Rätt vitbalans ger rätt färger

Om vi står i ett vitt rumt som är upplyst av gulaktigt glödlampsljus kommer vi efter en stund uppfatta väggarna som mer eller mindre vita. Men en kamera registrerar precis vad den ser och resultatet skulle bli en ganska gulaktig bild, trots att kameran i sitt automatiska vitbalansläge försöker mäta ljusets färg och kompensera för det. Hur väl olika kameramodeller lyckas åstadkomma en korrekt vitbalans inomhus är en ständig källa för upphetsning bland kamerarecensenter.

Ljusets färg mäts i Kelvingrader

Dagsljus har en blåare (kallare) ton än t.ex. glödlampsljus som är gulaktigt (varmt). Varmast färg avger stearinljus som nästan är orange.

Ljusets färg mäts i grader Kelvin och går från orangeaktigt till blåaktigt, enligt den svarta linjen i följande illustration:

Kelvinskalan kommer från fysikern William Kelvin som i slutet av 1800-talet studerade hur en viss typ av kol glödde i olika färger beroende på hur mycket kolet upphettades. Ljuset från en typisk glödlampa ligger strax över 3000K medan dagsljus motsvarar ca 5500K (men varierar kraftigt). Stearinljus brukar ligga närmare 2000K.

Kamerans vitbalansprogram

Precis som kameran har en ljusmätning för att välja rätt exponering mäter den även ljusets färg automatiskt via automatisk vitbalansering, AWB (Automatic White Balance). Detta läge rekommenderar jag att din kamera är inställd på som standard, men kamerorna har fasta inställningar för olika typer av ljus såväl som manuella val vilka kan vara intressanta att prova för olika motiv. Exakt vilka val som finns för vitbalansen varierar beroende på kamera och modell men dessa typer av inställningar brukar finnas:

Automatisk vitbalans, AWB. De flesta kameror gör normalt bra ifrån sig med denna inställning, men om du fotograferar inomhus i glödlamps- eller lysrörsbelysning bör du prova något av de fasta programmen.

Fasta vitbalanslägen såsom skugga, dagsljus, molnigt, glödlampa (volfram/tungsten), lysrör och blixt.

Mätning av vitbalans genom att du fotograferar en neutral yta (t.ex. ett vitt eller grått papper) som du låter täcka större delen av motivet. (Här skiljer sig kamerorna ganska mycket rent praktiskt – läs manualen.) Genom detta har kameran lärt sig att det färgfel som eventuellt syns, t.ex. att det vita papperet är svagt gulaktigt, ska det framöver kompenseras för så att bilderna blir neutrala.

Problemet men denna inställning är att den ibland blir för tekniskt perfekt – man vill gärna ha lite gulaktighet i bilden för att skapa inomhuskänsla. I vissa kameror kan man därför efterjustera vitbalansen något för att t.ex. göra den lite varmare igen.

En del kameror låter dig själv välja hur många grader Kelvin som du vill ställa in bilderna på.

Här kommer ett exempel på kamerans automatiska vitbalansinställning vs att göra ett eget val:

Så här tolkade min kameras automatiska vitbalans (AWB) ena väggen i min studio: 3650K. Ljuskällorna är främst halogenlampor (gulaktiga) men ovanför där jag stog och fotograferade finns lågenergilampor med något annorlunda färgtemperatur (svag magenta-brytning).

Här har jag själv ställt in vitbalansen på 2850K, genom att mäta vitheten i papperet på en av tavlorna*. Notera att väggen faktiskt är något lite gulare än papperet i tavelramarna. Det vanligaste inomhus är att man målar med bruten vit, dvs vit färg som fått inblandning av gult för att ge lite värme. Om jag hade mätt vitbalansen på den lätt gulaktiga väggen hade alltså bilden blivit överkompenserad och något blåaktig i tonen.

* Att mäta vitbalansen på en specifik del av bilden såsom jag gjort ovan är väldigt lätt om man fotograferar i RAW-format, vilket osökt för oss in på …

Med RAW-formatet styr du vitbalansen i efterhand

Om du fotograferar i så kallat RAW-format (vilket vi ska ta upp i en kommande artikel) kommer du att i efterhand via datorn kunna välja exakt vilken färgtemperatur som bilden ska tolkas som. Du skulle alltså kunna gå omkring och av misstag ha kameran inställd på glödlampa trots att du fotograferar i dagsljus. Väl hemma upptäcker du att dina tvåhundra bilder från dagen är ilsket blåaktiga! Men genom att i din RAW-konverterare (t.ex. Photoshop) öppna bilderna och ändra vitbalansen till dagsljus får du en perfekt bild och kan andas ut.

Digitalkamerans bildsensor har bara ett sätt att se färger på vilket innebär att själva bilddata (pixlarna) ser identisk ut oberoende av om du ställt in kameran på vitbalans glödlampa eller dagljus. Däremot lagras din vitbalansinställning som ett siffervärde och används sedan för att tolka bilden innan den visas för dig. Att ändra denna parameter i efterhand har alltså ingen negativ effekt alls på bildkvalitén jämfört med att fotografera bilden med rätt inställning från start – bildens rådata är identisk oavsett din vitbalansinställning.

Visst kan du ändra färger även om bilden fotograferas som JPEG, men du kommer inte i närheten av samma slutkvalitet därför att RAW-bilden innehåller så mycket mer bildinformation (färgnyanser och kontrastomfång). Det är lätt att JPEG-filen ”spricker” vid stora färgjusteringar dvs att färgtoner blir utfrätta eller ändrar färg. Resultatet brukar bli att delar av bildens färger känns onaturliga efter stora ändringar. Så är ej fallet med RAW-bilden efter justering.

Att fotografera i RAW-format är alltså det säkraste du kan göra om du vill ha ett perfekt resultat men är osäker på vilken vitbalansinställning du behöver för ditt motiv.

Tekniskt korrekt är inte alltid bäst

För vissa bilder är det även fråga om kreativ tolkning av vitbalansen. Det kanske är mer intressant vad som känns spännande bildmässigt än vad som är tekniskt korrekt.

Nedan följer samma bild fotad i RAW-format och sedan ”framkallad” med vitbalans 3800K, 4900K respektive 7000K. Vilken bild tror du stämmer bäst med hur skymningen upplevdes av mig kvällen bilden togs? Vilken av framkallningarna/tolkningarna skulle du ha valt? Vilken bild är ”rätt”?

3800K

4900K

7000K

Avslutningsvis kan jag nämna att när man ändrar vitbalansen i datorn (och i många fall även via kameran) finns alltid två reglage. Så här ser det ut i Photoshops RAW-konverterare Camera Raw:

Med Temperatur-reglaget kan man fritt välja exakt den färgtemperatur som önskas. Som du ser av den färgade linjen gör man bilden blåare eller gulare.

Det andra reglaget, Toning, kan man säga arbetar på en annan axel. Vi tittar igen på vitbalansillustrationen:

Att dra i Tonings-reglaget motsvarar att istället för att vandra längs den svarta linjen så rör man sig upp eller ner och får alltså en vitbalans med mer grönt eller magenta (rödaktigt). Om du fotograferar mycket inomhus, t.ex. i lysrörsbelysning, kommer du säkert vilja dra lite i detta reglage för att finputsa vitbalansen. Men för normala ljussituationer brukar denna fintrimning ej behövas.

Summering och några tips

Ställ in kameran på Automatisk vitbalans, AWB, som standard.

När du befinner dig inomhus, prova gärna om något av de fasta lägena (glödlampa eller lysrör) ger bättre färger. Glöm bara inte att ändra tillbaka till AWB.

Undvik att blanda olika ljuskällor i ditt motiv – det är väldigt svårt att balansera en bild som på vissa partier t.ex. är blåaktig och på andra partier gulaktig.
Du kan se problemet i min bild med tavlorna ovan (den undre) där jag inte drog för draperiet tillräckligt med resultatet att det blåaktiga utomhusljuset sprider sig till vänster på väggen och möter successivt det gulaktiga inomhusljuset. Här skulle det krävas en partiell retusch för att få samma vitbalans i hela motivet.

Med RAW-formatet slipper du alla vitbalansproblem (förutom punkten ovan) och kan fritt välja vitbalans efteråt.

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.