Så fotar du med vidvinkeln

Extrema vidvinkelobjektiv är populära­ objektiv som många ser som ett måste i kameraväskan. Många köper dem för att fotografera landskap med, eller helt enkelt få möjligheten att få med mer på sina bilder. Är man inte en utpräglad interiörfotograf eller landskapsfotograf blir det lätt att objektivet blir glömt i väskan, då det inte alltid blir de bilder man har tänkt sig. Att fotografera med vidvinkel är riktigt svårt. Det kräver lite andra saker än att fotografera med både normal- och teleobjektiv, för att inte bilderna ska bli platta med bara en bakgrund.

Ett vidvinkelobjektiv brukar klassiskt ­kallas de objektiv med en brännvidd kortare än ungefär 40 millimeter på fullformat. En klassisk vidvinkel har legat mellan 24 och 28 millimeter, för att leta sig ner mot allt kortare brännvidder. I dag börjar både Nikon och Canons vidvinkelzoomar för fullformat vid 14 och 16 millimeter, vilket inte är en så extrem brännvidd som det än gång var. Värt att poängtera i detta sammanhang är att ju kortare brännvidden är, desto större skillnad blir det för varje millimeter.

Tänk på perspektivet

Att vinkla kameran upp och ner med ett vidvinkelobjektiv gör otrolig skillnad. Kollar man in i en kamera med en kraftig vidvinkel och rör kameran lite fram och tillbaka så är det lätt att bli åksjuk. Då ett fotografi ska bli platt medan verkligheten är någonting helt annat krävs en hel del korrigering optiskt, för att ett fotografi ska se så verklighetstroget ut som möjligt.

Något många vidvinkelobjektiv lider av är distorsion, vilket är när vågräta linjer som går igenom bilden inte blir helt vågräta. En vågrät horisont finns inte i verkligheten på samma sätt som den måste finnas på en bild som är helt platt. För att kompensera för böjda linjer så drar man ut hörnen på bilden för att fylla upp den ytan, det är litegrann som att göra en världskarta, man drar ut hörnen för att göra något cirkulärt platt.

En kraftig vidvinkel är alltid en kompromiss med verkligheten, hur pass rakteck­nande objektivet ska vara och hur pass »verklighetstroget« det ska vara. Exempelvis har ett fisheye-objektiv en extrem distorsion vilket gör att bilderna blir väldigt annorlunda, men samtidigt som objekt i hörnen inte är större än i mitten.

Linjer

En anledning att sätta på en kraftig vidvinkel kan vara att man vill få med hela huset på bilden. Fotograferar man ett hus med kameran vinklad lite uppåt skapas linjer som är väldigt fallande. Samma sak händer om man fotograferar någonting med kameran vinklad litegrann nedåt. Att vinkla kameran nedåt förstärker effekten av att någonting är litet, på samma sätt att vinkla uppåt förstärker det stora. Så vill man ha raka linjer är det viktigt att tänka på kamerans position, att man fotograferar med objektivet pekandes rakt fram och från en högre position. Kanske räcker det att fotografera med kameran uppe på raka armar över huvudet, eller komma upp på en stege eller annat dylikt för att inte förgrunden av bilden ska dominera ytan.

Rör dig

Att hela tiden röra sig är ett generellt fototips och fungerar såklart med vilket objektiv man än använder. Men det är kanske ännu viktigare när man fotograferar med en vidvinkel. Att man verkligen jobbar igenom bilden, vare sig det gäller en landskapsbild eller en bild av människor. Har du fotograferat ett landskap med stativ till exempel, koppla sen loss ­kameran från stativet. Gå runt, testa nya vinklar, höga, låga och allt däremellan. Små skillnader kan verkligen göra stor skillnad när man fotograferar med en vidvinkel. Det gör att det i många fall lönar sig att jobba igenom bilden ordentligt.

Gå nära men akta kanterna

Det blir lätt att bilder tagna med en vidvinkel bara blir en endaste bakgrund. Här är det en bra grundtanke att våga gå nära ett objekt som ska vara med i bilden, för att skapa ett djup i bilden. Här kan det vara läge att blända ner objektivet en del, för att få möjlighet att ha fokus genom hela bilden. Fotograferar man en händelse med människor kan det bli väldigt dramatiska bilder genom att gå nära. Händelser nära en vidvinkel förstoras upp på ett speciellt sätt – tvärt emot hur ett tele liksom plattar till perspektivet. Men det gäller att ha koll på motivet, råkar en arm, ett ben eller kanske ett huvud hamna ute i bildens hörn så kommer det förstoras på ett ganska groteskt sätt som tidigare har förklarats.

Använd djupet till din fördel

Vill man ta vara på det bästa med ett vidvinkligt objektiv så krävs det att man tänker till. Har man ett zoomobjektiv så är det lätt att man står på ett ställe för att då rama in sitt objektiv med zoomen. Ett liknande problem, som man kanske mindre ofta pratar om, kan ske när man fotograferar med fasta objektiv – man då använder benen för att zooma. Problemen med båda dessa sätt att fotografera kan vara att man tänker bort omgivningen, och bara fokuserar på själva huvudmotivet. En bild består av så mycket mer än av ett huvudobjekt och att begränsa sig till en brännvidd kan på många sätt göra en kreativ – men samtidigt att man missar en del.

Vet man vad en vidvinkel kan göra och vad rätt motiv och teknik kan skapa, går det att få bilder som är omöjliga att ta annars. Om ett huvudobjekt tar lika stor plats i två bilder, en tagen med ett vidvinkelobjektiv och en med ett teleobjektiv så kommer mer av bakgrunden att komma med på bilden tagen med vidvinkelobjektivet.

Försök att tänka bort en vidvinkel som ett objektiv man använder för att få med mer i bild, använd det istället för att skapa ett djup som bara en vidvinkel kan skapa.

Skapa fart

En av effekterna man kan skapa med ordentlig vidvinkel är en känsla av fart, att man liksom sugs in i bilden. Det går att bygga ut ännu mer genom att förlänga slutartiden en del. Då det är ganska lätt att handhålla en vidvinkel utan stativ är det relativt enkelt att skapa en kreativ oskärpa genom att bland annat panorera eller helt enkelt hålla still medan objektet rör sig. Använder man omgivningen på ett kreativt sätt kan man här också skapa en möjlighet att få ett riktigt sug in i bilden.

Att fotografera med vidvinkel är på många sätt mer krävande än att fotografera med längre objektiv. Var man står och i vilken vinkel man riktar kameran är på många sätt otroligt avgörande. Det kräver också ett ordentligt arbete med att verkligen fylla ut bilden.

Å andra sidan är fokuseringen oftast enklare. Då skärpedjupet oftast blir längre så blir det mindre känsligt för felfokusering och i många fall kan man också förfokusera och använda hyperfokalavståndet för att få skärpa i så mycket av bilden som möjligt. Hyper­fokalavstånd är det avstånd där man ska fokusera för att få maximalt skärpedjup, med hänsyn till objektet. Vill man ha lite hjälp med det finns det flera appar som enkelt räknar ut det. Där knappar man enkelt in vilken kamera man har, brännvidd och oftast avstånd till motivet, så räknar den ut vilket hyperfokal­avståndet är.