Fotohistoria: Kameror & svensk fotoindustri

Mannen bakom den första kameran, ­monsieur Daguerre, blev den som också presenterade en gångbar fotografisk metod, den så kallade daguerreotypin. Kameran byggde på konstnärernas traditionella rithjälp­medel, camera obscura, som underlättade deras arbete och gav ett korrekt perspektiv.

Björn Axel Johansson & Tekniska museet

Fotohistoriker Björn Axel Johansson står bakom texterna till Kamera & Bilds artikelserie, där vi fördjupar oss i fotohistoria med hjälp av Tekniska museet.  

 

Björn Axel Johansson har tidigare bland annat publicerat »De första fotograferna« (Historiska Media, 2005), »Stora boken om familjebilder« (Historiska Media, 2010) och »Resan till Egypten/Drottning Victorias fotografiska liv« (Atlantis, 2012). Han har varit verksam som fotohistorisk rådgivare vid bland annat Bernadottebiblioteket på Stockholms slott, hos fotograf Lennart Nilsson och är numera knuten till Tekniska museet.

 

 

Materialet till den här artikelserien baseras på Tekniska museets bok »Att se världen / Svensk fotografi under 175 år« (2017), till vilken Björn Axel Johansson är författare. Boken finns att köpa i Tekniska museets webbshop, på tekniskamuseet.se.

Daguerreotypin baserades på kopparplåtar belagda med ett ljuskänsligt skikt silversalter, unika bilder i ett exempelar. Följande årtionden togs nya metoder fram, i första hand glasnegativ och de så kallade våt- och torrplåtarna. Senare tillkom smidigare sorters negativ med celluloid som grund vilket möjlig­gjorde rullfilm.

Förbättrade negativtyper resulterade i nya kameramodeller och objektiv. Kameraindustrin växte. Till att börja med hade Frankrike en dominerande ställning men utmanades snart av tyska och engelska företag. Redan på 1840-talet startade exempelvis Friedrich Voigtländer en produktion av högklassiga objektiv och firman blev marknadsledande under lång tid framöver.

Tyskland dominerade

Under 1800-talet var fotografin nästan uteslutande knuten till de professionella foto­ateljéerna med sina stora stativkameror och väl tilltagna negativ. Yrkesfotograferna krävde hög kvalitet och Tyskland blev den dominerande exportören av fotografisk utrustning till Sverige, allt från kameror, optik, negativ, kemikalier och rekvisita till ateljéerna.

På 1880-talet började mindre ­handkameror konstrueras för torrplåt. De var avsedda för amatörer och en ny marknad utvecklades. Fram mot sekelskiftet 1900 växte antalet amatörer tack vare billiga lådkameror och rullfilm. Under mellankrigstiden blev familjefotograferna en allt viktigare kundgrupp och efter andra världskrigets slut ökade utbudet av amatörkameror kraftigt i Sverige.

Fabrik för serieproduktion

På 1890-talet fick Sverige den första mer betydande kameratillverkaren. En mekanisk verkstad i Göteborg, senare känd som Hugo Svensson Co, hade under några år underhållit och reparerat kameror som fotogrossisten F. W. Hasselblad saluförde. Företagen var grannar och de kom att sam­arbeta under det följande årtiondet.

År 1894 väckte Hugo Svensson Co uppmärksamhet med en egen kamera, »Svenska Express«. Den var byggd enligt utländsk förebild, en handhållen så kallad fallplåtskamera avsedd för glasnegativ 6x9 eller 9x12 centimeter och med fast optik. Snart började företaget också ta fram egna konstruktioner och den första modellen kallades »Svea« med glasnegativ upp till 12x16,5 centimeter. Båda kamerorna såldes under F. W. Hasselblads varumärke.

Hugo Svensson Co hade byggt upp en fabrik för serieproduktion. I Hasselblads priskurant från år 1900 presenterades elva modeller av »Svenska Express«. Den var riktad mot amatörmarknaden och såldes till priser från 32 upp till 50 kronor medan ­stereomodellen kostade 75 kronor. Den större kameran »Svea« var anpassad för kvalificerade amatörer och yrkesfotografer.

En annan kameratyp i sortimentet var avsedd för både glasplåt och så kallade »daylightfilms«, det vill säga rullfilm baserad på celluloid som senare blev standard för negativ.

Stockholms största fotofirma, Numa Peterson, reparerade också kameror vid denna tid.

Den enkla verkstaden bestod av två avdel­ningar inriktade på trä- respektive metall­arbete. Men företagets kapacitet var större än så. När överingenjör S. A. Andrée i mitten av 1890-talet planerade sin ballongfärd till Nordpolen vände sig expeditionens fotograf Nils Strindberg till firman med en speciell kamerabeställning.

Den nya kameran skulle i första hand användas för fotogrammetri, det vill säga för vetenskapliga uppmätningar av de ­isvidder och landskap som ballongen passerade. Kameran skulle också motstå det arktiska klimatet och ha utbytbar optik, förstklassiga linser, inbyggd kompass och ett räkneverk som direkt på filmremsan markerade viktiga data. Amerikanska Eastman Kodak levererade negativmaterialet, rullfilm i format 13x18 centimeter.

Den kamera som Numa Peterson levererade överträffade allt vad som tidigare tillverkats i Sverige. Men till skillnad från Hugo Svensson Co startade företaget aldrig en serietillverkning av egna standardkameror.

Efter sekelskiftet 1900 hade Hugo Svensson Co stärkt sin ställning och sålde produkter under eget firmanamn. Företaget utvecklade flera kameratyper av mer modernt snitt och 1914 hade de tillverkat totalt 13 000 kameror. Så småningom upphörde produktionen av traditionella amatör- och yrkes­kameror. I stället inriktades verksamheten mot specialkameror och fotografisk kringutrustning under varumärket »Hessco«.

Under mellankrigstiden erbjöds exempelvis landets fotoateljéer en kamera för det då populära seriefotot, »Hessco Multiplex«. »Hessco Arkivkamera« blev ytterligare en specialprodukt. Efter andra världskrigets utbrott vidgades verksamheten när importen av fotografisk utrustning begränsades till ett isolerat Sverige. Enklare produkter för hemmamarknaden togs fram, exempelvis ateljéstativ, förstoringsapparater, fotoarmatur, framkallningsskålar och pressar för högglanskopior.

Krigsåren ledde också fram till att Sverige fick en ny kameratillverkare. Den lilla fotohandeln »Victors Foto« i Göteborg tog på sig att tillverka handhållna flygkameror till det svenska flygvapnet (se artikel i Kamera Bild nr 10). Till mångas förvåning lyckades Victor Hasselblad att på mycket kort tid konstruera och leverera den utmärkta kameran »Ross HK7« och andra kameratyper för försvaret.

Victor Hasselblad skissade också på en civil kamera inför den kommande freden. Den första modellen, Hasselblad 1600F, lanserades internationellt och de följande kameramodellerna blev på 1950-talet svensk kameraindustris största framgångar någonsin. Kamerorna inlemmades i det ­amerikanska rymdprogrammet och Hasselblad nådde världsrykte när »Hasselbladare« dokumenterade den första landstigningen på månen 1969.

Folkkamera

Krigsåren och den följande periodens begränsade handel medförde även att nya kamera­tillverkare trädde fram. Det handlade i första hand om enkla apparater avsedda för familjefotografi, ett slags »folkkameror« som konkurrerade med importerade lådkameror. I övrigt begränsades den svenska tillverkningen till fotografisk utrustning av olika slag och yrkeskameror, exempelvis Szabads kamera för porträttateljéer liksom Hasselblads produktserier. Och under senare delen av 1900-talet upphörde den svenska tillverkningen av kameror och fotomateriel helt.