Exklusiv intervju: Chris Bai om skärmteknik & jakten på rätt färg

Rätt färgåtergivning är förstås viktigt vid tillverkningen av bildskärmar ämnade för fotografer. Men i det stora hela är färgerna också bara en del av alla delar som måste blir rätt på en skärm för att upplevelsen ska bli bra – framförallt om skärmen används av professionella fotografer som spenderar lång tid framför sitt arbetsredskap i det digitala mörkrummet. Då blir även ergonomi, design, utformning och materialval viktiga.

För att gräva oss djupare ned i frågorna kring hur utvecklingen av en bildskärm går till, har vi fått möjligheten till en exklusiv intervju med BenQ:s färgexpert Chris Bai. Chris Bai har full koll på färg, och har till stor del varit med i utvecklingen av BenQ:s skärmar riktade mot fotografer, och sitter även med i organisationen ICC Color Symposium som arbetar med färghantering.

Färgrymder, färger, profiler och paneler. Bakom en bildskärm finns det mycket teknik – varför ska det vara så svårt att få det greppbart för vanliga dödliga?

– Det är inte så svårt egentligen. Men en vanlig sak som ses förbi är just skärmar. När bilder inte ser bra ut så beror det ofta på användarens skärm. Får man då chansen att se skillnaden mellan en oinställd bildskärm och en kalibrerad sådan, så ser man stor skillnad, något som också påverkar fotografers arbete. Många fotografer litar också ibland lite för mycket på vad de ser på bildskärmen, och tar för givet att det man ser är korrekt. Så är inte alltid fallet, och det minsta man kan göra är att kalibrera sin skärm.

Fast ofta kan det ju också vara en prisfråga för vad man vill lägga ned på sin skärm. Vad är det som skiljer en bra skärm för fotografer mot »en vanlig skärm«?

– Vi kan idag göra en perfekt bildskärm, med den bästa tillförlitligheten för hur den visar färger, men priset skulle då bli alldeles för högt. Det gäller att hitta den rätta balansen mellan pris och kvalitet, och samtidigt en tillverkning där kvaliteten är genomgående samma för varje enhet som produceras. Men det är en svår balansgång. Många gånger behöver även jag övertala de på fabriken som tillverkar skärmen att »det här är rätt medelväg« mellan pris och kvalitet. I processen ser man även att processen håller för tillverkningen, att färgerna blir genomgående korrekta – därför gör vi alla justeringar i fabriken som exempelvis en kalibrering med kalibreringsrapport samt kontroll av varje panel.

Just nu är det ju också i ropet med HDR och bildskärmar som kan visa ett högt dynamiskt omfång. Det är ju också dyrare – är det ännu svårare att göra en HDR-bildskärm?

– Något av det svåraste just nu är att få det riktigt svart i det svarta, något som exempelvis en LCD-skärm inte är av sig själv. I förlängningen gäller det att lösa hur man får en så hög ljusstyrka och så mörk svärta som möjligt, samtidigt. OLED-paneler gör ett bra jobb när det gäller detta, men har en hög kostnad. Dessutom kräver OLED-tekniken mer vid tillverkningen, som rätt fuktighet och rätt inkapsling. Ett annat problem är den ökade värmeutvecklingen, som går hand i hand med energin som används. Värmen måste ledas bort, från de flera hundra ljuskällorna som finns inne i panelen. Och just nu är HDR mer för underhållning än professionell användning, även om man i videovärlden redan nu kan fånga HDR i mer än 14 steg. Där visar en vanlig skärm runt 7 steg, medan en HDR-skärm kan visa 10–12 stegs dynamiskt omfång. Det är också andra kretsar och annan hårdvara, vilket kräver mer av tekniken – och blir dyrare.

Så det här med ljushet och ljus är minst lika viktigt som färger på en skärm för bildredigering?

– Ja, och i min mening är många skärmar också för ljusa, för att vi är vana vid att ha det så. Men när vi tittar på utskrifter så behöver vi en bra ljuskälla för att ljuset ska kunna reflekteras tillbaka från bilden, men för en skärm måste det ljuset vara svagare. Dessutom är det skillnad på ljus, med en ljuskälla som sparar på energi så innebär det att vi också sparar på färgspektrat, alltså att många färger faktiskt fattas. Därför behövs också standardiseringen för ljuset, exempelvis som benämningen CRI, »color rendering index«, eller »färgåtergivningstalet«, som visar hur mycket av färgspektrat som visas. Solen visar 100 procent, medan en vanlig LED-skärm kanske visar 65 procent. En bra LED-skärm visar 90 procent, och det är också 90–95 procent som är bra CRI-värden.

Men för det här med reflektioner spelar ju även ytan på själva bildskärmen roll. Många föredrar en blank skärmyta då de menar att det blir en krispigare och tydligare bild, medan vissa menar att matt är bäst eftersom det är mest naturtroget.

– En helt matt skärmyta är den bästa. Anledningen till detta är att en blank yta inte återspeglar korrektheten i färgerna lika bra. Om du tittar på en utskrift och en skärm så kommer du aldrig kunna matcha dessa med en blank skärmyta, eftersom en sådan ger dig mer intensiva färger och en högre ljusstyrka. På så vis blir resultatet på utskrifterna mer dunkla, och inte alls lika intensiva i färgerna. En blank yta lägger helt enkelt till för mycket kosmetika. Med bra simuleringar över utskriftsresultatet kan vi få så bra färg att det stämmer till 90 procent med originalet från början, vilket sparar flera utskrifter och bläck, och framförallt tid för att få till en korrekt utskrift.

Men det här med 4K-skärmar då? Är det något som förbättrar för fotografen, eller är det bara en hype att upplösningen på bildskärmen ger oss bättre bilder?

– Många bildskärmsanvändare och fotografer vet inte om de behöver 4K-skärmar eller inte. De vet att de vill att deras bilder ska se så livfulla ut som möjligt, men egentligen bryr dom sig ofta inte om begreppet 4K eller pixeltäthet. Men vi brukar uppmuntra användare att titta på skillnaden mellan exempelvis en 27-tumsskärm med 2K och en lika stor skärm med 4K, eller till och med 32 tum. Alla har då olika antal pixlar per tum, där exempelvis en 27-tumsskärm med 4K på runt 160 PPI ger en ökad upplevd livfullhet, förbättrad kontrast och ökat djup i bilden. På så vis är pixeltätheten viktig, men få ser skillnader över 150 PPI. Dessutom går gränsen för vad människan kan uppfatta runt 300 PPI.

Intressant. Och en annan diskussion i ämnet kring just bildkvalitet och upplösning är själva kabeln man använder. En ofta ganska ointressant grej för fotografer – men är det någon skillnad på kabel och kabel? Kan jag få en bättre bild med en superdyr, syrefri, guldpläterad bildskärmskabel jämfört med en billig?

– Kabeln är så klart viktig i sig, men behöver man spendera extra för att få en bättre bild? Nej – du kommer inte att få en bättre bild med »en dyrare kabel«, men det är viktigt att du använder rätt kabel. Exempelvis så har olika kabeltyper olika bandbredd och olika specifikationer, något som påverkar bilden. Exempelvis är HDMI en populär kabel att använda, men de kan också öka kontrasten, beskära kanterna i bilden och skicka färger i fel format. Jag föreslår att man aldrig använder HDMI för något där färg är viktigt, främst på grund av protokollet som används, eftersom färgvärden på 0–15 kan se precis likadana ut – eftersom det ser bättre ut på en TV när det är så – medan skärmar inte kan göra något alls för att motverka detta eftersom det tas om hand av grafikkortet. Att använda Display Port är mycket bättre, då vet man att det blir rätt, och att man får bild i RGB.

Apropå vad man kan se – finns det någon anledning till att bildskärmar är i 16:10-format när många TV-apparater är i 16:9-format?

– Eftersom 16:9-formatet blev en HDTV-standard under 90-talet blev detta också det mest populära bildförhållandet på paneler. 16:10 var också en populär storlek, men övergavs av kostnadsmässiga skäl. Men, formatet 16:10 på en 24-tumsskärm har sina fördelar – bland annat kan den visa två A4-papper i 100 procent samtidigt som man fortfarande kan se verktygspanelerna i Photoshop. Just storleksförhållande är därför populär bland professionella fotografer, och det är också därför vi valt att göra skärmar i den storleken.

På sätt och vis är det alltså delvis en fråga om arbetsflöde – finns det några andra aspekter av arbetsflöde och ergonomi som man måste tänka på när man designar en skärm?

– Absolut. Som exempel finns de fysiska knapparna, där vi menar att den taktila känslan måste vara bra. Många fotografer har arbetat i mörkrum, och därför vill vi heller inte använda ljussatta knappar. Men en skärm är oftast stor och på ett visst avstånd, vilket innebär att om man behöver göra ändringar på skärmen ofta så blir det ansträngande för kroppen. Efter intervjuer och arbetsflödesundersökningar med fotografer som vi bjöd in till vårt labb, kunde vi påbörja en process med idéer. Alla ville åt funktioner som kunde snabba upp arbetsflödet, gärna utan att påverka något på själva bilden, vilket gav oss idén till en kontrollenhet som man kunde ha bredvid sig för att styra skärmen. Med den kan man snabbt ändra färgläge, se bilden i svartvitt och göra andra skärmjusteringar utan att böja sig framåt. Den första generationen av denna »hotkey-puck« var kromfärgad, men nu är den svart – eftersom fotograferna ville ha det så.