Tre bildbehandlare på Fotoskolan STHLM: ”Hjärnan går i 250”

Fotoskolan STHLM är en yrkeshögskola där morgondagens proffs inom kommersiell fotografi formas. Skolan är ensam i sitt slag i Sverige och många av landets reklamfotografer och retuschörer har sin bakgrund här, från någon av skolans två yrkeshögskoleutbildningar: Kommersiell Fotograf och Bildbehandlare.

Kamera Bild har besökt skolan, vilket du kan läsa mer om i vårt reportage som du hittar här!

Fotoskolan STHLM – där morgondagens proffs formas

Men nu får du möta tre studerande på Fotoskolan STHLM:sbildbehandlarutbildning, och ta del av deras tankar kring att gå på skolan:

Marcus Sandgren, årskurs 3, bildbehandlare:

Varför sökte du till Fotoskolan STHLM?

– Jag har alltid varit intresserad av bilder, men aldrig tagit det till den här nivån. Det har tidigare mest varit för skojs skull. Jag såg den här utbildningen för många år sedan, men då kostade den pengar. När den sen blev studiemedelsberättigad sökte jag och kom in. Då kände jag »här ska jag vara«.

Hade du sysslat med bildbehandling innan?

– Jag hade fotograferat lite och hållit på med Lightroom. Men det var inte alls på den nivå som man får lära sig här.

Var det svårt att komma in?

– Det är ju svårt för mig att säga eftersom jag kom in. Det görs ett förstaurval utifrån en arbetsuppgift som man har skickat in, och sen får man göra fler uppgifter.

Vad har varit mest lärorikt för dig under utbildningen?

– Att lära sig struktur och arbetsflöde. Sen så klart alla olika tekniker, att förstå Photoshop och hur man ska använda programmet. Det finns en massa olika sätt för att komma fram till samma resultat, och med en förståelse för Photoshop hittar man sina egna vägar. I början lär man sig att göra allt korrekt, som att ta bort kromatisk aberration för att det ska bli så rent som möjligt. Men sen går man vidare och lär sig lägga till sådant eller återskapar korn, beroende på vad syftet med bilden är. Att skapa imperfektioner är också viktigt när de inte finns, eftersom en digital bild ofta är väldigt »perfekt«.

Vad har varit den största utmaningen på utbildningen?

– Coronan behöver jag kanske inte nämna. Men det har varit den absolut största utmaningen, att få ihop allt trots coronan. Men annars för mig personligen är det väl att hålla mig till struktur och arbetsflöde, för det blir lätt att man med stora montage på 200–300 lager håller på och slänger in saker och testar, vilket kan sluta med att man måste reda upp i en röra istället för att ha struktur från början.

Hur ser du på framtiden efter skolan?

– Jag kommer att börja frilansa och söka uppdrag, men även söka fasta jobb. Jag har lite uppdrag på gång och förhoppningsvis kan jag sedan bygga vidare på det. Frilans blir det nog för ganska många här, och en del vill också ha det så.

Har utbildningen levt upp till deförväntningar du hade på den?

– Det tycker jag absolut att den har. Det jag inte visste när jag började här var att det ingår mycket rörligt och 3D också, vilket har varit lärorikt.

Vilka tycker du ska söka till Fotoskolan STHLM?

– De som har ett intresse för bild och har ett bildseende. Sen kan man lära sig resten. Utbildningen är grundlig från början, men accelererar ganska fort. Man får också vara beredd på att göra saker som inte är i ens »comfort zone«, sådant man först kanske inte tror att man gillar.

Se fler bilder: marcussandgren.com

Sabina Hannila, årskurs 2, bildbehandlare:

Varför sökte du till Fotoskolan STHLM?

– Jag är utbildad fotograf sedan tidigare, men när jag började fotografera var det för att kunna hålla på med bild­behandling. Jag blev introducerad till Photoshop först, vilket är en lite omvänd väg att gå. Jag tog bilder för att kunna sitta i Photoshop. Så när jag hittade den här utbildningen kändes den perfekt.

Vad har varit mest lärorikt för dig under utbildningen?

– Jag uppskattar att skolan har så nära kontakt med branschen – att vi kan bygga ett nätverk. Skolan bjuder ofta hit gästföreläsare och lärare som själva har gått här, vilket ger bredd på utbildningen eftersom alla har så olika special­områden. Det gör också att det är ganska lätt att själv hitta vad man vill fokusera på. Att ha all kunskap på ett och samma ställe har verkligen varit viktigt.

– Utbildningen handlar inte bara om Photoshop. Vi lär oss även rörligt och andra program och får fler möjligheter än vad jag skulle ha fått om jag hade försökt utbilda mig själv. Jag har märkt att jag har kommit väldigt långt på bara ett och ett halvt år på den här utbildningen, för det är så fullpackat med kunskap.

Vad har varit den största utmaningen på utbildningen?

– Jag försökte i början tänka att jag var ett blankt canvas, för jag ville inte bli färgad av tidigare erfarenheter inom bildbehandling och foto. Utmaningen har nog varit att lära om vissa saker, som jag har lärt mig tidigare men som kan göras snabbare och mer effektivt på ett helt annorlunda sätt. Vi blir väldigt strukturerade här.

– Att gå in i den rörliga biten har också varit utmanade för det har jag inte alls sysslat med tidigare. Det är samma princip med färgställning och sådant i rörligt, men det är helt andra program och spakar. Det har varit nyttigt attlära sig.

Hur ser du på framtiden efter skolan?

– Slutmålet är väl att kunna frilansa på heltid med reklam och matstilleben. Det tycker jag är jättekul. Men jag ser gärna att jag får en anställning först där jag kan lära mig en massa inom mina specialområden. Det är så klart en trygghet direkt när man har slutat.

Vilka tycker du ska söka till Fotoskolan STHLM?

– Alla som tycker det är kul med bild och som på något plan känner ansvaret att vilja sprida bra bilder.

Krävs det en viss nivå från börjanför att kunna gå utbildningen?

– Det skulle jag inte säga. Egentligen bara nyfikenhet och kärlek till bild. Kriteriet är väl att man ska ha läst foto på gymnasiet som minst, men jag skulle inte säga att man behöver ha jobbat med det länge. Utan det handlar om att ha ett intresse.

Har utbildningen levt upp till deförväntningar du hade på den?

– Ja, absolut. Om jag inte hade börjat här hade det nog tagit ytterligare fem, tio år innan jag på egen hand hade nått upp till den nivå som jag befinner mig på nu. Vi får massor här, men det krävs också ett personligt ansvar att man tar till sig det som erbjuds.

Se fler bilder: studiosabina.com

Covin Soran, årskurs 1, bildbehandlare:

Varför sökte du till Fotoskolan STHLM?

– Jag kommer från musikproducent-världen, så skapandet har funnits i mig ganska länge. Men sen bestämde jag mig för att satsa på det här. I början när jag jobbade med musik hade jag inte råd att anställa folk som skulle fixa mina ­filmer och bilder, så då fick jag göra det själv. Redan där fanns intresset för foto.

– Varje dag här på skolan är som att vara en unge i sandlådan, det är så kul. Det känns superrätt för mig och jag är så glad att jag valde att söka.

Har utbildningen levt upp till deförväntningar du hade på den?

– Ja, verkligen. Hundra procent. Vi bildbehandlare sitter väldigt mycket i klassrummet och »köttar« på. Vi har en bra gemenskap där man kan bolla med den som sitter bredvid en. Det är intressant, för vi kan ha samma bild att jobba med men sen kan alla bilder se olika ut när vi presenterar ett slutresultat. Alla har sin egna idé på hur bilden kan förbättras. I början av utbildningen var jag lite rädd för att det skulle bli mycket konkurrens mellan de studerande, att man inte vill visa vad man gör. Men så är det verkligen inte, alla hjälps åt och om någon fastnar går man och hjälper den. Det tycker jag är en stor grej av att gå utbildningen.

Vad har hittills varit mest lärorikt för dig under utbildningen?

– Alla har olika erfarenheter sedan tidigare, så den här första terminen har mycket handlat om att alla ska hamna på samma nivå. Jag hade ändå suttit i Photoshop ganska mycket innan, men redan dag ett tänkte jag »varför har jag gjort så där förut, när det går att göra så här, vilket blir så mycket bättre«. Det har handlat mycket om lagerstruktur, att jobba på ett enkelt och effektivt sätt. Det har varit den mest lärorika delen. Men även undervisningen i juridik var intressant; vad man får använda och inte, vilka rättigheter man har och liknande.

Vad har varit den största utmaningen på utbildningen?

– Vi sitter intensivt med projekten och hjärnan går i 250 med tankar om vad man ska göra. Det som ibland sätter stopp är att jag inte har hunnit lära mig en viss teknikän, så jag vet inte hur jag ska göra. Men då kommer lärarna och visar. Jag vill ofta göra mer än nivån jag för tillfället ­ligger på.

Hur ser du på framtiden efter skolan?

– Drömmen skulle vara att få jobba på en produktionsbyrå eller att starta eget med några andra i klassen. Det skämtas en del om att »nu har vi köpt den här domänen så att vi har ett namn för vårt företag«. Redan nu snackas det mycket om vad man ska göra efter utbildningen. Eftersom det är så stark gemenskap är det många som kan tänka sig att starta något tillsammans.

Vilka tycker du ska söka till Fotoskolan STHLM?

– Den som i framtiden vill jobba med foto eller rörligt. På skolan är det ju även undervisning i filmning och klippning. Vi på bildbehandlarutbildningen sitter till exempel mycket i programmet DaVinci Resolve och jobbar med »color grading«. Har man de tankarna – att man vill satsa på det här och faktiskt jobba med det – då tycker jag definitivt att man ska söka, för det är en krävande utbildning.

Se fler bilder:@covinsoranvision