Actionfoto i världsklass

Ett stenkast från Åreskutan och några meter från den skinande blanka Åresjön bygger fyra av Sveriges bästa mountainbikecyklister en miniramp upp mot en brovägg. Till sin hjälp har de en gammal lastpall, en spade och lite jord.

Fotografen Mattias Fredriksson har bett dem stanna kvar efter en cykelfestival för att ta några bilder och medan rampen fixas till placerar han ut sina blixtar under bron. Väggen är lite blöt så Mattias kollar av med cyklisterna om det går att genomföra trixen ändå, eller om det är för farligt. Men det är nog lugnt, konstaterar de.

Lever på sin hobby

Mattias Fredriksson är inte bara en av Sveriges främsta actionsportfotografer, utan även en av de mest publicerade fotograferna i genren i hela världen. I tretton år har han levt på att fotografera skidor, mountainbike och snowboard.

Jobbet som fotograf har tagit honom runt jorden, från Nordamerika och Nya Zeeland till Japan och Europas värsta och bästa alptoppar. Han har träffat och arbetat med det absoluta toppskiktet inom actionsporterna. Hos väletablerade magasin som amerikanska Powder Magazine och SBC Skier från Kanada är han så kallad «senior photographer». Något som bland annat innebär att han får bättre betalt, att han får ett visst antal uppdrag per år, eller att han får betalt per nummer och inte per bild. Då kvittar det om de publicerar en eller tio bilder. Men det är också lite av en hederssak. Mattias är den första och ende europé att vara senior photographer för välrenommerade Powder Magazine.

- Det hjälper vid andra tillfällen också, säger Mattias. Är du senior photographer så öppnar det många dörrar. Det kan innebära skillnaden mellan om du kan genomföra ett projekt eller inte.

Samarbetet med åkarna viktigt

Solen skickar då och då varma stänk genom dimman som snabbt kommer och går för att återigen lägga sig som ett täcke över Åreskutan. Bland vattenpölar och graffiti springer Mattias omkring och letar efter nya vinklar medan åkarna gör trick på wallriden. Cyklisterna får hela tiden vara med och påverka, även om det inte alltid går att övertala fotografen.

- Kan vi inte ta bilderna härifrån nu? frågar en av killarna.

- Nej, nu tycker jag att vi ska utnyttja det fina ljuset, svarar Mattias. Det omväxlande ljuset med dimman och solstrålarna som kommer och går gör att Mattias ideligen får ställa om blixtarna. Kompisen Rickard hjälper gärna till och får stundom springa som en skottspole under bron. Vanligtvis är Mattias medarbetare Viktor Gärdebo assistent vid plåtningarna, men han har semester just den här dagen.

- Wow, vad duktiga ni är! ropar Mattias till åkarna.

- Du också, säger en av mountainbikeåkarna. Lika viktigt som det är att vara insatt i sporterna Mattias fotograferar är det att ha bra kontakt med dem som ska fotograferas.

- Vi tar ju inte bara bilderna tillsammans, utan det handlar också mycket om att de ska känna att det är kul och att det blir en skön stämning. Jag måste hänga med i deras tugg och anpassa mig.

Samarbetet och att bygga upp ett förtroende mellan fotograf och åkare har sina klara fördelar yrket som actionsportfotograf. Skidåkarna Jon Olsson och Henrik Windstedt har Mattias fotograferat sedan de startade sina karriärer för många år sedan.

- Man bygger upp förtroendet för varandra när man har jobbat så länge med varandra.

När Henrik Windstedt skulle fotograferas på uppdrag av en sponsor hade företaget valt en annan fotograf, men Henrik ville ha Mattias. Samma sak hände med Jon Olsson. Företaget ville använda en annan actionsportfotograf, men Jon, en av världens mest kända skidåkare, krävde i princip att Mattias skulle göra jobbet. Och så blev det.

- De vet vad jag levererar och att jag är engagerad. Det finns också en säkerhetsaspekt. Om vi är uppe på ett berg med branta passager gäller det att känna tillit till varandra. Jag kan behöva guida åkarna hur de ska välja sina linjer till exempel. Eller säga till om det är för farligt och avbryta åket.

Plåtar mat för att utveckla sig

Trots att det blir mest actionsportbilder har han även andra strängar på sin lyra - Mattias har bland annat plåtat mat för tidningen Gourmet.

- Dels är det nyttigt för att man tvingas tänka annorlunda, dels lär man sig något som man kan ta med sig till det jag vanligtvis fotograferar. Men framför allt är det kul och bra att göra andra jobb för att inte fastna i det här.

Han har också gjort resereportage för tidningen Res. Även om det blir många skidrelaterade reportage blir det ett annat bildspråk än när han levererar bilder till Powder Magazine.

Nya idéer från andra områden kan ge uppslag till nya sätt att fotografera friåkning eller mountainbike-cyklister. Under bron i Åre testar Mattias ständigt nya vinklar. Och olika objektiv. Fisheye och tilt/shift-objektiv hör till de mer udda objektiven Mattias kör med under fotopasset.

- Nu tänkte jag köra lite längre ifrån, säger han medan ett tåg dundrar förbi 20 meter bort.

Från den nya vinkeln ser scenen nästan ut som en betonggrå förort.

- Ibland ska bilderna visa landskapet också, men jag försöker göra lite svårare och annorlunda bilder, lite tajtare. Snyggt med de röda kläderna mot det röda på väggen, säger han i nästa svep och lägger sig raklång i det blöta gruset.

Mattias2.jpg

Häftiga miljöer på hemmaplan

Med den vildvuxna och blöta marken i förgrunden, graffitin på väggen, sjön och de mäktiga bergen i bakgrunden blir platsen som ett träsk, Brooklyn och British Columbia på en och samma gång.

- Det ser ut som en annan världsdel, fast det bara är Jämtland.

I början av fotografkarriären plåtade Mattias i de norska och svenska fjällen. Han hade inte ett lika stort kontaktnät då som han har nu och de ekonomiska förutsättningarna såg annorlunda ut. Så han tvingades mer eller mindre utnyttja det skandinaviska ljuset lite mer. Det senaste året har han mer och mer börjat gå tillbaka till ursprunget - man behöver inte åka till Nordamerika eller Alperna för att få till häftiga miljöer. En konkurrenskraftig väg att gå, om man får tro Mattias.

- Det är så stor konkurrens nu. I en stor skidort i Kanada kan det bo tio fotografer som endast plåtar skidor och tio som fotar snowboard. Åker jag och en massa andra fotografer dit också blir det inte så unikt. Om jag istället kan göra unika bilder i en miljö som ingen har sett eller som inte är fotograferade så ofta, sticker det ut mer.

Han ser det också som en större utmaning att försöka få till lika häftiga bilder i Sverige och Norge. Under de senaste åren har såväl reportagebilder som reklambilder och enstaka bilder som fotograferats i till exempel Åre blivit publicerade i de stora utländska magasinen.

- Det är inte lika oväntat om bilderna hade varit tagna på en välkänd skidort utomlands där väderförhållandena är annorlunda.

Actionsportfoto mindre heligt

Mattias arbetar med ett 40-tal svenska och internationella magasin. Bara under hösten har hans bilder prytt cirka 15 omslag. Men trots att han är så stor internationellt blir actionsportfotografering i Sverige inte uppmärksammat på samma sätt som mer traditionellt fotografi.

- Modefoto, konstfoto och dokumentär fotografering högaktas. Jag säger inte att det är något fel med det, men jag kan ändå bli förvånad över att den typ av fotografering jag håller på med betraktas som något mindre fint.

I framförallt Nordamerika uppmärksammas actionsportfotografering mer. Kanske helt enkelt därför att de mer alternativa och extrema sporterna är större där.

- Jag har ställt ut i Sverige, men oftare utomlands där det satsas mer på den här typen av bilder.

När utomhusutställningen Red Bull Illum visades i Aspen i Usa blev Mattias och de andra medverkande fotograferna influgna.

- Vi blev behandlade som kungar. Den typen av grejer skulle aldrig hända här. För att kunna ställa ut i Sverige måste man själv göra en väldigt stor insats. Men så kanske det är för de flesta fotograferna här.

Hemma i Sverige får Mattias också ofta kämpa för att övertyga svenska tidningar, förutom specialmagasinen, att inte beskära eller förändra bilderna.

- Du skulle aldrig fundera på att beskära en porträttbild eller en modebild på samma sätt. Det är lite mer heligt. På många olika sätt känns det som att det inte finns samma respekt för det vi gör.

Trots att det finns en stark tradition av actinsportfotografering i Sverige tror Mattias att orsaken till att hans fotografi-genre inte respekteras på samma sätt är att det han fotar ligger ganska nära vardagen och människors fritidsintressen. Även om gemene man inte åker ut över branta stup.

- Men jag tror också att det beror på att många av de här livsstilarna och sporterna inte är lika utbredda. Man måste vara ganska insatt för att kunna förstå.

Överhuvudtaget får actionsporterna begränsat utrymme i den vanliga pressen. När de skriver om snowboard eller mountainbike är vinkeln ofta likadan år ut och år in. Som till exempel när Winter Jam arrangeras på Stockholm Stadion.

- Det är alltid den här sensationsvinkeln: «Nu kommer galningarna till Stadion igen och hoppar». Istället för att hitta en mer intressant vinkel. Man skulle aldrig betrakta politiska händelser med samma okunskap - då skulle det bli ramaskri. Det är egentligen bara specialpressen som vågar gå längre och djupare.

Även om man kanske måste vara ganska invigd i de här sporterna för att förstå helheten, är det ändå en visuell upplevelse att titta på bilderna. Färgerna är ofta starka, kompositionerna lite udda och miljöerna spännande. Det som händer i bilderna - åkarnas prestationer - är också njutbart för ögat.

- Sporterna visas sällan upp för allmänheten ur de insattas perspektiv, utan saker och ting tillrättaläggs och presenteras på ett töntigt sätt.

Men att bara skylla på att man måste vara insatt för att förstå håller inte. Sporterna intresserar många människor och det finns en stor marknad för actionsportbilder. Mattias har bland annat sålt bilder till en chefskonditor i 50-årsåldern som älskar skidåkning.

- Det visar på att den här typen av bilder inte bara tilltalar de mest insatta. Bilderna visar inte bara de senaste trenderna utan är även godis för ögat.

På sajten Freeride.se samlas närmare 70 000 entusiaster som bland annat lägger upp bilder. Och när Mattias reser med de stora svenska namnen kommer det ofta fram svenska turister och vill ha autografer. Eller som när han skulle flyga med skidåkaren Jon Olsson och en SAS-anställd uppgraderade dem till business class därför att Jon Olsson var hennes sons stora idol.

Mattias3.jpg

Inte bara actionbilder

Det är ingen lek att plåta snowboard eller mountainbike. Fotografen måste orka med att släpa tung utrustning upp för branta berg och klara av att åka skidor i ruffiga miljöer. När det väl kommer till fotografering gäller det att full koll på när det intressanta händer och inte förfrysa fingrarna. Konkurrensen gör att man hela tiden måste tänka nytt och hitta nya vinklar.

- Man ser ganska snabbt vilken vinkel som fungerar bäst, men det är viktigt att röra sig hela tiden och inte fastna i en vinkel. Ibland kanske den är självklar, men det är också den mest väntade. Då är det viktigt att hitta något som är annorlunda och som gör att betraktaren tänker «det här var lite udda».

Vill man ligga i framkant är det ett måste att förnya sig. Bildfloden på snowboard, skidor och cykling är ofantlig. De flesta har man sett tusen gånger förut. Vill en uppdragsgivare ha något sådant så får man stryka lite av den kreativa ambitionen och göra jobbet.

- Men många gånger köper de mitt kreativa tänk och då har jag rätt så fria tyglar.

Han jobbar många gånger tajt med tidningarna, är med och påverkar och bollar idéer. Att han har en bakgrund som redaktör och erfarenhet från tidningar gör att de lyssnar mer.

- Jag ser mig snarare som skrivande fotograf än bara fotograf. Det är ett bra marknadsföringsvapen som gör att jag skiljer ut mig från mina kollegor. Jag vet hur redaktörerna tänker.

Mattias menar att det idag är viktigt för en fotograf att inte bara tänka på att göra en bild väldigt snygg, utan att också se till helheten.

- Många i min bransch är duktiga på actionbilder, men ser inte helheten. Som bildredaktör på Peak Performance Magazine ser jag också väldigt många som är dåliga på att presentera sitt material.

Mer imponerande blir det när fotograferna visar att de har en udda stil och att de fångar en speciell känsla. Så försöker han själv jobba mot tidningar och magasin.

Engagerade åkare

Alla är inte lika intresserade som de fyra åkarna under bron i Åre. De yngre är för det mest hungrigare och man märker att de engagerar sig i bilderna. Flera gånger samlas de kring Mattias för att kolla hur det blev och hur de kan göra det bättre.

- Man skulle kunna köra två på väggen, föreslår en av cyklisterna. En högt och en lågt.

- Ja, det hade varit fränt, säger Mattias. Mattias hoppar ner i diket bredvid tågspåren bland snårig växtlighet och oberäkneligt djupa vattenpölar. Ny vinkel. Nya bilder. Åkarna gör sig redo och provar att åka flera på en gång igen. Efter två på raken kör de allihop. Mattias plåtar på.

- Börjar ni bli trötta eller? frågar han killarna.

- Nä, svarar de.

- Jag ska prova en grej, säger Mattias. Det är så svårt eftersom det är mörkt här inne och ljust utanför.

- Mmm, hörs från åkarna.

Tidningar och magasin har Mattias levt med länge. När han var elva år tryckte han upp ett eget fanzine om punk och hårdrock som han sålde över hela Sverige. Så på sätt och vis var det via musiken hans intresse för tidningar tog sin början.

Han jobbade som fotograf, redaktör och skribent innan han efter tre år på Åka Skidor kände att det var dags att köra solo.

- Jag hade ett drömjobb egentligen och jag lärde mig otroligt mycket av att jobba på en liten redaktion och på något sätt fångade jag mitt eget bildspråk genom att titta på andras bilder.

Van vid kyla

När det är dags att packa ihop blixtar och annan utrustning biter kylan tag i kinderna, trots att det är en sommardag. Men Mattias är givetvis van vid kallare platser. Till vintern bär det till en början av till Japan, Ryssland och Alperna. I slutet av vintern blir det mer jobb i de norska och svenska fjällen.

- Det känns superhärligt att kunna göra jobb i närheten och på våren är ljuset magiskt här.