Claes Grundsten: Svartvita reflexioner

Att bilderna blev monokroma berodde på teknikens begränsningar. Sannolikt hade 1800-talets fotografer älskat färgfilm om den hade funnits. Svartvitt var inget man tog till av konstnärliga skäl.

När färgfilmerna blev allmänt spridda i mitten av 1900-talet uppstod ett val. Många fotografer började föredra färg medan andra höll fast vid den svartvita fotografin. De sistnämnda ansåg att mörkrumsarbetet gjorde svartvitt till en förnämare konstart än färgfotografering. Genom framkallningen och kopieringen fick man bättre kontroll över det svartvita slutresultatet. Diafilmerna hade visserligen blivit riktigt bra, men diat var inte förenat med mörkrumsarbete vilket hölls heligt av framstående fotografer. Med färgfilmen tog bildskapandet slut när kameran klickade. Inget efterföljande hantverk tarvades av fotografen, labbet gjorde jobbet. Att bli duktig i svartvitt krävde däremot mycket träning i mörkrummet. Vi som var med minns de stickiga dofterna, det dunkla ljuset och den utbredda fukten när en pappersbild tonade fram i sin vätskefyllda balja. Processen var magisk men knappast hälsosam. Många använde två kameror, en för färgfilm och en för svartvitt, men redan på 1980-talet publicerades mest färgbilder. De svartvita gjorde vi för våra egna ”konstnärliga” behov.

Den digitala revolutionen förändrade allt. Valet blev enklare och idag kan vi när som helst bestämma om en bild vi tagit ska återges i färg eller svartvitt. Väljer vi det senare är mörkrumsarbetet bortblåst. Med datorernas hjälp kan vi kontrollera gråskalans valörer så pass enkelt, att de gamla svartvita mästarna skulle vända sig i graven om de bara visste. Mycket av deras framgång låg nämligen i deras noggranna handlag med kemikalieblandningar, framkallningsdosor, förstoringsapparater, kopieringspapper och pjattning.

I dag är färg fullständigt dominerande i bildernas värld, men ändå har svartvitt alls inte förpassats till historien. Det finns fotografer som fortfarande föredrar gamla tiders monokroma teknik, kanske av nostalgiska skäl, kanske för att de tycker resultatet blir bättre än de svartvita bilder som kommer från digitalkameran. Om detta är sant tål dock att diskuteras. Svartvita printar gjorda med bläckstråleskrivare kan vara lika valörrika som de bästa som görs manuellt i ett mörkrum.

Tack vare den digitala revolutionen har svartvitt fått en tydligare roll som estetiskt alternativ till färg. Vi vet att gråtonerna kan skärpa intrycket av motivets former, ytor, strukturer och linjer. Den svartvita bilden har alltid ett annat uttryck än färgbilden. Vissa motiv blir mer uttrycksfulla i svartvitt, och i många fall är de vackrare, särskilt om kontrasterna avvägts noga. Att åstadkomma detta är dessbättre fortfarande en konst, men på ett annat sätt än det gamla mörkrumsarbetet.