Fotonyhet
DN-fotograf använde polaroid när statsministern valdes
DN-fotografen Magnus Hallgren bevakade statsministeromröstningen – men tog ett nytt grepp för att skapa bilder som skiljde sig från mängden – genom att använda en polaroidkamera.
Samma plats, samma lokal, samma bilder. När DN:s fotograf Magnus Hallgren skulle bevaka den tredje statsministeromröstningen hade han redan försökt att variera sig under tidigare presskonferenser.
Hans nya grepp blev att fotografera den tredje statsministeromröstningens händelser med en polaroidkamera, något som i slutändan gav upphov till bildreportaget "Dagen då Sverige fick en statsminister", med ögonblicksbilder från dagen då Stefan Löfven röstades fram.
Kamera Bild har intervjuat Magnus om hans nya bildjournalistiska grepp – och här berättar han om hur idén till sina, med dagens teknik mätt, nyskapande pressbilder växte fram.
–Under hösten har jag och kollegorna lagt merparten av vår arbetstid på riksdagen. Dag ut och dag in med rätt samma moment. Politiker som kommer från samma dörrar och går till samma presskonferenslokal.Hela tiden har jag försökt variera mig. Hitta nya vinklar, nytt ljus, nya uttryck. Jag har riggat fjärrstyrda blixtar på ställen där ljuset varit som sämst, och försökt använda mig av olika typer av optik, berättar han.
Magnus berättar även att när Stefan Löfven väl röstades igenom hade det totalt hållits drygt 80 presskonferenser i rikstagens presscenter, en presslokal med knallblå bakgrund som "får all färgtemperatur-automatik att 'go bananas' ", som Magnus uttrycker det.
–Ur den vardagstristessen växte ett behov av att göra något annat. Detta ”annat” stötte och blötte jag med våra bildredaktörer Pi Frisk och Britt-Marie Schrammel, och där någonstans föddes idén till att plåta med Polaroid. Jag ville skapa bilder som skiljde sig från det dagliga bruset.Problemet var att vi ville göra det på ett avgörande datum där det faktiskt blev en statsminister, inte bara en av flera omröstningar eller vardagen i alla talmansrundor, berättar Magnus.
Köpte ny polaroidkamera
Till slut kände de sig ganska säkra på att rätt tillfälle kommit, men Magnus egna gamla polaroidkamera kändes alltför osäker.
– Den var extremt oskarp sist jag använde den, så jag åkte ned till Gamla Stan och köpte en Job Pro, en polaroidkamera för 600-film.Sedan var det bara att börja plåta. Men man glömmer lätt hur mycket ljus 600-filmen behöver, så den första timmen, innan ljuset började komma in i dunkla lokalerna, var jag lite stressad. Men sedan flöt det på.
Skillnaden mellan att använda dslr och polaroid menar Magnus är å ena sidan rätt stor, men samtidigt inte:
– Det är ju samma motiv, men i stället för att mata på i långa serier handlade det om en enstaka bild vid rätt tillfälle.Sedan är ju polaroid, om du frågar mig, rätt förlåtande. Det som som annars skulle ses som en dålig bild med min Nikon D5 kan plötsligt få ett värde i att vara tekniskt dålig. Det är något med de där dyra exponeringarna där man helt enkelt får nöja sig med det man får. Man kan inte sträva mot det perfekta, utan slungas tillbaka in i familjealbumet på 70-talet där till och med en bild då någon någon blinkar får vara ett minne från den där semestern man var på.
Magnus berättar vidare att han också började fundera kring tidsaspekten i samband med att han fotograferade med polaroidkameran.
– Det som själv slog mig då jag fotograferade, var att vi är så mycket uppe i nuet. Att vi tycker att varje moment känns så unikt och nytt, trots att vi vet att detta inte var första gången det varit svårt med regeringsbildning. Så det jag ville visa med den här serien, var den tidlöshet som polaroidbilder framhäver.Ser man bilderna kunde de lika gärna kunnat vara tagna på Ola Ullstens tid.