Mellanformat ger brutal mersmak

Jag fotograferade en del med mellanformat under den analoga eran. En begagnad bladare eller Mamiya var lösligt för de flesta då. För dem med rymligare plånbokvar det inte omöjligt att köpa helt nya prylar. Idag är det svettigare.

Digitalt mellanformat är tyvärr riktigt dyrt och i stort sett bara något för yrkesfotografer med en rejäl årsomsättning. Inträdesbiljetten för en ny utrustning ligger på cirka 120.000 kronor för en kamera och ett normalobjektiv. Till nummer 5 av Kamera Bild testar jag de tre vanligaste mellanformatarna Hasselblad H3D, PhaseOne 645AF (samma som Mamiya 645 AFD III) och Sinar Hy6 (säljs även under varumärket Leaf).

Hasselblads VD sa för något år sedan i en intervju att han skulle vilja ha någon modell som hobbyfotografer har råd med så att de får tillbaka amatörerna som kunder.

Jag har faktiskt inte testat en digital mellanformatare ordentligt tidigare trots att en kompis har haft en Hasselblad H2D i några år. Visst räknade jag att resultatet skulle vara bättre än med min Canon Eos 5D Mark II, men att bildkvaliteten skulle vara så dramatiskt mycket bättre överraskade mig.

Att testa tre mellanformatare är utmaning. Hur pressar du dem till max. Att bara runt alla tre samtidigt är inget lätt sak. Och man börjar funderar en del över sitt försäkringsskydd.

Jag kommer inte att kunna gå på bråddjupet med kamerorna, men ambitionen är att hitta när och hur mycket bättre de är jämfört med småbildskameror. Det är trots allt så att en mellanformatare inte är det bästa valet för alla fotografer även om budgeten skulle vara väl tilltagen. Mellanformatarna har helt klart sina begränsningar.

Nähä, nu kan jag inte sitta här lägre. Dags för en rejäl shootout.