Vi Förklarar: Moiré - Så uppkommer  de mystiska mönstren

Kanske har du hört talas om fenomenet moiré. Hos mode- och arkitekturfotografer är det ett vanligt använt uttryck, som kan skapa stora problem. För den helt vanlige fotografen är det antagligen inget större problem, men man kan ändå råka ut för det.

Uttrycket moiré kommer från franskan och betyder textil, med vågigt mönster, och det är också dessa mönster som är anledningen till att moiré överhuvudtaget uppstår. Återkommande moirémönster går att förklara matematiskt, då de hela tiden följer en viss symmetri. Och det är symmetrin mellan två olika mönster som bildar ett tredje mönster, det som vi kallar för moirémönster.

Sensor och fotoobjekt

Det som händer om vi fotograferar ett visst mönster med en digitalkamera, exempelvis ett randigt klädesplagg, är att vi använder ett mönster av pixlar, eller egentligen ett rutnät av rött, grönt och blått som ligger över sensorn. Varje pixel exponeras för en av dessa färger, och beräknas sedan till sin rätta färg beroende på hur omgivningens pixlar ser ut.

Om man undersöker närmare vad som händer så ser vi att pixlarna är ordnade i ett mönster, och har en viss storlek, som kommer att sammanfalla med ränderna från kläderna. Det som då kan hända är att dessa moirémönster uppstår, som en sammanläggning av hur kameran tolkar det man fotograferat.

Moirémönstret vi ser kan vara linjer, cirklar, vågor eller prickar, som uppstår i bilden. Här beror det alltså på vad vi fotograferar: En bild tagen ute i naturen kanske inte har så många återkommande mönster i sig, vilket innebär att strukturerna i den bilden inte alls kommer att sammanfalla med sensorns pixelmönster. Men fotograferar vi en lång tegelvägg så blir det lite annorlunda. Här ser vi tydligt ett repeterande mönster i tegelstenarnas fyrkantiga form, de ljusa linjerna som skapas av murbruket.

Inbyggt filter

Vanligtvis är alltså moiréproblematiken inte så stor. En anledning till detta är att kameratillverkarna har valt att bygga in ett optiskt lågpassfilter framför sensorn, eller så kallat anti-aliasing-filter (AA-filter) i sina kameror. Filtret har fördelen att det minskar uppkomsten av moirémönster, eftersom det suddar till de skarpa kanterna som kan finnas hos de mönster vi fotograferar. På så vis minskar alltså chansen till att dessa skarpa kanter faller samman med sensormönstret.

Det optiska lågpassfiltret ser också till att färgerna rött, grönt och blått blandas samman på rätt vis, för att få ett sorts medelvärde som representerar den pixeln. Utan filter ökar alltså också chanserna till att färgerna blandas felaktigt, vilket gör att också mystiska färgmönster kan uppstå, med så kallade »falska färger«.

Men det är inte bara fördelar med att ha ett inbyggt aa-filter. En av bieffekterna blir nämligen att bilden blir något mjukare i sin kontrast, vilket innebär en minskad skärpa på bilden överlag. Detta kompenserar då oftast kameran själv, genom att lägga på en skärpa. Arbetar man med råformat måste man därför lägga på en »kameraskärpning« som kompenserar för den oskärpa som finns i bilden. Men för vanligt fotograferande är alltså denna oskärpa inget större problem.

Ökad kontroll

Den som är van vid att fotografera i studio där man har full kontroll på ljus, avstånd och bländarval, har alla möjligheter att undvika uppkomsten av moiré. Därför kan ett val av digitalkamera utan AA-filter vara ett smart val för just dem –de får ut maximal skärpa, och vet antagligen också hur man ska ta sina bilder för att slippa få moiré eller mystiska färgfel.

De som är vana bildhanterare har också lärt sig att efterarbeta bilderna för att få bort falska färger ur sina bilder.

En sak som är värd att tänka på är att hur moirén upplevs i slutändan till stor del beror på var och hur en bild presenteras. Olika moirémönster uppstår nämligen beroende på storlek, upplösning och presentationsmedium.