Angeliqa Jonsson: Matchar modell med miljö

Det har påverkat allt: resandet. När Angeliqa kommer iväg, det är då hon hittar inspirationen för sitt skapande. Andra människor och andra kulturer väcker hennes lust till att vilja fotografera och utan dessa intryck i bagaget hade hon nog inte varit den hon är i dag – fotografen Angeliqa Jonsson.

Angeliqa Jonsson

Ålder: 29 år.

Bor: I Norrköping.

Familj: Pojkvän.

Gör: Fotograf.

Gör jag när jag inte fotar: Yrket är som för många andra även en hobby, så det blir mycket nya retuschtekniker och fotoplanering även på fritiden. Jag tycker också om att vara utomhus, jag gillar att klättra och så promenerar jag mycket. Annars ritar jag och lyssnar på musik och ljudböcker.

Utrustning: Canon 6D med objektiven 24–105mm och 50mm.

Webb: angeliqajonsson.com, instagram.com/onceinoctober

– Att vara ifrån allt som är bekvämt, det utmanar en och är något som jag har behövt. När jag var yngre var jag kanske lite osäker och försiktig. Men resorna har lärt mig att se saker på ett annat sätt, de har »pushat« mig till att göra något som är viktigt i mitt liv. I dag vågar jag ta kontakt med människor som jag inte känner och utsätta mig för utmaningar jag tidigare inte vågat, vilket ger en så himla mycket.

Känns det bra?

– Det känns jättebra. Resorna har förändrat mig som person. Jag tycker det är viktigt att man vågar utmana sig själv, för det här finns nog hos oss alla – en nervositet.

Även om Angeliqa hade fotokurser på gymnasiet var det först senare som det tog fart på allvar. Hon reste till USA för att arbeta som au pair och skickade emellanåt bilder till vänner och familj – ofta med resultatet att hon fick ­komplimanger för sitt fotograferande. Senare bodde hon under några år i Australien där hon studerade foto.

– Det var då jag började ta fotograferandet på lite större allvar, och tänkte att jag skulle satsa på det. Under de här åren startade jag även ett företag i Australien, som jag fortfarande har kvar. Jag har nog inte riktigt släppt taget där ännu, förklarar hon.

Efter ett halvår i Paris är hon nu tillbaka på svensk mark, hemma i Norrköping, även om hennes bildskapande kan ta henne till olika platser i världen.

– Fotografyrket är ett ganska instabilt yrke, men jag är lite »instabil« som person, säger hon skrattande och fyller snart i: »det där kanske lät lite konstigt«.

Det hon menar är att fotografens flexibla tillvaro passar henne, medan ett kontorsjobb skulle få henne att känna sig låst.

Mer spännande med miljö

I dag har Angeliqas bilder publicerats i flera magasin runt om i världen. Hon fotograferar framför allt porträtt- och modebilder och för det mesta gör hon det i miljö, vilket hon tycker ger en extra dimension till bilderna.

– Det blir flera element i bilden som är avgörande för vad som blir storyn i slutändan.

Hon utgår oftast från platsen, i vilken hon sedan placerar modellen så att de två delarna passar ihop.

– Men inte så att modellen smälter in. Man ska se både och, för modellen är ju huvudsaken och miljön mer som bakgrund. I första hand sätter jag fokus på modellen men utan miljö skulle bilden inte vara lika spännande.

För att hitta intressanta platser använder sig Angeliqa av Instagram och Pinterest, men hon ser även till att besöka området innan fotografering.

– Jag vill se om det verkligen ser ut så som jag sett det göra på till exempel Instagram. Väl på plats kan det ju vara avspärrningar, ombyggnader eller fullt av människor vilket gör det svårt för mig att fotografera.

För respektive fotografering är Angeliqa konsekvent. Hon blandar inte olika typer av miljöer och vill även att den ska matcha situationen väl.

– Vissa fotografer använder sig av mycket kontraster, till exempel att de placerar en festklädd modell högt upp i ett träd. Vilket såklart kan fungera för andra. Men är jag på en strand och fotar så har modellen på sig saker som man klär sig i på en strand. Det ska kännas naturligt och finnas en koppling.

På samma sätt som för alla fotografer är ljuset avgörande när Angeliqa väljer var hon ska ta bilderna. Hon har koll på var solen befinner sig på en given plats vid olika tidpunkter, men kan inte alltid ta hänsyn till det.

– Ibland går det inte att planera efter ljuset, till exempel om jag måste fota mitt på dagen. Då får jag gå in i skuggan istället – för att få det där jämna ljuset i ansiktet som jag föredrar framför hårda skuggor.

Hon arbetar oftast med det ljus som finns, för att inte förstöra den naturliga känslan vilket hon tycker blixt kan göra. Hon har en bland sina tillbehör men använder den sällan. Nu är hon dock lite sugen på att testa den nya Profoto A1 som enligt henne »låter spännande«.

– Sen använder jag mig av ljusa områden och reflektioner när jag fotograferar. Till exempel har jag ofta en vit tröja på mig, för att få in mer ljus i modellens ögon. Så jag vinklar och vrider för att få ett mjukt och fint ljus på modellen.

En annan utmaning kan vara språket. När hon var i Paris fick hon ta till vissa knep för att kommunicera med ­modellerna.

– Min franska är inte jättebra och modellerna pratade ofta bara franska. Då fick jag använda mig av gester vilket var en utmaning – att dirigera ett team utan ord.

Vädret kan förstås ställa till problem, inte minst i Sverige där det kan skifta snabbt. Så var fallet dessutom i London, där Angeliqa nyligen var.

– Jag hade en massa fotograferingar inbokade under de fyra dagar som jag var där, men det ösregnade i tre dagar. Jag fick därför fota en modell i regnet och använda det till min fördel. Kameran hade jag under ett paraply men ­modellen blev förstås blöt. Även om man kan känna sig nedslagen av situationen gäller det att inte ge upp utan försöka vända situationen till sin fördel. I det här fallet blev det faktiskt mer spännande bilder.

Få folk att tänka till

Angeliqa menar att hon har lite av ett kontrollbehov och har ofta i förväg funderat ut hur hon vill att bilderna ska se ut, vilka platser som ska användas och vilka poseringar som passar in. Men hon är samtidigt öppen för förändringar.

– Inspiration kommer ofta i stunden. Det är lätt att man planerar för mycket och håller för hårt i tyglarna så att man missar de kreativa infallen. När jag väl träffar en modell upplever jag hur den personen är, något som jag vill få fram i bilden. För när man är sig själv strålar man som mest, därför tar jag hänsyn till hur modellen är till sättet och fram­häver detta i bilden.

När är en modebild bra, anser du?

– Det är när man stannar till vid bilden och ställer sig frågan: »vad händer här?«. Man ska haja till och undra »vad tittar hon på och varför står hon framför den dörren?«. Det ska inte bara vara en bild utan något som får folk att tänka till.

När du komponerar dina bilder, vad utgår du ifrån då?

– Det får inte bli för rörigt, till exempel med folk i bakgrunden. Stadsmiljöer kan lätt bli röriga, då väljer jag hellre naturen och parker. Men en ren stadsmiljö går bra och det kan också få vara lite trasigt, visset och sprucket i bakgrunden – för miljöer som har fått sig en törn är vackra. ­Modellerna är självklart stylade och snygga, men ofta finns det även något vackert i det som inte är överarbetat. Därför behåller jag gärna skrattrynkor, ärr och hår som blåser i vinden – så länge det tillför något. Jag tar bara bort det som är distraherande.

Hur mycket regisserar du modellernaunder en fotografering?

– Jag pratar väldigt mycket när jag fotar men instruerar inte för mycket, jag vill inte förstöra det som modellerna själva kommer på. Därför får jag försöka hålla inne med anvisningar så att jag inte förstör relationen mellan modell och fotograf. Styr jag för mycket försvinner det naturliga.

Angeliqa betonar även att modellerna ska får göra sitt jobb, och komma med egna idéer.

– Försöker jag bestämma för mycket över poserna kanske de inte känner sig bekväma, eller känner att de gör fel. Och även om jag har en idé om hur bilderna ska bli finns det samtidigt en anledning till att modell, makeup-artist och stylist är där – för att göra sin sak och vara en del av resultatet. De ska känna stolthet över sina insatser.

En fotografering som är planerad till tre timmar tar ofta fem, saker har en tendens att dra ut på tiden förklarar ­Angeliqa – inte minst förberedelserna med hår och smink. Och är det en så kallad »editorial«, ett modereportage, kan det ofta innebära minst fem klädombyten för en modell under en fotografering.

– Ombyten tar tid och har vi inte något ombytestält måste vi hitta en lösning för det. En del modeller är inte så noga och kan klä av sig det mesta, även om vi är mitt i en stad. Men då kan det anses vara förargelseväckande ­beteende, så det är inte alltid en bra lösning.

50mm – bra för modellbilder

I Angeliqas kameraväska finns två stycken Canon 6D. Objektiven hon gärna använder är ett 24–105mm och ett 50mm. Det förstnämnda använder hon ofta för att fotografera miljöbilder på resande fot.

– Då är det inte alltid så lätt att bära på utrustning. Så med det objektivet kan jag få både mer vidvinkliga bilder och mer tajta. Men annars är 50mm bra för modellbilder, ett objektiv som ger fin fokus.

En av de saker som Angeliqa just nu håller på att förbereda sig för (när intervjun görs), är den »livefotografering« hon ska ha under ­Spegla-dagarna i Norrköping – dagar då ett stort antal fotografer samlas för att till besökarna dela med sig av sina erfarenheter. Angeliqa ska där genomföra modellfotograferingar med publik i ryggen, vilket hon har en vis bävan inför.

– Det ska bli jättekul, men är samtidigt lite nervöst. När jag fotograferar utomhus står det ofta människor i närheten och undrar vad vi gör, vilket inte stör mig – jag är då så inne i själva fotograferandet. Men här ska folk kunna ställa frågor och lära sig något, då måste jag kunna ta ut huvudet ur bubblan.

Hur ser du på framtiden som fotograf?

– Fotobranschen utvecklas hela tiden och det kommer alltid finnas en plats för fotografi. Men sen vet man inte om allt är rörligt om tio år. Blir det så får man följa med i den utvecklingen. Emellanåt tror jag alla funderar »ska jag fortsätta göra det här« oavsett vilket jobb det är. Men om man brinner för något, då kommer man hela tiden att komma tillbaka till det som betyder något för en.

Och du kommer fortsätta att resa?

– Jag ser inget annat alternativ, jag blir uttråkad annars. Är jag inne en hel dag blir jag tokig, jag måste ut och röra mig.

Nu närmast ska Angeliqa tillbaka till Paris. Vilka ytterligare platser hon sedan besöker återstår att se. Men i framtiden hoppas hon ha betat av stora delar av världskartan.