Tips: Så startar du ett lyckat fotoprojekt

Jag skulle inte bli förvånad om det är många som ställer sig frågan: »Hur kan jag utvecklas som fotograf ?« Jag gör det själv. För jag vill inte bara köra på i gamla hjulspår och ta bilderna som jag redan har gjort eller skapa historier som jag redan har berättat. Jag vill ta ett steg framåt och hitta på något nytt. Då är det ofta bra att göra det som ett projekt, där jag har en tydlig idé om vad jag vill göra och en struktur kring hur det ska gå till.

I den här fotoskolan kommer jag ge dig lite tips kring hur du kan komma igång med ditt eget fotoprojekt, och ge dig några råd kring tematisering, avgränsning och disciplin. Jag gör det utifrån ett exempel där jag under en tid hängde vid en så kallad skatepark, där ungdomar roar sig med att åka skateboard och BMX-cykel.

Därför är projekt bra

För dig som fotograf finns det förstås hur mycket som helst i din omgivning som det går att rikta kameran mot, och bilderna kan fotograferas på en mängd olika sätt. Och självklart går det att fotografera utan någon specifik tanke i bakhuvudet, vilket säkert kommer att generera en och annan bra bild – förhoppningsvis. Men troligen stannar fotograferandet där, vid ett antal bilder som var för sig har vissa kvalitéer men där de tillsammans saknar koppling och samhörighet. Det blir svårt att skapa en bok, en utställning eller ett galleri på hemsidan när det inte finns någon röd tråd mellan bilderna. För att lyckas med det krävs ett projekt och en tydlig idé.

När du har en tanke med ditt fotograferande blir resultatet ofta i slutändan bättre, eftersom du då har fördjupat dig i ett ämne och fotograferat mycket kring ett specifikt område. Att vara fokuserad leder helt enkelt till bättre bilder.

Gräv där du står

När jag går på en utställning och blir inspirerad av vad skickliga fotografer har åstadkommit, vill jag ofta göra något liknande. I alla fall tänker jag så, samtidigt som jag inser att det inte är rätt väg att gå. Varför ska jag försöka göra något som redan har gjorts? Varför ska jag åka till samma plats och fota liknande bilder? Det projektet finns ju redan – och säkert hundra gånger bättre än vad jag kan åstadkomma.

Därför är mitt tips att du utgår från dig själv, när du funderar på vilket projekt du ska ta dig an. Vad finns i din närhet och vad engagerar dig? För om du inte brinner för ditt ämne kommer du aldrig att lyckas genomföra projektet. Du ska ha skoj medan du fotar, det är först då du orkar gå på djupet och skapa bilder som säger något mer.

Fundera på vilka berättelser som finns i din närhet, vad som kan bli något att bygga ett fotoprojekt kring. Kanske ska du följa din mormor under en tid och berätta om hennes liv i dina bilder. Eller varför inte hänga med din bekant till jobbet, han som sysslar med det där underliga som ingen riktigt förstår vad det är – men som kan bli spännande på bild. Ta vara på de kontakter du har, de sammanhang du redan känner till – för vem är bättre lämpad att gå den vägen än du?

Men som sagt, du ska ha roligt och vilja ägna mycket tid åt ditt projekt. Om du bara gäspar när du tänker på din mormor kanske du istället ska ägna dig åt något helt annat. Det viktiga är hur som helst att du utgår från dig själv.

Jag själv gick till en skatepark i min närhet och frågade om jag fick fotografera där, vilket jag sedan gjorde intensivt under en veckas tid. Närheten till platsen möjliggjorde det för mig att återkomma vid flera tillfällen, för att ta nya bilder. Det var ett smidigt projekt med andra ord. Och dessutom roligt eftersom jag var nyfiken på hur jag skulle kunna fånga farten i skateboardrampen samtidigt som jag skildrar umgänget mellan ungdomarna.

Begränsa dig

När du har kommit på vad du vill fotografera innebär det samtidigt att du har ett tema för ditt projekt, till exempel »livet vid skateparken«. Att göra en tydlig avgränsning kring vad du vill skildra underlättar för dig att genomföra projektet. Då vet du vad du ska rikta kameran mot, vad du ska fokusera på och fördjupa dig i. Samtidigt vet du vad du inte ska fotografera.

Hade jag i mitt projekt kring skateparken börjat ta bilder av föräldralediga mammor som utanför lokalen promenerar med sina barnvagnar, då hade projektet fått helt fel avgränsning och jag som fotograf hade blivit väldigt splittrad. Fördelen med ett tydligt tema är att jag för tillfället kan strunta i allt annat och bara skapa bilder inom ett specifikt område. Det är en skön känsla för mig som fotograf – att gå in i min projektbubbla där jag vet vad jag ska fotografera.

För mig var även lokalen i sig själv en avgränsning. Jag tog bara bilder inne i parken mitt bland alla ramper, jag fotograferade inte inne i fikarummet eller ute på parkeringen. Självklart hade jag kunnat göra en avgränsning på ett annat sätt, till exempel kring en av personerna jag träffade på platsen, och då kunnat följa den personen även i andra sammanhang. Men det hade resulterat i en annan typ av projekt, som hade blivit mer av ett personporträtt. Och det var inte mitt syfte den här gången.

Ställ dig själv frågan: »Vad är grejen med mitt projekt?« Kan du inte svara på den frågan har du inte lyckats avgränsa dig tillräckligt, eller hittat ett tema som det går att bygga ett projekt kring. Blir ditt svar väldigt luddigt kommer projektets slutresultat bli likaså, och svårt för en betraktare att förstå vad syftet med bilderna är.

Tipset är alltså att hela tiden konkretisera och skala av. Fota det du ska, och strunta i allt annat.

Återkom flera gånger

Ett projekt kan vara kort eller långt. Det kan pågå i allt från några dagar till flera år. Men oavsett längd är det alltid lika viktigt att du återkommer till ditt projekt vid flera tillfällen.

Jag fotograferade under en vecka, då jag besökte skateparken i stort sett varje dag. Alltså ett relativt kort projekt, men ändå intensivt inom den tiden. Första dagen resulterade inte i så många bra bilder. Eller rättare sagt, jag tyckte att de höll en viss kvalité då när jag lämnade skateparken för första gången. Men ju mer jag fotograferade, ju fler gånger jag återkom till platsen, desto mer framstod de första bilderna som allt sämre. De blev för uppenbara, för självklara och inte alltid så spännande.

Anledningen till det är att jag lärde mig se platsen och situationerna allt mer fördjupat ju mer tid jag spenderade vid skateparken. Jag jobbade mig in i situationerna och försökte hela tiden ta bilderna ett steg vidare. Jag undvek att upprepa det jag redan hade fotograferat och försökte istället komma på hur jag skulle kunna göra det på ett annat sätt, med nya utsnitt, nya vinklar och andra känslor och uttryck hos ungdomarna.

I praktiken blev det så att jag knäppte väldigt mycket bilder de första dagarna, och allt mer sällan mot slutet av veckan. Jag spenderade lika mycket tid på platsen under varje dag, men mot slutet av veckan valde jag mer mina ögonblick som jag tyckte var värda att fotografera.

Det ska erkännas att det inte är lätt. Efter flera dagar på samma plats upplevde jag det som att alla bilder redan var tagna. Men trots det dök några av mina favoritbilder upp först under de sista besöken vid skateparken.

När du arbetar med ditt projekt rekommenderar jag därför att du återkommer till det vid flera tillfällen, för att se på situationen med nya ögon och hela tiden sträva efter att rikta kameran mot något nytt. Det är då du utvecklas som fotograf, när du försöker hitta nya bilder inom något du redan tycker dig ha fotograferat.

Bygg upp ett förtroende

Om du, liksom jag vid skateparken, fotograferar människor i ditt projekt har tidsfaktorn en viktig roll – för att inte säga avgörande. Ju mer tid du spenderar på platsen desto mer vana blir människorna vid att ha dig i sin närhet. Ditt förtroende hos dem växer och det blir allt lättare för dig att ta bilder.

Att bli som en fluga på väggen är på sätt och vis målsättningen, även om det är svårt att helt uppnå den situationen. Men faktum är, att när du vistas på en plats under en längre tid kommer människorna succesivt att sluta tänka på din närvaro.

När jag kom till skateparken var alla först väldigt medvetna om att jag var där. Till en början var ungdomarna avvaktande, för att sedan vilja göra tricks framför kameran och se resultatet på kamerans skärm. Till slut var de nöjda med den biten och tröttnade helt enkelt på mig. Skönt! För det var nu jag kunde börja skapa bilder som inte var uppställda eller konstlade. Jag kunde bara flyta med och observera det som hände för att fånga ögonblicken.

När människorna du fotograferar förstår att du är ofarlig, det är då du kan få ditt projekt att utvecklas. När den inbyggda skepsisen mot främlingar har övergått till acceptans och kanske till och med vänskap – då kan du som fotograf få bilderna som säger något mer. Egentligen är det inte mer märkvärdigt än vid alla andra sociala sammanhang. Du måste umgås med dem du vill fota, visa vem du är, för att de ska vilja släppa dig närmare in på livet.

Sätt ihop en historia

Att arbeta med ett projekt av det slag som jag gjorde i skateparken innebär att jag vill berätta en historia. Jag vill med mina bilder skildra stämningen på platsen och ungdomarnas stora kärlek till att åka skateboard och BMX. Det gör jag lämpligast genom att fotografera olika typer av bilder, både översiktsbilder och närbilder. Ibland fokuserade jag på att fånga det fartfyllda som hände i rampen, andra gånger var det »hänget« vid sidan av som stod i fokus. Att variera mina bilder skapar skillnader i tempot som gör helheten mer intressant för betraktaren. Det fungerar ungefär som i en film, där olika bildutsnitt och händelser driver historien framåt. Det behöver inte alltid vara enorma förändringar, även mer subtila variationer kan vara spännande.

Därför bör du, när du arbetar med ett dokumentärt projekt, tänka på att du får med dig olika typer av bilder hem – för att sedan kunna sätta ihop dem till en historia. Titta igenom dina bilder efter ett fotograferingstillfälle för att se vilka bilder du saknar. Kanske behöver du fler närbilder, då kan du nästa gång satsa på att enbart fota detta.

Eller varför inte göra en lista på vilka kategorier av olika bilder du vill få med i din historia. När du upplever att du har bra material inom en kategori, kan du bocka av den och sikta in dig på övriga delar. Fördelen med ett längre pågående projekt är just det faktum att du hela tiden kan titta på ditt material, utvärdera och sedan återvända för att bygga på med det som saknas.

Tänk på att även de bilder som du först inte upplever som de bästa, ändå kan bli användbara när du ska sätta ihop en serie av flera bilder. I historien kanske de passar in alldeles perfekt, även om de som enskilda bilder inte riktigt tycks hålla måttet. Och i det här fallet är det ju hela serien av bilder som är det intressanta, eftersom du arbetar med ett fotoprojekt.

Avgränsa det tekniska

En annan avgränsning du bör göra är inom det rent tekniska. För att ett projekt ska kännas enhetligt med en tydlig röd tråd, måste du bestämma dig för ett manér. Alltså om du ska arbeta i svartvitt eller färg, med blixt eller naturligt ljus, med mobilkamera eller storformatare. Visst går det att blanda olika tekniker, om det finns en tydlig idé om varför du gör det. Men oftast blir det bäst om du gör en avgränsning och bestämmer dig för vilken typ av kamera du ska använda och vilka ytterligare tekniska tillbehör du tar hjälp av. Annars spretar det lätt.

Självklart kan du i ditt projekt till exempel variera brännvidder och slutartider. Men när du byter typ av kamera inför varje fotografering har du säkert gått för långt i variationen.

Föreställ dig slutresultatet och hur betraktaren kommer att uppleva bilderna. Om den personen inte ser ditt projekt som en serie bilder inom ett visst tema, då har du misslyckats. Därför är det även viktigt att du redigerar bilderna på liknande sätt, att alla bilder har samma typ av färgmättnad och kontrast.

Tipset är även här att du tänker på ditt projekt som en film, där varje bildruta ska harmonisera med nästa och upplevas som en helhet.

Ha disciplin

Till sist några ord om disciplinen. Det blir aldrig något projekt om du inte bestämmer dig för att göra det, och framför allt – fortsätter arbeta med det när du väl har börjat. Står det i din projektplan att du en gång i månaden ska ta en bild från ditt sovrumsfönster, under tio års tid. Ja, då är det bara att göra det och inte anse dig färdig efter bara ett år.

Även om jag tyckte mig ha fått bra bilder första dagen vid skateparken, var det framför allt bilderna från slutet av veckan som nådde det slutgiltiga bildurvalet. Men de bilderna hade jag aldrig fått om jag hade känt mig nöjd redan efter en dag. Därför rekommenderar jag att du står fast vid din plan för projektet. Då blir det oftast ett bättre resultat i slutändan. Lycka till!