Krönika
Bengt Luthman: Var är alla porträtt på män?
Bilder på kvinnor finns det gott om, men var är alla porträtt på män. Bengt Luthman tittar igenom finaluppställningarna från svenska mästerskapen i fotografi och funderar på varför det ser ut som det gör.
SM i fotografi har just gått av stapeln när jag börjar skriva den här texten. Jag tittar på Therese Asplunds bild i artikeln som min kollega Johan skrivit om tävlingen, av nyfikenhet går jag in på tävlingens hemsida och tittar på resterande bilder. Inte av någon form av »fel bild vann«-känsla, Therese bild är helt klart en värdig vinnare, men för att jag är nyfiken på hur toppklungan av porträttbilderna ser ut.
Jag tittar igenom de två kategorierna Klassiskt porträtt och Kreativt porträtt, funderar lite och gör sen samma sak för ett par årgångar bakåt. Det som slår mig är hur få män det är på bilderna. I årets tävling verkar det vara exceptionellt många och det innebär att ungefär en tredjedel av de avbildade personerna i den ena kategorin är män/pojkar. I kategorin Kreativa porträtt är det i år två män avbildade. Jag vet inte om jag lägger någon värdering i det, men jag blir i alla fall lite nyfiken på varför det är så.
När jag började skriva om fotografi för mer än tio år sedan handlade frågan mest om att fotografi var en hobby eller ett yrke med en tydlig manlig övervikt. Idag är fotograffördelningen betydligt jämnare, på utbildningar och i vissa tävlingar ser vi snarare en övervägande del kvinnor. Men på motivfronten, framför allt när det gäller porträtt, verkar det onekligen vara i huvudsak kvinnor som står framför kameran.
Men varför är det så? Är det lättare att ta porträtt av kvinnor? Är det svårare att få män att ställa upp om man har lite speciella idéer? Eller är det bara gammal vana?
Jag ser ett par olika potentiella svar här. Dels kan jag tänka mig att det kanske sker av gammal vana, genom historien har kvinnor ofta varit de som fått stå framför både kameror och målare för att avbildas. De har fått personifiera skönhet och det vackra i årtusenden, så det är kanske inte så konstigt att det hänger i, även om man kan tycka att vi borde kommit längre idag (det kan man visserligen tycka i ganska många frågor).
Eller handlar det kanske om att när man vill ta lite mer »utmanande« bilder så är det enklare att vända sig till en kvinnlig modell. Kittlar det lite mer att fotografera en kvinna i utmanande pose eller som visar lite mer hud än vad som anses acceptabelt på det lokala badhuset, än att plåta en karl med hotpants och en redig bula? Kvinnors kroppar är fortfarande mer sexualiserade och utmanande än mäns.
2014 intervjuade jag Erik Lundback kring hans projekt Guys som hade som syfte att visa att även nakna män kunde bli vackra på bild (läs gärna intervjun på kamerabild.se om du inte gjort det), han hade tröttnat på att det saknades bilder på män där de tilläts vara vackra och inte bara tuffa. Jag håller med honom, och det verkar väl i stor utsträckning fattas fortfarande även nu, åtta år senare.
Om du tycker att jag pratar i nattmössan, har helt rätt eller har du egna idéer på ämnet får du gärna höra av dig, skicka ett mail till bengt@kamerabild.se. Det är alltid roligt att veta vad ni läsare tycker.