Så nära, så långt ifrån

Vad du väljer spelar ingen som helst roll. Alla är olika och det finns inget rätt eller fel, inget bättre eller sämre.

Eller så spelar det en oändligt stor roll.

För dina bilder.

Enligt Carl Jungs och Isabel Briggs Myers klassiska personlighetstest finns det totalt 16 olika personligheter som avspeglar sig i våra tankar, värderingar och vårt beteende. Frågan är hur dessa påverkar våra bilder.

Det hela är egentligen rätt spännande, eftersom alla definierar vad som gör en bra bild. Men mest spännande måste det nästan vara med alla så kallade Pixel-Peepers* som gräver sig ned allt djupare i det svarta hålet av lågdagrar, och sedan reser sig upp igen för att analysera himmelns skinande och glänsande högdagrar. När det har släppts nya kameror med nya möjligheter till bättre bilder har diskussionen om just den kameran redan pågått under lång tid, på nätet, på bloggar och på webbsidor om fotografering. Och allt baseras på tekniska fakta.

Bra, bättre, bäst. Det är det som gäller.

Diskussionen är inte att förakta, den är oftast saklig och genomtänkt på ett intellektuellt och givande sätt. Då och då kommer ett troll vandrande in i diverse forumtrådar och retar upp alla – till och med den mest sakliga och seriöse ledaren av dem alla. De personliga påhoppen varvas med egenhändigt ihopsnickrade tolkningar om både sitt eget och andras curriculum vitae, tillsammans med utdrag ur boken som alla har, men ingen vet om: »Ord i SAOL du kan imponera på andra med«. Det hela pågår ända tills moderatorn knackar på forumdörren med Saurons härskande hand och ordningen är åter. Ett tag.

Det är fantastiskt underhållande.

Men å andra sidan vill jag sträcka mig till att säga att den på sitt vis leder den tekniska kamerautvecklingen framåt. En tanke bygger en teori som skapar en ny tanke som ifrågasätts och beprövas. Den testas som Frodo i Sagan om Ringen för att se om dess kraft verkligen kan leda till någon förändring, någonting som förbättrar.

Diskussionen spelar en oändligt stor roll inom fotografins gränslösa värld.

Eller så spelar det ingen som helst roll alls.

För dina bilder.

Det är egentligen sanslöst hur långt och djupt man kan gräva för att bedöma en bilds kvalitet. Utgångsläget handlar om pixelvärden och elektriska signaler. Det hela är faktiskt rätt självklart när man tänker på det – ju längre ner du gräver dig i bilden desto mindre ser du vad den handlar om. Helheten försvinner och allt blir – faktiskt – fyrkantigt. Det är så nära man kan komma bilden, men ändå så otroligt långt ifrån hela grejen med fotografering.

Iphone-appar är beviset. Kolla bara på hur pixlarna skriker rädda mig! när de närmar sig Snapseeds motsvarighet till Domedagsklyftan – bildförstörande programkod.

Alla Snapseedar.

Och alla gillar bilderna den förstör. Utom Pixel-Peeparna.

Så lyssna inte på dom. De är bara avundsjuka för att de inte vet hur man tar bra bilder. Och din kamera duger garanterat som den är. Det hela handlar i stället om hur starkt du kan motstå den mörka kraft som så gärna vill att ditt avtryckarfinger ska få något nytt att leka med, på samma sätt som den fick Frodo att bli galen av den mäktiga ringens krafter.