Anders Wånell: Mina bilder

Jag förklarar att jag tycker själva fotograferandet är så pass kul att det inte gör så mycket att jag inte använder bilderna. Det räcker med att jag njuter av att se en potentiell bild och i bästa fall även lyckas med att fånga den.

På resa, eller om man gör något tillsammans med andra, uppstår det ett mer uppenbart behov av att även kunna titta på bilderna efteråt. Valmöjligheterna idag är som bekant nära på oändliga, och många alternativ är dessutom väldigt effektiva. Den procedur jag går igenom för att få fram bilder att visa är tyvärr ganska tidskrävande. Och än värre är att jag inte har lust att hitta på någon snabbare variant.

Först ska bilderna in i bildarkivet. Det är enkelt och i samma veva kopieras bilderna automatiskt till två olika hårddiskar. Nästa steg är att göra ett urval. Nu börjar tiden dra iväg, även om det också är relativt snabbt fixat. Problemet uppstår när jag inte kan låta bli att justera exponering och beskärning för varje bild i urvalet. Det gäller både om jag fotograferat jpeg eller råformat. Råformat använder jag nästan bara med systemkamerorna, från mindre kameror vill jag att inte att bildfilerna ska vara onödigt stora. För jpeg-bilderna brukar jag inte heller använda kamerans högsta upplösning.

Tänk så mycket lättare det skulle vara om jag istället i kameran snabbt raderade bilder som inte var värda att visas. Och att jag nöjde mig med hur bilderna såg ut, helt utan att peta på dem. Mitt sista steg är nämligen någorlunda enkelt. Automatiken sköter generering (bildjustering och beskärning) av urvalets bilder till en egen katalog, liksom inskrivning av urvalet till mitt enkla bildvisningssystem. Jag kopierar bildkatalogen manuellt till webbservern vilket inte känns särskilt betungande. Vore det något jag gjorde ofta är automatik enkelt fixad även för det.

Det har faktiskt hänt att jag inte varit lika omständig utan skickat bilder direkt från telefonen till antingen en blogg eller Facebook. Det är när jag varit på resa ensam som jag tyckt att det varit kul att visa var jag är någonstans. Främst har det varit vid tältturer i Stockholms skärgård. Under en period var jag ute flera gånger om året, men sedan gick det några år utan att jag kom iväg alls. I september kom jag till slut iväg igen och då hade jag plötsligt lite fler möjligheter med prylarna som var med.

Främst tänker jag på allt jag kan göra med en datortelefon. Tidigare hade jag en inbyggd »skicka till blogg«-funktion i telefonen, men med dagens apparater kan man ju välja helt fritt vad man vill göra. Det fick bli en bildstund i tältet innan det var dags att sova. Välja bilder i kameran, skicka över dem med wifi till telefonen (går även bra med en minneskortsläsare), skicka upp dem till Facebook och skriva några ord om det hela. Med större tålamod skulle jag även kunnat justera bilderna (kurva och beskärning) i telefonen.

Trots att jag tyckte jag hade gott om tid i tältet efter att det blivit mörkt och innan jag somnade så fick jag en känsla av att jag höll på alldeles tillräckligt länge med bildpysslandet. Om det inte varit för återkopplingen på bilderna via Facebook hade jag nog inte orkat.