Krönika: Försök behålla ditt äkta minne

"Man jobbade bara i skogen under vintern. Virket kördes ut på isen på någon sjö eller älvkant. När det blev vår smälte isen och timret flöt iväg ner mot industrierna och sågarna som oftast låg vid kusten. Det här kallades för flottning."

Direkt när Jon-Erik börjat läsa såg jag genast bilder flyga förbi framför mig. Svarvita bilder med hårda kontraster av den vita snön med släpspår i marken, mot de mörkbruna tunga timmerstockarna som dras av hästarna. Barken som lossnar, lukten av nyhugget trä. Jag såg framför mig hur hårt arbetande män arbetade långt in i kvällens mörker.

Så mästerligt. Så skickligt. Men ändå så enkelt. Moberg? Stindberg? Martinsson?

Samtidigt som jag i mitt huvud matades med fantasibilder från en tid jag inte levt på började jag fundera på hur minnen och upplevelser från förr skiljer sig mot de minnen som fotografier ger när vi tittar på dom. Någonstans inom sig har man sitt äkta minne, som i grunden bygger på hur man såg på som omvärld just då.

Jag minns tydligt när jag och några kompisar byggde en bastuflotte vid runt fjorton års ålder. Det var ett stort projekt som var både roligt, utmanande och fantastiskt på samma gång. Resultatet blev helt fantastiskt, med många härliga minnen från både solnedgångar och varma sommarkvällar. Men så kom den dagen då skapelsen sjönk och besvikelsen i stället dök upp.

Många gånger sedan dess har jag sett bilden i mitt huvud om denna enorma skapelse som var uttänkt i minsta detalj och slipad till fulländning i varje del. Den var helt enkelt inte bara bäst, utan även vackrast. Förgäves letade jag efter bilder på bastuflotten utan att hitta några.

Femton år gick. Eller snarare sprang i väg. När jag efter denna tid faktiskt hittade några bilder på vår kära bastuflotte så rasade hela min verklighet samman. Plötsligt förändrades min kristallklara bild av flotten. Den klarröda färgen var egentligen rosa, de breda, raka och fina stommarna var böjda som tunna bananer. Den annars perfekta dörren såg ut ha gjorts i fyllan, och taket vi så stolt vågade hoppa från var inte längre helt sjukt högt.

Snacka om att verkligheten kommer ikapp en. Själv visste jag inte om jag skulle visa bilderna för mina kompisar eller inte. Vad var egentligen verkligt? Det som bilden visade, eller det jag mindes från förr?

Från min tidiga ungdom finns ett fåtal bilder på mig, från olika tillfällen. Det är inte tal om många, kanske ett tjugotal. Men då var fotograferingen fortfarande analog och inte alls lika utbredd som i dag.

Men tänk er då de barn som föds just nu. De kommer att ha hela sitt liv dokumenterat från allra första dagen, ja, antagligen alla sina första timmar. Och det skulle inte förvåna mig om de kommer att ha någon bild på sig själva från varje månad under hela sin uppväxt. I dag har ju varje familj en digitalkamera för att fotografera sina barn, resor och utflykter.

Låt oss bara hoppas att alla dessa bilder inte förändrar eller förstör barnens minnen från förr, utan i stället bidrar med något bra. Inte som för mig och bastuflotten – som tyvärr inte upplevs riktigt lika bra nu som då.

"På 50-talet kom motorsågen till användning i skogen. De var väldigt tunga och klumpiga om man jämför med moderna. Under somrarna sådde man frön för att få fram en ny skog. Då fick även barn och kvinnor vara med och jobba."

– Fredrik Högberg, klass 3C