Vinnarna i Grand Prix etapp 1

Läs allt om vår tävling Grand Prix 2017 här.

Tävla du med! Ladda upp dina bilder här.

Grand Prix 2017 etapp 1 – Tema: Porträtt

Månadens domare: Knut Koivisto

I årets första etapp av Grand Prix 2017 var det fotografen ­Knut Koivisto som bedömde bilderna, vilket han tyckte var svårt.

– De översta 50 var en strid på kniven. Små, små detaljer som skilde dem åt, säger Knut.

Hade du någon speciell taktik när du gjorde dinbedömning?

– De bilder som tog sig till toppen stack ut med en gång. Låt mig bara säga att detta var sjukt svårt. Så många bra bilder! Jag skulle ha velat ge ännu fler utmärkelser. Annars gäller det att skala bort. Flytta upp bilder i mappar, tills de blir färre och färre. Till slut har man vinnarna kvar.

Hur tycker du läsarna lyckades med att förhållasig till temat »porträtt«?

– Vad är ett porträtt? För mig handlar det mycket om ett möte, något man är två om. Jag skulle vilja definiera port­rätt så som ett möte, till skillnad från bara en bild av till exempel en person. Det fanns många bra porträtt bland de insända bilderna, men det fanns också många bilder på människor – om du hänger med på skillnaden.

– Det fanns många bilder av djur också. I min värld är Nick Brandt en av de få fotografer som lyckats ta »port­rätt« på djur.

Har du några tips på vad läsarna bör tänka på för attskapa bättre bilder?

– När man ska fotografera en person man har en nära relation till, kan det vara svårt att kliva ur rollen man har i den relationen. Som älskare, partner, förälder, barn, arbetskamrat eller vad det kan vara. Att göra sig till en utomstående och se personen som en självständig individ. Tänk dig att du kommer hem och ser din partner så som en utomstående ser personen. Eller att se ditt barn som en självständig individ. Det är svårare än man tror och det är väldigt lätt att slinka ner i de gamla hjulspåren. Men jag som betraktar bilden vet ju ingenting om personen! Då måste fotografen berätta någon sorts historia om personen, så att jag som betraktare blir nyfiken. Det är just det, de som har tagit sig till toppen har lyckats med.

Var segerbilden given på en gång, eller var densvårt att välja?

– I samma ögonblick som jag såg vinnarbilden, kände jag att den hade det där jag letade efter. Men inte förrän jag hade tittat igenom alla bilderna kände jag att den kanske var en vinnare. Det var en hård strid hela vägen, så ingen var säker förrän i sista urvalet. Så tajt var det.

Var det roligt att vara domare? Skulle du göra det igen?

– Det är alltid roligt att vara domare, man får se så många bra bilder. Jag har nu hunnit vara domare i många olika evenemang vid det här laget. Från amatör- till rena yrkestävlingar. I och utanför Sverige. Men man får inte glömma att man har ett ansvar också att försöka göra ett bra jobb. Jag vet ju vad det betyder för de som skickar in sina bilder.

– Jag har nog själv aldrig vunnit en tävling. Jo förresten, en gång kom jag på topplacering. Det kändes bra.

Tävlingen presenteras i samarbete med Crimson, Panasonic och Wacom.