Charlie Granberg: Där träden möts

Fascinationen för skog är något som Charlie Granberg har haft med sig från sina ungdomsår. Då sprang han runt i skogen på nätterna, hittade konstiga saker och övergivna stugor. Hans tankar när han bara gick längre och djupare in i mörkret var att »där skogen slutade, där slutar hela världen«. I dag som vuxen har han i stället gått runt och fotograferat skogens träd och grenar för att sedan sätta sig ned framför datorn och låta kreativiteten flöda. En idé han länge velat göra till verklighet.

CHARLIE GRANBERG

Ålder Ung i sinnet, gammal i själen

Aktuell Utställningen »Där träden möts«

Bor Ljusdal, Hälsingland

Utrustning Nikon D90 med 50/1,8 D, 18-70/3,5-5,6 samt 18-105/3,5 VR

Webbsida http://charliegranberg.wordpress.com

– Egentligen lekte jag bara i Photoshop med bilderna, helt utan tanke. Jag började spegelvända bilder på olika sätt och av en slump upptäckte jag att olika mönster och figurer uppstod av sig själva, ungefär som när man tittade på moln när man var liten, säger han.

Vissa av bilderna har Charlie spegelvänt flera gånger för att hitta den symmetri han vill. När bilden ser ut ungefär som han tänkt sig, eller när han ser ett ansikte, ljusar han upp partierna för att förstärka konturerna.

– Första gången jag gjorde det fick jag gåshud och undrade vad tusan är det här! Direkt när man spegelvänder bilderna mot varandra uppstår ansikten, och ansikten i ansiktena – det tar aldrig slut. Och personer som tittar på bilderna ser ansikten på olika ställen. Vissa bilder kan innehålla upp till 80 ansikten, så det är rätt personligt vilka man egentligen ser, säger han.

Själv ser Charlie flera olika saker i bilderna, framför allt onda väsen, djävlar, demoner och troll. Men samtidigt smyger det sig in en och annan gullebjörn.

Sina bilder beskriver

han som övervägande ganska mörka.

– Jag vet inte om jag själv mest ser det mörka eller onda, eller om det är naturen som är ond. Men den senaste tiden har naturen utgjort ett stort hot för oss människor, det känns som om naturen ger igen. Vi kan inte kontrollera den, vet inte vad det är för krafter, men vi är samtidigt beroende av den. Det är riktigt läskigt när man tänker efter.

Charlie visade bilderna på utställningen »Där träden möts« på Kulturkossan i Järvsö, något som lockade mycket folk.

– Själv är jag förvånad över att så många är intresserade av bilderna, eftersom vem som helst egentligen kan göra dem – de är så enkla. Men visst blir figurerna otroliga. Nu när jag experimenterat lite så vet jag lite mer om hur jag kan göra framöver. De första var rätt slumpartade, men nu vet jag vilka mönster som fungerar, och att man gärna vill ha höga kontraster för att få till rätt effekt.

Nu när Charlie har sett resultatet har han fått ny inspiration för att fortsätta i samma spår och vet hur han kan ta idéerna lite längre än innan.

– Dimma är något som jag ska använda mig av framöver, det vore magiskt coolt, säger han.