Vi förklarar: Minneskortets betydelse

Man behöver ett minneskort för att spara de bilder man tar. Men frågan »vilket minneskort ska jag ha?« är nog en av de vanligaste frågorna som fotonörden får av sina vänner som ska köpa kamera. För att en gång för alla få svar på en del oklara frågor har vi talat med två personer som vet hur allt hänger ihop: Gerry Edwards, produktmarknadschef hos minneskortstillverkaren Sandisk, som lär oss om minneskortens teknik, och Lars »Nikon-Lasse« Pettersson, produktspecialist hos Nikon, som förklarar hur kameran och kortet samspelar med varandra.

SECURE DIGITAL (SD)COMPACT FLASH (CF)GERRY OCH LARS TIPSAR

Klass 2: Skriver i lägst 2 MB/s (SD-video).

Klass 4: Skriver i lägst 4 MB/s (HD- och full-HD-video).

Klass 6: Skriver i lägst 6 MB/s (HD- och full-HD-video).

Klass 10: Skriver i lägst 10 MB/s (full-HD, kontinuerlig HD-video).

Klass UHS-1: Skriver i 45 MB/s (realtidsinspelning i HD).

Vi började med att fråga Gerry Edwards vad en fotograf bör tänka på när det är dags att välja minneskort. Han menar att det avgörande är vilken typ av fotografering man sysslar med.

– Den största skillnaden ligger i hur viktig hastigheten vid seriebildstagning är. Tittar vi på den ordinära konsumenten så vill de ha ett tillförlitligt kort som bara ska fungera, samtidigt som hastigheten ofta kommer sekundärt. För den som arbetar professionellt är så klart tillförlitligheten viktig, men också skrivhastigheten, eftersom den spelar stor roll för hur många bilder man kan ta i sträck innan man får problem.

Foto eller film

Vidare förklarar Gerry att minneskort hanterar information olika beroende på om man fotograferar eller filmar. För filmning brukar man oftast nämna »bestående skrivhastighet« som något viktigt.

– Ett minneskort kan ha en viss skrivhastighet, men det är inte säkert att den klarar denna under en längre tid. Tittar vi på exempelvis filmning i HD-kvalitet med ett minneskort av exempelvis sd-typ, krävs ett kort med klassificeringen 6, vilket innebär att kortet klarar av att skrivas till i minst sex megabyte per sekund. För kontinuerlig inspelning i full-hd krävs kort av klassificeringen 10, som alltså klarar av att oavbrutet bli skrivet till i tio megabyte per sekund. Och när man spelar in video vet också både kameran och kortet att det är video som ska sparas, och arbetar då på ett annat sätt för att lämpligen spara filmen i ett sträck på själva kortet, säger han.

Kombinationen bestämmer

Samtidigt som kortets hastighet spelar roll för hur snabbt det går att skriva data, spelar också den utrustning som kortet sitter i roll. Här talar man också om överföringshastigheter, och då är det kamerans kontroller och buss som bestämmer. Hastigheterna här består av teoretiska och praktiska – en skillnad mellan den högsta möjliga och den faktiskt uppmätta.

– Hastigheterna beror på vilken kombination av kort och kamera man har. Med de snabbare korten är det kamerans överföringskontroller som begränsar, och därmed bestämmer hastigheten. Vanligtvis är det skrivmomentet som är det svåraste, det är det som får kontrollern att arbeta mer, vilket kräver mer beräkningar och kraft. Att läsa kräver mindre, och påverkar därför hastigheten positivt, säger Gerry.

Kamerans buffert viktig

Lars Pettersson hos Nikon förklarar att det finns fler komponenter att ta hänsyn till för att få fart på kameran när det gäller seriebildstagning.

– Den så kallade bufferten, internminnet i kameran, kan hålla ett visst antal bilder. Man brukar tala om två typer av buffertar – allokerad och dynamisk. Den allokerade bufferten är helt dedikerad till bilder, och fungerar som en lagringsplats innan bilden behandlats klart och skrivits över till minneskortet. Tittar vi på exempelvis en proffskamera som D3s så har den plats för 35 komprimerade råfiler, en siffra som inte förändras vare sig vi har ett supersnabbt eller ett långsamt minneskort.

Vidare förklarar Lars att det för en sådan kamera är bilderna därefter, vid en fylld buffert, som blir problematiska med ett långsamt kort. Anledningen är att bufferten inte hunnit skriva över bilderna till minneskortet. Om bufferten fylls utan att de första tagna bilderna hunnit skrivas till minneskortet tar det stopp.

– En vanlig konsumentkamera har i stället oftast en dynamisk buffert, som rymmer exempelvis fyra bilder. Siffran kan vara högre, men då räknar man in att kameran också använder minneskortet som buffert när bilderna behandlas, därav dynamisk. Detta beror lite på kameramodell, men också på de inställningar du har i din kamera. Brusreducering och annan bildbehandling tar tid att göra på bilder, och då vinner man lite mer på att ha ett snabbt kort. Detta gäller även för proffssegmentet, säger Lars.

Från gigabyte till terabyte

På marknaden finns i dag flera olika märken som utvecklats för olika produkter och med olika krav på överföringshastigheter. Vanligt bland proffskameror som kräver snabbare hastigheter är Compact Flash (CF), som har möjlighet till mycket snabbare dataöverföring än exempelvis Secure Digital (SD) som är mycket vanligt i konsumentkameror.

Och när det gäller minneskortens framtid ser Gerry att utvecklingen tar två vägar.

– Compact Flash-korten blir allt snabbare för att tillgodose behovet – kamerorna blir nämligen också snabbare. Tittar vi på Secure Digital-kort så växer den marknaden snabbt, främst för vanliga konsumenter som efterfrågar ökad kapacitet för att kunna hantera bland annat längre filmning av högupplöst video. Närmast till hands ligger bland annat sdxc-kort som har möjlighet att klara av lagring av upp till 2 terrabyte data med en teoretisk hastighet av 300 megabyte per sekund – även om verkligheten i dag visar en överföringshastighet på 104 megabyte per sekund och mindre kapacitet.