Test: Pentax K-5 dumpar färgbruset

Några grandiosa nyheter kommer inte med Pentax K-5, efterföljaren till den omtyckta K-7. Skalet är detsamma, däremot har det hänt några grejer på insidan. Nämligen en ny sensor med något högre upplösning, 16.3 megapixels i stället för 14.6 megapixels som K-7:s sensor huserade. Den nya sensorn medger inte bara högre upplösning utan även en puff vad gäller ISO-känsligheten. 51 200 är den nya toppnoteringen bland kameror med sensor i APS-C-formatet. Man har även sett till att filmfunktionen numera har FULL HD-upplösning i stället för den lite udda upplösningen som man fick ur K-7.

Man har också satt in ett nytt autofokussystem vilket innebär att autofokusen ska bli lite snabbare och AF-punkterna täcker ett lite större område.

Liksom i uppdateringen från K-x till K-r, har man även i K-5 snabbat på serietagningshastigheten något jämfört med K-7. Antalet bilder i sekunden har dragits upp till 7 i stället för 5,2 som tidigare. Med den höjda iISO-känsligheten och den snabbare hastigheten börjar Pentax således bli lite mer intressant för den avancerade hobbyfotografen som vill kunna fota sport eller konserter.

Annars är det meny- och finessmässigt mycket vi känner igen från K-r. De nya effektfiltren, effekterna för filmfunktionen och den uppsnabbade autofokusen i skärmsökarläget. Huset har samma stabila stål/magnesiumkropp som K-7 och vädertätningarna är på plats. Sökaren känns också igen från föregångaren och var inte i något större behov av uppdatering då den täcker 100 procent av sökarbilden och är ljus och fin.

Storleksdilemma

Pentax lyckades redan med K-7 få in imponerande mycket i ett litet skal. Detsamma gäller K-5. Fördelarna med detta är ganska uppenbara, en mindre kamera betyder lättare utrustning. Om man gillar att släpa med sin kamera överallt underlättar det om den inte är för stor. Vi har inte haft någon möjlighet att testa K-5 med batterigrepp, något som troligen skulle avhjälpa det som jag kan tycka är en liten akilleshäl med designen. För mina händer blir kameran lite för liten. En tyngre och kraftigare kamera är lättare att hålla stabilt om man filmar eller fotar med långa slutartider utan stativ.

Direktknapparna som kom med K-7 sitter kvar på K-5 och gör att man snabbt kan justera grundläggande saker som ISO, vitbalans, blixtfunktion och serietagningsfunktion. Menysystemen och knapplaceringarna är mer en vanesak beroende på om man väljer K-5, D7000 eller A580. Inget känns uppenbart enklare än det andra.

K-5 erbjuder inte autofokus under tiden man filmar, däremot har många av Pentax nyare objektiv så kallad quick shift-fokus. Vilket innebär att man inte behöver ställa om fokusväljaren om man vill fokusera manuellt. Det betyder att man innan man börjar filma kan ställa skärpan med autofokusen för att sedan följa efter motivet med den manuella fokusen utan att pilla på några knappar.

Bildkvalitet

Sensorn i K-5 är i grunden samma som i Nikon D7000 och Sony A580. Bildkvaliteten är det verkligen inget fel på. Nikon har lyckats ge något bättre detaljåtergivning på höga iso, men Sony och Pentax ger i stället renare bildfiler.

Skillnaderna ligger i stället i färgbruset. Här har Pentax varit duktiga och när vi jämför två bilder tagna på ISO 25 600 så är K-5-bilden klar och ren medan D7000-bilden är murrig med kraftigt blåfärgade skuggor. Sony A580 klarar också att hantera färgbruset bra, men K-5 är snäppet bättre.

Att Pentax K-5 kan använda ett stegs högre ISO än Nikon D7000 gör att vi tycker att K-5 är den APS-C-kamera som har bäst bildkvalitet just nu.

Filmningen bjuder inte på några större överraskningar. Filmerna blir vad man förväntar sig efter att ha sett stillbilderna. Bra med andra ord.

Slutsats

I den här klassen är det, med vissa undantag, inte bildkvaliteten som avgör vilken kamera som passar bäst för köparen. Det är snarare andra funktioner och formgivning som utgör argumenten. Det Pentax har att erbjuda med K-5 är, för sin klass, den snabbaste serietagningen, den högsta ISO-känsligheten, lågt färgbrus och mycket bra bildkvalitet.