Fotografiska firar fem år med Nick Brandt

Nick Brandt föddes 1966 i London. Han studerade måleri och film för att sedan flytta till USA. Men fotografi började han inte arbeta med förrän senare i livet, istället gjorde han en karriär som musikvideoregissör.

1995 åkte han till Tanzania för att spela in en musikvideo till Michael Jacksons låt Earth Song. Han förälskade sig i landet och naturen och sex år senare 2001 kom han tillbaka för att börja fotografera. Två år senare övergav han sin regissörskarriär helt och hållet.

Sedan dess har han haft många utställningar, bland annat på Fotografiska 2011 med de två första delarna i trilogin om den Östafrikanska faunan, On this earth och A shadow falls.Nu är han alltså tillbaka men en utställning som hämtar bilder ur alla tre delarna (den tredje delen heter Across the ravaged land). Det är första gången bilder från alla tre delarna visas samtidigt.

Från ett paradis till en mardröm

Bilderna visar intima porträtt av olika individer. Lejon, elefanter, giraffer, gorillor och så vidare, alla får ta plats och deras personligheter lyser igenom.

– Jag har alltid sett på djur på samma sätt som jag gör på människor. Om man ska porträttera en människa tar man inte ett 500 millimeters tele och står långt borta. För att fånga individens personlighet måste man gå nära, säger Brandt.

Han fotograferar aldrig i solljus utan väntar på att molnen kommer fram. Ibland fick han vänta i många dagar innan det specifika djuret gav honom möjligheten att ta ett porträtt.

– Men jag får aldrig slut på tålamod, varje gång jag varit där och fotograferat känner jag mig priviligierad, säger han.

Med sina bilder vill Nick Brandt transportera oss från ett paradis till den mardröm som människorna skapat, där djuren tjuvjagas och utrotas för att deras kroppsdelar används som smycken, för att ge bättre sexliv eller för att ge status.

Varje år dödas över 30 000 elefanter för deras betar, noshörningshorn har ett högre kilopris än guld och det finns i dag 75 procent färre lejon än för tjugo år sedan. Allt detta är problem som Brandt vill lyfta fram med sin utställning. Flera av individerna som är porträtterade på bilderna har sedan bilderna tagits fallit offer för tjuvskyttar.

Arg och aktiv

– Jag kände att ingen gjorde något, så istället för att vara arg och passiv bestämde jag mig för att vara arg och aktiv, säger han.

2010 startade han därför Big Life Foundation som arbetar för att förhindra tjuvjakten på utrotningshotade djur. Organisationen har i dag drygt 300 vakter som patrullerar stora områden för att hålla tjuvjägare borta.

Ett av de stora problemen med tjuvjakten, om man bortser från det faktum att det finns en marknad för de varor som kommer från utrotningshotade djur, är fattigdomen.

– Det är klart att en fattig bonde som lever på ungefär två dollar per dag blir frestad när han ser en elefant vars betar är värda en halv miljon dollar. Inte för honom, men han får i alla fall väldigt bra betalt för dem. Det svåra med Big Life Foundation är att få med sig lokalbefolkningen, det är också helt nödvändigt. Om de inte är på din sida kommer det inte att fungera, säger Brandt.

Slutar fota djur

Brandt avslöjar att han nu kommer att sluta fotografera djur. Han är klar med det menar han, däremot kommer han inte att sluta med sitt arbete med Big Life Foundation. Men rent fotografiskt är det nya projekt på gång, exakt vad vill han inte avslöja, men att det är inom området bevarande står klart.

Den tredje och avslutande delen i serien ser han som en elegi, ett avslut som ställer frågor. Den sista bilden i serien visar ett par fotstpår från en elefant som sedan länge försvunnit i horisonten. Fotspåren är nedpressade i den torra, spruckna leran.

– Den bilden ställer frågan, kommer jag att se honom igen?

Utställningen på Fotografiska hänger till den 13 september.