Test av Nikon V1 och Nikon J1 - Spegellösa fartmonster

Även Nikon har nu slagit sig in i det spegellösa segmentet. Det nya CX-formatet har en sensorstorlek på 13,2 x 8,8 millimeter och ger en brännvidd på 2,7 gånger det vanliga småbildsformatet, och blir även starten för den nya Nikon 1-fattningen. Med detta menar Nikon att man hittat en bra balans mellan kamerastorlek, sensorstorlek och bildkvalitet som passar för alla.

Nikon V1 är den dyrare entusiastmodellen som innehåller mer avancerade funktioner än den bantade J1. Med V1 får du som fotograf uttag för extern mikrofon, möjlighet att koppla på extern blixt eller gps-enhet för geotaggning av dina bilder, medan J1 redan har en blixt inbyggd. Största skillnaden ligger i den elektroniska sökaren som finns inbyggd i V1 men inte i J1. Samtidigt har även skärmens upplösning fördubblats på V1 med 920 000 bildpunkter mot J1:s 460000. I övrigt är det inte mycket som skiljer.

Både Nikon V1 och J1 har en sensor på 10 megapixel med en känslighet på 100 till 3200 ISO. Med hjälp av det nya bildhanteringssystemet Expeed 3 tillåter kameran flera olika möjligheter till seriebildstagning – på V1 med en hastighet av 10 eller 60 bilder per sekund i full upplösning. Nikon J1 är lika snabb, men klarar inte av att ta lika många bilder i serie. Film går att spela in i full-hd med 1080/60i/30p i en längd av 20 minuter i formatet mov med videokomprimeringen h.264.

Tung känsla

Kamerahuset på Nikon V1 ser nytt och fräscht ut, och följer den något spartanska trenden när det gäller form. För sin storlek känns kameran tung, något som främst batteriet en-el15 bidrar till. Batteriet är nämligen samma som till Nikon D7000 på 1900 mAh. Detta innebär att kamerahus och batteri tillsammans väger runt 380 gram, men det känns inte som någon nackdel – tyngden ökar bara kvalitetskänslan och förbättrar stabiliteten. Nikon J1 är dryga hektot lättare, vilket också märks.

Greppet på båda kamerorna är riktigt skönt, och de känns stabila och enkla att hålla i. För tummen finns en gummerad del som hjälper greppet ytterligare när man håller kameran. Bredvid denna sitter ratten för programinställningar, som är enkel att snurra på med ena tummen. Också väljarhjulet känns enkelt att hantera.

Bortsett från väljarhjulet finns totalt sju separata knappar för åtkomst till meny, skärm, bild/filmuppspelning, ok, en F-knapp och en zoom-knapp. F-knappen används för en del val, medan zoomknappen kan liknas mer vid en flipspak som kan tryckas uppåt eller nedåt med tummen. Känslan i denna knapp är riktigt, riktigt skön.

Ovanpå V1 finns också en blixtsko som täcks av en plastbit i samma färg som kameran. Det känns nästan garanterat att denna kommer att försvinna, vilket innebär att kameran får ett mindre snyggt utseende. J1 har sin blixt inbyggd.

Bra skärm och sökare

Båda kamerorna har utrustats med en TFT-skärm på tre tum. V1:s skärm är på en megapixels upplösning, J1 fick nöja sig med halva upplösningen. Skärmarna är ljusstarka, skarpa och har möjlighet till justering av ljusstyrka. Betraktningsvinklarna är så bra det går, alltså 90 grader åt alla håll. Vid visning av bilder på skärmen kan man få upp 4, 9 eller 72 bilder – samt en kalender som visar bilder tagna från respektive dag. Riktigt roligt att se denna funktion, som gör det snabbare att hitta rätt om man ska visa bilder för andra.

Den elektroniska sökaren på V1 som visar hundra procent av sökarbilden är också av TFT-typ, men har en upplösning på nära 1,5 megapixel. En inbyggd sensor stänger av den yttre skärmen när man har ögat mot sökaren. En sak som direkt slår mig är att uppdateringsfrekvensen på sökarbilden är riktigt bra, det varken flimrar eller känns jobbigt att titta i den. Här märks det att Nikon slår många andra tillverkare på fingrarna med bättre kvalité.

Tävlande hybridautofokus

Nikon V1 och J1 har båda utrustats med två typer av autofokussystem, den för vanliga kompaktkameror gällande kontrastavkännande autofokusen samt en fassökande autofokus som vi ser i systemkameror. Beroende på förhållanden och inställningar är de olika metoderna olika snabba med att hitta rätt fokus, vilket gör att de tävlar mot varandra om vilket system som hittar rätt fokus först.

Och visst är autofokusen snabb. Många gånger hittar den rätt på en gång, men liksom andra kameror tolkar den ibland fel och söker efter rätt fokus både framåt och bakåt. Detta händer främst när bilden innehåller objekt med stor ljusskillnad, eller ljuset är dåligt – något som hybridautofokusen borde ha löst. Men i det stora hela fungerar autofokusen mycket bra.

Fokusen kan väljas till enkel AF, kontinuerlig AF automatiskt val av AF, aktiv AF och manuell fokus. För fokusområde finns möjlighet att välja enpunktsområde, automatiskt område eller att följa ett rörligt motiv – samt en inställning för att slå på eller av den ansiktsprioriterande autofokusen.

Bra funktioner bildkontroll

Innanför skalet på V1 och J1 ser vi en enkel meny som vi känner igen från tidigare Nikon-modeller. Totalt finns tre ikoner, eller flikar om man så vill, med visningsmeny, fotograferingsmeny och inställningsmeny. Menyvalen är snabbnavigerade, logiska och enkla att förstå sig på.

Här känner vi bland annat igen picture control för att justera färginställningarna mellan vissa förval, såsom standard, neutral, intensiv, monokrom, porträtt eller landskap. Du kan också skapa en egen anpassad inställning med egna värden för skärpa, kontrast, ljushet, mättnad och nyans.

Under menyn ställer du också enkelt in vilket exponeringsläge du vill fota i. Med automatisk motivtyp väljer kameran själv lämpliga inställningar för ditt motiv. Annars finns de vanliga P, S, A och M för den som själv vill ha kontroll över bländare och slutare.

Rörlig stillbild

Tittar vi på de olika programinställningarna hittar vi läget film, stillbild, smart fotoväljare och rörligt foto. Och här kommer också Nikon V1 och J1:s trumfkort in – hastigheten. Häng med nu: I stillbildsläget på V1 går det att ställa in hastigheten för seriebildstagning med 10 bilder per sekund med maximalt runt 34 bilder i en serie – eller varför inte ta 30 bilder inom en sekund, eller 60 bilder per sekund under en halv sekund, i full upplösning. Om du lyckades hänga med i begreppen så inser du att det är riktigt snabbt. För J1 gäller samma hastighet men med som mest runt 12 bilder i serie. För att lyckas med detta har man blandat in läget med elektronisk slutare, som väljs genom ett tryck på F-knappen. Här justerar du mellan mekanisk, elektronisk (tyst) eller elektronisk hög som slutarinställning, vilket också bestämmer seriebildstagningens fart.

Läget smart fotoväljare fungerar på så vis att kameran hela tiden tar bilder när du håller avtryckarknappen halvt nedtryckt. På skärmen visas en ikon som berättar hur mycket bilder som buffrats, och sedan när du trycker till för att ta bilden så fortsätter den att ta bilder något efter. Resultatet blir att kameran har tagit 20 bilder i stället för bara en – då du tryckte av – och väljer sedan ut de fem bästa bilderna baserat på ansiktsuttryck, komposition och fokus. Du kan sedan välja ut en vinnarbild av dessa. Fantastiskt bra om du är helt värdelös på att fotografera. Fantastiskt värdelöst om du inte vill ha de »bästa bilderna« enligt Nikons mall.

Läget rörligt foto fungerar på ungefär samma sätt. Skillnaden är att bilderna innan och efter du tryckt av sätts samman till en liten film som spelas upp i slow motion, för att sedan avslutas med den bild som du faktiskt tog. Nyskapande – absolut. Jag visade funktionen för en kompis som summerade det hela rätt bra: »Det är ganska kul att man tycker att det är roligt när man knäpper en bild så det ser ut som en film, när man kan filma med kameran«.

Trevlig till film

Både Nikon V1 och J1 lämpar sig bra för film. Båda kan spela in i FULL-HD med 1080/60i/30p i en längd av 20 minuter i formatet mov med videokomprimeringen h.264. Kvaliteten blir riktigt bra, och du har också möjligheten att byta objektiv för att få den brännvidd du vill. En smart finess är också att du kan ta bilder i högsta upplösning samtidigt som du spelar in film i FULL-HD, vilket gör att du inte behöver avbryta inspelningen för att ta bilder.

Rent knapptekniskt skiljer sig V1 och J1 något – med V1 kan du påbörja inspelning av film även i fotoläget, vilket är omöjligt på J1 – trots att det finns en separat knapp för just inspelning. Enligt Nikon själva är detta en begränsning i kameran, och verkar därför tyvärr inte ändras i kommande kamerauppdateringar.

En rolig effekt är att spela in snuttar av filmer i reducerad upplösning för att fånga en händelse med extremt många bilder. Att sedan spela upp denna i slow-motion kan ge en riktigt cool effekt. En så enkel scen som en våg som skvalpar mot en sten blir spännande att titta på i 640 x 240 när den är inspelad i 400 bilder per sekund. Samma våg blir ännu intressantare i 320 x 120 i 1 200 bilder per sekund. Fascinerande.

Både V1 och J1 innehåller en inbyggd stereomikrofon, men på Nikon V1 finns också möjligheten att koppla in en extern mikrofon för bättre ljud.

Slutsats

De nya modellerna V1 och J1 i Nikons framtidssystem »Nikon 1« är båda riktigt bra kameror. För den som redan har Nikon i dag kan de vara intressanta att använda tillsammans med objektivadaptern som låter dig använda vanliga Nikon-objektiv.

Kamerorna håller hög klass och ger bilder av fin kvalitet, samtidigt som du får lite nya och roliga finesser på köpet. Med V1 får du en elektronisk sökare och bättre skärm, men på köpet ett större batteri – som absolut behövs. Funktionerna suger batteri som aldrig förr, och därför är det lätt att förstå varför Nikon slängt i ett stort batteri i Nikon V1. Nikon J1 drar också mycket batteri, främst om du fotar råformat. Hade du tänkt dig någon av kamerorna för en dags gatufoto – vilket de lämpar sig bra för – se då till att ha med dig extra batterier.