Vi förklarar
Vi förklarar: Filter
Rent effektsökeri, ett måste för din slutliga bild eller bara som ett skydd för frontlinsen – det finns filter för alla möjliga användningsområden, och de innebär både för- och nackdelar. Här är några av de vanligaste filtren.
Förändring av bilder måste inte alltid göras i datorn. Genom att använda dig av ett filter kan du förändra hur ljuset ska se ut när det träffar din kameras sensor – delat, ljust, mörkt, gult eller grått, för att nämna några. Ett filter kan också fungera som ett skydd för din kameras frontlins och rädda denna från repor och smuts. Men några frågor som alltid återkommer är om man ska använda filter, när man ska använda det och hur det påverkar bildens resultat.
Med ett filter kan du sortera ut vilka våglängder av ljuset du vill fånga på bild, vilka som låter ett visst ljus passera för en önskad effekt. Det finns också absorberande filter som hindrar vissa våglängder från att ta sig igenom filtret. Och i en klass för sig finns också effektfilter, som bryter ljuset på olika sätt. Här är några av de vanligt förekommande filtrena:
Ultraviolett filter (UV)
Under den analoga fotograferingens storhetstid var det många som använde så kallat ultraviolett filter (uv-filter), främst för att få klarare bilder med högre kontrast och bättre färgåtergivning genom att hindra de ultravioletta ljusstrålarna från att nå filmen. Anledningen var att även detta för ögat osynliga ljus (ultra: under det synliga ljusspektrat) fastnade på filmen och gav ett visst blåstick i bilderna. Vanligtvis kan man se detta när man fotograferar exempelvis snö, som reflekterar uv-ljus mycket bra. Förekomsten av uv-ljuset märks till exempel på disiga landskapsbilder på hög höjd, därav benämningen UV-haze.
I dagens digitala kamerahus finns redan ett sådant ljusblockerande filter inbyggt som en del i ett filterlager ovanför sensorn. På så vis är användningen av ett till sådant filter på objektivets frontlins onödigt i hänseende till att blockera det oönskade ultravioletta ljuset. Filtret ger ingen synbar förlust i ljusinläpp.
Skylightfilter
Med samma tanke som hos uv-filtret, har skylight-filtret fått en roll att minska det inkommande och oönskade ultravioletta ljuset. Skillnaden är att det gör detta till en mycket mindre grad, samtidigt som den ger bilder av en något rödbrun ton för att väga upp mot det blåstick som uv-ljuset ibland kan bidra med.
Neutralt filter (Neutral Density, ND)
Det neutrala filtret kan vara av tre typer: Genomskinligt, neutralt grått eller graduerat neutralt grått. Det genomskinliga filtret är gjort för att påverka det infallande ljuset så lite som möjligt, och fungerar därför bara som ett vanligt skyddande glas. Ordet »neutral density« kommer från att filtret i tillverkningen producerats för att påverka alla färger (våglängder) lika, eller i fallet med det neutrala – inte alls.
Men i ett neutralt gråfilter påverkas alla färger lika, vilket ger upphov till ett minskat ljusinsläpp över hela bilden utan någon förändring av ljusets karaktär. Det är också därför de ser gråa ut. Detta är bra när man behöver öka exponeringstiden, vilket man ibland vill göra för att få mjuka rörelser i vatten, möjlighet till blixtsynk eller få ett kort skärpedjup – något som kan vara svårt vid exempelvis starkt solsken.
Det graduella neutrala gråfiltret har samma princip, men ger bara denna minskande ljusinsläppseffekt på vissa delar av bilden. Den mjuka övergången från gråtonen till genomskinlighet ger en fin övergång i bilden, och används flitigt av naturfotografer för att minska exempelvis himlens infallande ljus vid soluppgångar och solnedgångar, och därmed minska skillnaden mot markens ljus. Gråfiltrens effekt mäts i bländarsteg (stops) som beskriver hur mycket det inkommande ljuset minskas av filtret.
Färgfilter
Färgfilter fungerar på samma sätt som ett gråfilter, men släpper bara igenom en viss färg. Dessa finns i olika färger, olika styrkor och graduell toning.
Infrarött filter (IR)
Det infraröda filtret fungerar till skillnad från det ljusblockerande UV-filtret tvärtom: Med ett sådant filter framför objektivet blockerar du i stället alla våglängder av ljuset som inte är infraröda. På så vis släpper filtret endast igenom infrarött ljus till kamerans sensor. Problemet är att det mänskliga ögat inte kan se detta ljus (infra: över det synliga ljusspektrat), vilket innebär att ett ir-filter för oss ser ut som ett svart filter, vilket innebär att både kameran och du får svårt att ställa in fokus – samt problem med att komponera bilden med ett sådant filter på. Eftersom ljusinsläppet är mindre än utan filter blir också slutartiderna längre, vilket innebär att stativ är en bra idé att använda.
ir-filter finns för olika våglängder, vilket innebär att du har möjlighet att välja vilket infrarött ljus du vill släppa igenom. Det synliga ljuset har våglängder mellan 400 och 700 nanometer, medan vanliga våglängder på ir-filter är 720 eller 950 nanometer. På dessa släpps alltså bara ljus högre än 720 eller 950 nanometer igenom filtret. Vilket du väljer beror på hur hög infraröd effekt du vill få.
Polarisationsfilter (Pol)
Polarisationsfiltret är drömmen för den som inte vill få med reflektioner på sina bilder. Överallt omkring oss finns ljus som sprider sig i alla riktningar. Ett polfilter släpper bara igenom det ljus som rör sig på ett visst vis – det ljus som är polariserat i en viss riktning. Beroende på vilken vinkel du håller ett polfilter i kan du välja vilket ljus du vill släppa in. Du kan på så vis välja att hindra det reflekterade ljuset – som alltid är polariserat – att nå sensorn.
Två typer av polarisationsfilter finns: linjära och cirkulära. De linjära släpper bara in polariserat ljus i en riktning, vilket kan skapa problem för kamerornas autofokussystem. Detta har man löst med ett cirkulärt polarisationsfilter, Pol-circ, som består av två olika filterskikt. Det ena filtret släpper igenom polariserat ljus i en viss vinkel, den andra skivan omvandlar sedan detta ljus till cirkulär polarisation – alltså ljus med alla riktningar – som kamerans autofokus kan registrera. Linjära och cirkulära polarisationsfilter ger alltså samma effekt, och syns direkt i sökaren.
Förutom möjligheten att eliminera reflexer kan man bland annat få ökad kontrast, på exempelvis en blå himmel där denna blir mörkare (den intresserade kan läsa mer om Rayleighspridning). Nackdelen är att effekten bara syns i vissa vinklar, och att ljusinsläppet minskas mellan ett halvt till ett bländarsteg.
Effektfilter
Filter som är gjorda för att ge en viss effekt kallas helt enkelt för effektfilter. För att nämna några finns stjärnfilter som ger en stjärneffekt på ljuskällor, closesupfilter som förstorar hela eller delar av bilden, eller ett splitfilter som delar bilden i flera delar.
Ha eller inte ha?
I dag kan man efterlikna många av filtrens effekter i Photoshop, med mycket bra resultat. Effektfiltereffekter är oftast lätta att få till i efterhand. Fördelen med detta är att du får en annan kontroll och möjligheter till finjusteringar. Men i vissa fall är filtret mycket svårt att efterlikna (exempelvis infrarött), och att samtidigt behålla bildkvaliteten – det är alltid bäst att ha så mycket som möjligt klart vid fotograferingsögonblicket. Även om du fotograferar i råformat kan du inte i efterhand välja vilka våglängder du vill och inte vill att sensorn ska registrera.
UV-filter är däremot en annan fråga. Antagligen blir du upplyst av en säljare om att du ska ha ett sådant filter på ditt nya och dyra objektiv – om inte för bildens skull – i varje fall för att skydda objektivet. Här går också åsikterna isär huruvida bilden påverkas av filtret eller inte.
Svaret är: Det gör den. Det går inte att komma ifrån att ljusets väg och karaktär förändras av ett filter. Men den största frågan är hur mycket. Med billiga filter kan man se en tydlig försämring av skärpan och kontrasten, och ökade reflektioner i exempelvis motljus. Dyrare filter är oftast gjorda av renare glas och i en bättre tillverkningsprocess, vilket ger bättre bildresultat. På dessa finns också ytbeläggningar som minskar reflektionerna i bilden. Med sådana filter påverkas bildkvaliteten i vanliga fotograferingssituationer knappt alls, medan vissa effekter kan synas i speciella situationer. Det är alltså en avvägning mellan filterpriset, rädslan att repa linsen och den möjliga skärpeförlusten. Att köpa ett uv-filter för att få bättre bilder är alltså onödigt – din digitalkamera har redan ett sådant filter.