Remote-foto: Styr din kamera på håll

Lars Dareberg, frilansfotograf och tidigare mångårig medarbetare vid Sydsvenskans bildredaktion, var en av de första svenska fotograferna som började använda radiostyrning för att fotografera sport.

Lars DarebergLars tips

Ålder: 43.

Bor: I Malmö.

Familj: Fru och 2 barn.

Började fotografera: När jag var 12 år och var med en kompis i Norrland där det fanns kameror och lab. Sedan rullade det på ganska fort med prao på VLT när jag var 14 år och jobb när jag var 16. Fick åka taxi mellan jobben i början, tidningen var glad när jag fyllde 18 och tog körkort. Jag sket i gymnasiet eftersom jag fick ett jobb inom det jag ville jobba med. 

Fotograferar: Har varit sportfotograf på Sydsvenskan de senaste åren. Nu frilansar jag med alla möjliga uppdrag.

Webb: larsdareberg.blogspot.se

I början var det förbjudet eftersom det använde en frekvens som var paxad av Försvarsmakten. Han köpte sin första Pocket Wizard på BH i New York omkring 1998 och använde den första gången på en fotbollsmatch mellan MFF och Brage i Borlänge. Då kom polisen och frågade om det var hans grejer.

– Jag trodde inte att det var så olagligt så jag blev lite förvånad. Men det visade sig att de mest var nyfikna. Varje gång jag tog en bild brusade det nämligen i deras radio.

En av bilderna som Lars Dareberg tog den matchen blev utsedd till årets sportbild.

– Jag fick helt klart en kick av att använda remotes. Plötsligt kunde jag ta bilder från ställen där jag inte själv fick vara under matcherna.

Hitta nya vinklar

I början av 2000-talet blev tekniken laglig och började säljas i Sverige. I dag har priserna sjunkit så pass att de trådlösa fjärrutlösarna hittat in även i många privatanvändares ka­mera­väskor.

– Remotes har varit ett roligt verktyg för att hitta nya spännande vinklar. Det har också hjälpt mig att få med mig ett mer heltäckande bildmaterial från en händelse. Till exempel har jag kunnat fylla dagliga OS-bilagor själv genom att använda många kameror som jag då kan fotografera med samtidigt.

Fotbollsbilden

Sverige möter Nigeria under VM i USA 2003.

– Jag ställde kameran bakom mål. Det här är väldigt gjort och blir sällan särskilt bra, men den här funkar. Jag ramade in bilden och gav den till Hanna Ljungberg. Hennes reaktion var: »Var du där? Jag såg inte dig!«

Stavhopparen

– På Friidrotts-VM kommer man som fotograf inte in på inneplan om man kommer från lilla Sydsvenskan. Men jag tog chansen att komma in tidigt och sätta remoten fem timmar före tävlingen. Här gällde det att veta hur ljuset skulle vara många timmar senare och komponera och exponera bilden rätt.

Bilden är tagen under friidrotts-VM i Paris 2003 då Patrik Kristiansson tog brons i stavhopp.

Hinderbanan

– Jag hade tänkt lägga en remotekamera på botten i vattengraven men det gick inte. Den vattentäta påsen gjorde att kameran flöt upp och radiosändaren fungerar inte under vatten. Istället höll jag ner påsen med handen när startskottet gick.

Bilden är från SM i 3000 m hinder i Sollentuna 2006, och den belönades med silver i Årets bild.

Hästloppet

– När man ska fotografera hästlopp går man automatiskt till vattenhindret. Här hade jag en GoPro vid hindret. Jag hade även, halvt begravt i vattnet precis invid hindret, ett vanligt kamerahus med undervattensskal och en bit bort en kamera på stativ som jag skötte med remote för att få varianter. Kameran som låg i vattnet var vid mina fötter ungefär där jag stod med en ytterligare kamera i handen.

Sandra Gustavsson tävlar med hästen Kaminskij under Falsterbo Horse show.

Konstflygaren

– Byråerna tar ofta död på remotevinklarna genom att till exempel spruta ut undervattensbilder på varenda simmare under en simtävling. Men GoPro-kamerorna har förändrat detta. Eftersom de är billiga och så små att de går att sätta var som helst har alla minst en. Den här bilden på Joakim Grepe, som tävlar i SM i konstflyg i Borås var perfekt för mitt reportage men knappast unik. Joel Marklund tog en likadan förra året på Joakim. Och vi använde båda två Joakim Grepes GoPro-fästen på vingen som han använder när han filmar sig själv när kan tränar. I de här sammanhangen är det svårt att ta en unik bild, istället är det utövarna själva som hittar de nya vinklarna.

Höjdhopp med Klüft

Carolina Klüft tränar höjdhopp under ett träningsläger i Cannes i Frankrike 2006 inför Friidrotts-EM samma år.

– Här har jag satt kameran på enbensstativ med remote för att få en högre vinkel. Jag håller upp den så högt jag kan med ena armen och trycker av med andra handen.

Lars Dareberg arbetar ofta med remotekameran nära sig. Med kameran vid fötterna, två meter vid sidan om eller ovanför som här.

– Det blev snyggare än att ta bilden i den vanligaste vinkeln. Genom att komma upp lite slipper jag all reklam och får en renare bakgrund. När jag tog den här frågade jag Carolina hur nära jag kunde stå och fick stå precis vid mattan. Hon svarade att hon var helt fokuserad på ribban, så jag kunde stå hur nära jag ville. »Se upp för mina spikskor bara.«

Utrustningen

Lars Dareberg vill hålla det enkelt och på så få kanaler som möjligt.

– Är det något som är irriterande med remotes är det när de inte funkar. Jag använder Pocket Wizard Plus 3 för att styra de kameror som jag inte har i handen.

Man kan trycka av direkt på sändaren, med en fotpedal eller med en avtryckare som man till exempel tejpat på objektivet så att man kan trycka av remotekamerorna med vänsterhanden medan man fotograferar med kameran i handen.