Ta kontroll över skärpedjupet

Det innebär att du bestämmer bländare och kameran väljer en slutartid som passar för ljuset i ditt motiv. Innan vi går in på vad detta innebär rent kreativt frågar vi oss: vad är egentligen en bländare?

Bländaren – objektivets pupill

Förenklat uttryckt är det ett hål i objektivet som kan göras stort (”stor bländare”) eller litet (”liten bländare”). Jämför gärna med ögats pupill.

Ovan ser du ett objektiv fotograferat rakt framifrån inställt på största och minsta bländaren. Det valda objektivet (Canon EF 85/1.2) räknas som extremt ljusstarkt därför att objektivets största bländare är väldigt stor.

Ibland sätter man ett ”f” framför bländarvärdet. En stor bländare har paradoxalt nog ett lågt värde och tvärtom.

Bländaren och ljusinsläppet

Genom att ändra bländarinställningen uppnås två effekter i bilden. Dels släpps olika mycket ljus igenom vilket alltså skulle göra bilden ljusare eller mörkare om det inte var så att kameran samtidigt kompenserade genom att anpassa slutartiden (när du valt tidsautomatik-programmet). När man ändrar bländarinställning så att hälften eller dubbelt så mycket ljus släpps igenom har man ändrat bländaren ett helt steg ner eller upp. De hela bländarstegen är:

f 1 / 1,4, / 2 / 2,8 / 4 / 5,6 / 8 / 11 / 16 / 22 / 32 …

Bländare går oftast att ändra även i tredjedelssteg.

Bländaren och skärpedjup

Den andra effekten av ändrad bländarinställning är mer spännande rent kreativt … skärpedjupet ändras.

Skärpedjupet styr hur stor del av motivet som är i fokus i djupled. Nedan ser du lite "äkta diskbänksrealism” fotad med stor och liten bländare:

f 1,2 (1/500 s)

f 16. (1/6 s)

Som du ser åstadkommer man ett kort skärpedjup genom att välja en stor bländare (med lågt värde). Samtidigt vinner man en snabbare slutartid när kameran märker att det kommer in mer ljus och därför kan korta slutartiden. Alltså utmärkt när du vill fotografera mörka motiv (t ex inomhus) om du kan acceptera ett kortare skärpedjup. Övre bilden med bländare f1,2 fotades med 1/500 sekund medan kameran behövde 1/6 sekund för undre bilden (f16).

Jag ska återkoppla till vad jag nämnt i en tidigare artikel i serien – skärpedjupet påverkas även av storleken på bildsensorn. Det är därför tyvärr omöjligt att med en liten kompaktkamera åstadkomma samma korta skärpedjup som i f1,2-bilden ovan. Kompaktkamerans lilla sensorer innebär att du får ett ökat skärpedjup automatiskt, trots samma bländarinställning jämfört med systemkamerornas större sensorer. I samtliga bilder i denna artikel har kamera med sensor i småbildsformat använts (Canon Eos 1Ds Mark II eller Eos 5D), men kort skärpedjup är fullt möjligt med alla systemkameror.

Omvänt är ett ökat skärpedjup förstås också önskvärt i vissa sammanhang. Produktfotografer vill ofta ha stort skärpedjup för att hela produkterna ska vara skarpa. Och fotograferar man makrobilder (extrema närbilder) kan en stor sensor istället vara en nackdel därför att det ibland blir svårt att skapa tillräcklig skärpa i djupled för vissa motiv. Objektivets minsta bländare kan vara för stor.

Olika objektiv har olika max och min för bländaren. Objektivet i exemplet ovan är alltså specialist på stora bländare, men istället stannar minimala bländaren redan vid f16; att jämföra med de flesta objektiv som åtminstone klarar f22 eller f32 och därför ger ännu mer skärpa i djupled.

Övning

Om du inte testat hur kort och långt skärpedjup din kamera och objektiv klarar av föreslår jag att du ställer in din kamera på bländarstyrd tidsautomatik/bländarförval (A/Av) och läser manualen för att ta reda på hur du ändrar bländaren.

Välj en bländare med så lågt värde som möjligt (=stor bländare) och fokusera på ett objekt nära kameran (inte mer än en halv meter bort) och där det även finns något i bakgrunden att titta på (så att du kan se något bli suddigt). Ta en bild. Minska sedan bländaren ca två bländarsteg (t.ex. från 4 till 8) och ta en ny bild. Fortsätt minska bländaren och ta nya bilder tills bländaren inte kan bli mindre (högre värde).

Så här blev min testserie bilder:

f 2,8

f 5,6

f 11

f 22

Checklista för kort skärpedjup

Om du har svårt att skapa tillräckligt kort skärpedjup kan du gå igenom följande checklista:

- Zooma in så långt det går med objektivet (ju mer inzoomat, desto lättare att få kort skärpedjup).

- Kontrollera att du valt största bländaren (=lägsta värdet). Notera att en del objektiv har olika maxbländare beroende på om du fotograferar vidvinkligt eller inzoomad. Välj hellre det inzoomade läget och en så stor bländare som objektivet tillåter.

- Gå nära inpå det du ska fotografera. Om du fokuserar på någonting som ligger 1-2 meter bort är det väldigt svårt att åstadkomma kort skärpedjup om kameran har en liten sensor (kompaktkameror+normala systemkameror). ”Beskär bilden i kameran” brukar man säga, dvs komponera bilden så att du inte har med en massa onödigt runtomkring.

Om du har följt alla råden ovan och ändå tycker det är svårt att få kort skärpedjup gäller följande:

För systemkameror: Skaffa ett ljusstarkare objektiv, dvs ett objektiv som klarar större bländare. För de flesta kameror kan man t ex hitta ett 50 mm objektiv med maxbländare på f1,8 ganska billigt vilket ger stora kreativa möjligheter.

För kompaktkameror: Sorry, begränsningen ligger i den lilla sensorn och sannolikt även i det inbyggda objektivet som inte tillåter tillräckligt stor bländare. Det är inte ovanligt att kompaktkamerors objektiv endast klarar några få bländarsteg, t ex från f4 upp till ca f8-11.

I checklistans punkter 1 och 3 angav jag att du ska zomma in och befinna dig nära det du fokuserar på för att skapa kort skärpedjup. Dessa punkter samverkar. Se följande två bilder, fotograferade med samma bländare:

f 2,8. Fokus är satt på flaskorna, men jag står knappt två meter bort ifrån dem. I djupled tycks ca 1-2 meter av bilden vara skarp (hela bordet).

f 2,8. Även här ligger fokus på flaskorna men jag har gått närmre. Skärpedjupet har nu minskat drastiskt och endast de två främre flaskorna (ca 20 cm i djupled) upplevs skarpa. Notera tavlorna på väggen – omöjligt att se vad de visar.

Hjälp ögat in i bilden

Genom möjligheten att låta delar av bilden vara skarp respektive oskarp kan vi som fotograf hjälpa betraktaren att förstå vad som är viktigt i bilden. Ögat fokuserar automatiskt på det som är skarpt. Den suddiga bakgrunden kan fungera som en estetisk och abstrakt bakgrund utan man behöver förstå exakt vad som där döljs. Exempel:

f 1,2 – en docka, men vad används hon till och var står hon?

Eller så kan en lagom diffus bakgrund sätta personen eller objektet i ett sammanhang, t.ex. koppla en person till en viss miljö. Exempel:

f 4 – aha, dockan står i en fotostudio. Kanske används hon som fotografens outtröttlig fotoassistent?

f6,3. Någonstans på vägen mot mindre bländare blir så mycket av bilden skarp att man börjar undra var man ska titta? Är bakgrunden lika viktig som förgrunden? Nu börjar man ju dessutom se hur trist och dåligt komponerad bakgrunden verkligen är – varför ska den få komma fram så tydligt?

Glöm inte slutartiden…

Avslutningsvis vill jag betona vad jag nämnde i inledningen – en stor bländare innebär kortare slutartider än en liten bländare. Därför kan det vara en god idé att försöka få en så stor bländare som möjligt när du fotograferar inomhus (i dåligt ljus) för att därmed kunna handhålla kameran. Om du kan stå ut med att hela släkten kanske inte hamnar i fokus på varje bild. (Men det kan ju finnas många fördelar med det – både rent estetiskt och socialt ;-)

f 1,2. Vinflaskor ovanifrån.

f 4,5. Hamburgare.

f 5,6. Frukost.

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.