi ska kunna checka av den boxen. Men enligt denna tidigare definition räcker det alltså inte enbart med originalitet för att en bild (eller andra icke verbala uttryck) ska kunna kategoriseras som kreativa.

Den nya forskningen lägger för säkerhets skull till ytterligare ett kriterium som gör det, om möjligt, än svårare att få sina verk vetenskapligt klassade som kreativa. »Överraskande« eller kanske bättre uttryckt, graden av det oväntade. Jag misstänker att exempelvis motiv där kust möter hav ackompanjerade med en soluppgång hör till motsatsen av vad som kan anses vara överraskande. På kontot @insta_repeat på Instagram kan ni hitta andra exempel på kompositioner som vare sig är överraskande eller originella men som däremot eventuellt tickar av box 2, att de har ett värde.

Vidare skriver Guy Tal att kriterierna originalitet och det oväntade är betydligt svårare att uppnå när de samtidigt ska bibehålla värdet. Med andra ord, du kan stänga ögonen och klicka på slutarknappen slumpmässigt och därmed få ett originellt och oväntat fotografi, dock antagligen utan värde.

Kreativt vs att vara kreativ

Även om det går utmärkt att fotografera utan ett uns kreativitet så vill jag gärna ofta framhålla vikten av kreativitet som en förlängning av den hobby eller yrke vi valt. Bortom grundläggande tekniska kunskaper och efter att vi en tid fotat enligt receptet som bland annat upprepas på konton som just @insta_repeat infinner sig många gånger en lust att utvecklas. Den kan enligt mig sammanfattas i en strävan att utvecklas just kreativt.

Jag försöker här alltså åtskilja vad som klassas som kreativt och att vara kreativ. Jag har otal gånger själv påtalat hur jag hellre fotograferar det oväntade snarare än det förväntande. Där det förväntade, även om det ofta också kan vara kul, per definition inte betraktas som kreativt. Med andra ord, det krävs ingen kreativitet att ställa upp sin tripod i samma hål som någon annan och fotografera Kirkufjell eller exempelvis Stockholm slott från Blasieholmen. Det kräver eventuellt tekniska kunskaper av ett djup få uppnår för att göra det bra, men det kräver inte en enda cell av kreativitet.

Varför då kanske du undrar? Att ägna sig åt så kallad Comp Stomp, det vill säga ta en bild du sett andra ta, är bland det bästa du kan ägna dig åt när du lär dig fotografera. Du imiterar och nöter, precis på samma sätt som unga gitarrvirtuoser lär sig massa coola riff som deras förebilder spelar. Men genom att du inte kreerat riffen (bilden) själv så behöver din hjärna inte skapa (den tillåts inte i detta läge att skapa) utan det förblir en slags monoton och mekanisk upprepning. Och att alltså fortsätta göra det år ut och år in kan inte med den bästa viljan i världen betraktas som utvecklande.

Låt oss exemplifiera med något vardagligt. Ett av mina favoritelement att arbeta i innefattar kustlandskap. När jag sätter mig i strandkanten efter att ha spanat in ett snyggt förgrundsintresse och monterar upp mina grejor för att en klassisk »kust möter hav« session hur kan jag då arbeta kreativt för att få fram ett eget mer personligt uttryck? Hur undviker jag att den ser ut som alla andra »kust möter hav bilder«?

Även om jag är helt säker på att majoriteten av mina bilder de senaste åren inte uppfyller skallkraven för vad som anses vara kreativt så har jag icke desto mindre oftast arbetat kreativt och stimulerat mina inre sinnen på ett helt annat plan än tidigare. Svaret på frågan ovan är alltså lekfullhet och öppenhet, att våga experimentera och våga misslyckas.

Att vara kreativ innebär alltså att våga vara lekfull och framförallt våga misslyckas. Det säkra kortet att spela ut där vid stranden är att ta en bild som ser ut som alla andra förlagor, att ta bilden precis när ljusets första strålar träffar stenarna i din förgrund på en par sekunder lång slutare. En snygg bild säkerligen men lite själlös.

Vad du i stället borde göra finns det inget konkret svar på. Men om du inte av dina bilder du tar längre får en ihållande känsla av eufori och uppnår ett stadie av belåtenhet så bör du börja fundera på att byta inriktning på hur du fotograferar. Om den ena efter den andra av dina bilder börjar kännas som upprepningar av andras och än värre av dina egna alster så bör du för din egen skull börja reflektera på hur du kan utvecklas för att inte stagnera och hamna i något som närmast kan likna vid ett kreativt svart hål eller ett vakuum.

Att hitta en egen kreativ idé och rama in det mellan fyra hörn är kreativ process med mycket högt stimulansvärde. Inte alltid originellt, eller av ett värde för andra men en i min mening helt fantastisk känsla. Insatserna må vara höga, din produktivitet må minska men som Guy Tal skriver, resultatet från en kreativ idé kan vara något som förändrar ditt liv, eller åtminstone fotograferandets roll i ditt liv. Men kreativitet kräver också mod, och det kanske färre i dag än tidigare är beredda att spela med, givet att så mycket för så många i dag handlar om populäritet och acceptans bland massorna, snarare än exempelvis passion.

Eftersom vetenskapliga slutsatser både kan uppfattas som tråkiga och fyrkantiga och foto ska vara stimulerande och roligt så tänkte jag att vi fokuserar på det senare och istället lyfter fram några punkter som tillsammans definierar vad det innebär att vara kreativ.

Passion

Ett laddat ord i flera bemärkelser som beskriver en stark och nästan okontrollerbar känsla. Ett driv kort och gott. Att känna passion, att innerligt brinna och känna lust för foto, tror jag är grundplåten för att kunna vara kreativ. Är det inte lustfyllt utan snarare mekaniskt eller om drivet inte finns så kan vi aldrig skapa i en kreativ bemärkelse.

Etablera en förbindelse med ditt element

Oavsett om elementet är landskapet, staden eller människan så behöver en förbindelse upprättas. En känsla av samhörighet och förståelse där vi behöver vara observanta och inlyssnade på vad som sker. Hur rör sig molnen på himlen, vad gör ljuset just nu? Men på ett djupare plan även kring själva »välmåendet« av den absoluta omgivningen. Är det dystert och mörkt, eller är det ljust och glatt och hur reflekterar det på oss?

Kom utan förutfattade meningar

Om just detta har jag talat om många gånger. Både i min kurs på Moderskeppet och på mina fotoresor och workshops. Förutfattade meningar och förväntningar kring vad som ska ske, hur det kommer se ut och framförallt vilka bilder som ska tas är förödande för vår kreativitet och möjlighet/förmåga att tänka utanför boxen (för att använda ett slitet uttryck).

Våga vara spontan

Förutfattade meningar hämmar även vår spontanitet och öppenhet. Att inte bara vara spontan, utan för vissa även våga vara spontan, är ytterligare en nyckel för att kunna att vara kreativ. Om du kontinuerligt bara kör på säkra vinnare så kommer du aldrig i närheten av att börja stimulera och beröra dina kreativa sidor.

Solnedgångar och astrofoto i all ära men de bör, hur vackra de än må vara, snarare klassas som fotografiska uttryck än kreativa skapelser ibland till och med dokumentära. Tekniskt krävande men inte så ofta kreativt utmanande.

If it doesn’t sing, don’t shoot it

Som jag sa inledningsvis, det går alldeles utmärkt att fotografera utan en önskan att utveckla sin kreativitet, det är bara att köra på. Det går även fantastiskt bra att både fotografera tekniskt utmanande astrobilder ena dagen och fotografera kreativt utmanade nästa dag. Till syvende och sist är det ändå det som fotografiskt tilltalar dig som är det viktigaste, vad du får kickar av och vad som får dig att må bra.

Matisse sa »Det finns inget svårare för en kreativ artist än att måla en ros, för innan jag kan göra det så måste jag först glömma alla rosor som någonsin målats.« Med dessa ord förklarar Matisse det viktiga i att inspireras men även det viktiga att inte bara måla en ros från en förlaga utan att måla en ros utifrån en egen kreativ idé.

Den kreativa processen

Jag upplevde helt nyligen ett ögonblick som på ett tydligt och bra sätt sätter fingret på den kreativa processen. Jag stod framför ett antal berg, molnen låg tjocka men i bland spelade små strimmor av sol över bergets väggar. För dessa ändamål så jobbar jag med en teknik som innefattar flera exponeringar, där jag tar en ny ruta varje gång jag anser att ljuset är vackert på ett visst ställe. Jag lägger sedan samman dessa bilder och målar in ljuset från de olika bilderna och kan på så vis »måla med ljuset«.

Resultatet av denna lek blir en bild. Den kreativa processen börjar alltså med en upptäckt och sträcker sig ända fram till print.