Explosiv vattenlek

Solen skiner in genom fönstret vid Tim Tadders arbetsplats i San Diego på andra sidan Atlanten från det rum jag befinner mig i. Här i Sverige har solen gått ner för länge sedan och när den väl var ovanför horisonten orkade den inte tränga igenom det tjocka molntäcket som oktoberregnet valt att belägra Stockholm. Men det är inte för att jämföra väder jag har tagit kontakt med Tim. En porträttserie han gjort har spridits som en löpeld över internet på grund av sitt unika utseende. Det hela handlar om stora mängder vattenballonger, ljudkänsliga blixtutlösare, skalliga modeller och lite laser. Men innan vi ska gå närmare in på hur den här serien kom till är jag nyfiken på hur Tim kom in på fotogra-fiets bana från början.

Tim Tadder

Bor: San Diego, USA

Gör: Frilansande reklam/porträttfotograf

Utrustning: Nikon D800 och digitalt mellanformat

Aktuell med: Projekten Water Wigs och Fish Heads

Webbsida: www.timtadder.com

– Min pappa arbetade som bildjournalist så det var ganska naturligt för mig att hålla på med foto. Vi hade ett mörkrum hemma som jag lärde mig hantera när jag var runt tolv, berättar Tim.

Men bara för att foto och kameror alltid var närvarande under uppväxten var det inte självklart att det var det han skulle spendera sin tid med. Han hade ingen större passion för fotograferandet, så istället blev han med tiden lärare på high school-nivå. Men efter några år som lärare började hon fotografera på hobbynivå. Med jobbet som lärare följde ganska mycket semester, i alla fall jämfört med mängden ledighet folk generellt har i usa. Så Tim hann med att resa mycket under sina ledigheter, under dessa resor hade han med sig sin kamera och fotograferade mycket. När han sedan visade sina bilder fick han mycket positiv feedback, samtidigt var han inte helt säker på att det här med läraryrket verkligen var det han ville göra. Tim bestämde sig då för att byta karriär, foto var det han ville göra.

– Jag började i botten av hierarkin på lokaltidningar för att få ihop lite erfarenhet som gjorde att jag kunde bli intagen på en utbildning för fotojournalister. Efter utbildningen började jag jobba på lite större tidningar, säger han.

Han sysslade med fotojournalistiken i ungefär sex år innan han började inse att tidningarnas utveckling inte riktigt gick uppåt. Framtiden kändes inte längre så trygg på redaktionerna, när fotografer avskedades till höger och vänster.

Tim började därför leta efter något annat, han visste att han gillade att fotografera sport så han jobbade med att få ihop en portfolio med sportbilder som han kunde använda för att söka jobb. Han var tidig med att få upp en webbsida och kunde med den sprida sina bilder. Eftersom han inte hade några uppdrag i början var de tidiga bilderna i hans portfolio egna projekt som han dragit ihop och det var via dem han fick sina jobb. Genom att visa hur han fotograferade med sina egna projekt fick han den typ av kommersiella kunder han ville ha.

Efter ett par år insåg han att han hade glidit iväg från den typ av bilder han egentligen ville göra. Sportplåtningarna blev färre och han kunde finna sig stående och plåta produktbilder, något han egentligen inte hade någon erfarenhet av men på grund av att han hade jobbat upp ett namn så blev han anlitad för att företag ville ha honom, oavsett vad han egentligen brukade fotografera. Därför började han att ta sig tid att göra lite fler personliga projekt som skulle styra om hans kunder mot det han var sugen på att göra.

Tim hade sett Seth Casteels bildserie om hundar under vattnet (läs en intervju med Seth och se hans bilder i Kamera Bild nummer 6/2012 eller på webben www.kamerabild.se/1.507256) och blivit inspirerad. Han ville dock använda människor till sina bilder. Han följde Seths koncept och lät människor doppa sina huvuden i en vattentank medan en laserutlösare tände blixtarna och såg till att bilden togs.

– Vi fick laborera en del med utlösaren och lika djup, men till slut fick vi en teknik som fungerade, berättar Tim.

När den serien var avslutad var Tim sugen på att göra något mer med laser- och ljudut-lösaren som han hade använt till Fish Heads, som serien kallades. Han och hans studiomanager och assistent surfade runt på internet för att hitta inspiration och såg en brittisk kille som tog bilder av exploderande vattenballonger. Tim gillade idén med de exploderande vattenballongerna, men han ville blanda in människor.

– Jag tänkte att om man gör samma sak fast man kastar vattenballongerna på huvudet på någon så måste det ju bli ganska häftigt. Så vi började dänga en massa vattenballonger i huvudet på en provdocka vi har ståendes i studion för att se om det gick. Efter rätt många vattenballonger började vi få till något som skulle fungera, förklarar han.

Samtidigt insåg de att för att det skulle fungera måste modellen ha rakat huvud. De gav sig alltså ut och jagade reda på ett gäng killar med rakade huvuden som de kunde fotografera. Och så föddes projektet Water Wigs. Men det var inte bara att tuta och köra när de hittat modellerna.

– Varje fotografering tog ganska lång tid, dels var det inte varje gång som ballongen exploderade rätt men samtidigt var det inte helt lätt att arbeta med en jäkla massa blixtar i ett rum där det skvätte flera liter vatten omkring modellen. Det var det största problemet med de här plåtningarna, kombinationen vatten och elektricitet. Med jämna mellanrum fick vi sluta fota och svabba upp allt vatten, beskriver Tim.

Anledningen till att de behövde så många blixtar var att för att frysa vattnet behöver man en blixt med väldigt kort brinntid. För att få så kort brinntid som möjligt måste man ha låg effekt på blixten, det innebär i sin tur att man behöver flera blixtar för att få en tillräcklig mängd ljus.

– Om man bara fotograferar vattenballonger behöver man inte ha några ljusmodifierare, men om man ska fotografera en människa så behövs det för att ljuset ska bli mer smickrande. Ljusmodifierarna snor ännu mer ljus så då krävs det ännu fler blixtar. För att snåla in på ljuset fick vi ställa blixtarna ganska nära, men det var ett säkerhetstänk inblandat också. Vi kastade ju vattenballongerna rätt hårt, säger han och skrattar.

De olika formerna på vattenperukerna kommer från olika typer av vattenballonger. När de rott hem konceptet ville de testa olika varianter och letade reda på alla möjliga typer av vattenballonger att kasta med. Några av de lite längre, mer ormlika, ballongerna fick de lägga på modellerna och sen spränga med en nål eller liknande.

Tim använde sig av lite olika utrustningar beroende på vem han skulle fotografera, men det blev mest en Nikon d800 till Water Wigs-serien eftersom de var tvungna att jobba på lite högre iso för att spara på ljuset. Annars använder han även en Phase One, men den tycker han inte fungerar när det går över iso 100. Blixtarna var en kombination av Profoto och Paul C Buffs Einstein-blixtar.

Serien har gett honom mycket uppmärksamhet vilket i sin tur leder till att folk ser hans andra bilder också, vilket i slutändan betyder att det trillar in lite fler uppdrag med anknytning till de egna projekten.

– Det är väldigt roligt att göra något som uppskattas. Så den här serien har verkligen varit en kul upplevelse. Det är så mycket man gör som aldrig får någon spridning och som inte alls ses av så många, säger Tim.

Trots att plåtningarna till den här serien var svåra var det ändå lättare än när Tim jobbar som vanligt. Då är det ofta olika sportkändisar som står framför kameran och de har sällan speciellt mycket tid och det handlar ofta om att de ska göra något fartfyllt.

– Att fotografera en atlet i exakt rätt ögonblick, i exakt rätt pose är inte lätt. Speciellt inte när man som jag ofta arbetar mycket med blixt-ar, då har man ofta bara en chans per gång och atleterna har oftast bara 20-30 minuter att göra det de ska, berättar han. Under Waterwigs tog varje bild längre tid, men det togs inte heller så många bilder under en session. Tim visar en bildkarta med 83 bilder där det endast på 11 av dem var »ballondrops« som han kallar dem, och av de 11 var det en som blev lyckad.

När det kommer till att genomföra sina idéer har Tim några tips till alla hobbyfotografer.

– Det är säkert många som sitter och har massor med bra idéer men de orkar aldrig resa sig ur soffan och förverkliga dem. Man är rädd för att misslyckas eller något sånt. Om man är rädd för att misslyckas kommer man aldrig att lyckas heller. Man måste ta tag i sina idéer och bara genomföra dem och se hur det går. Kom på något unikt och testa. Det är det som gör skillnaden

Just do it!