Lettlands främsta porträttfotograf till Fotografiska

Det finns en ömsesidig respekt i Inta Rukas möten. Hon arbetar oftast med en person i taget och samtalar helst ostört med dem som hon porträtterar, för att få veta så mycket som möjligt om den hon avbildar. Allt för att kunna skapa en personlig atmosfär i varje porträtt. Ruka fotograferar ofta i enkla miljöer där spåren av ett hårt vardagsliv är tydliga, men hon vill inte vara medlidande eller romantiserande.

– Vi är stolta över att också kunna presentera Maud Nycanders dokumentär Fotografen från Riga, samt hennes nya dokumentär, Road’s End (filmad av Lars Tunbjörk), i samband med utställningen. I Road’s End har Nycander följt Daina, en kvinna som även Inta Ruka fotograferat under många år. Nycander och Ruka är nära vänner och att kunna presentera deras verk tillsammans känns väldigt inspirerande, säger Maria Patomella som är curator för utställningen.

Framkallade i badrummet

Inta Ruka föddes i Riga 1958. Hon växte upp tillsammans med sin mamma i en kommunal arbetarbostad i Riga och utbildade sig till sömmerska vid femton års ålder. Hon hade förlorat sin far när hon var tio år gammal. När hon fick sin första kamera, det var en examenspresent från hennes mamma, försvann hon in i sin egen fotografiska värld. Och i sina möten med människor förvandlades hon från en blyg flicka till en utåtriktad och nyfiken kvinna.

Hennes vänner lärde henne att framkalla och kopiera. Till en början hade hon tillgång till ett mörkrum i en fotoklubb, men snart började hon framkalla sina filmer hemma i badrummet.

1984 blev hon medlem i fotogruppen Ogre. Gruppens ledare Egons Spuris blev hennes mentor, efter ett par år också hennes man. Senare blev hon medlem i den informella gruppen A och fick möjlighet att arbeta som frilansfotograf i Vladivostok mellan åren 1986–1988.

Ruka fortsatte att arbeta som sömmerska fram till slutet av 80-talet, då fick hon anställning på Lettiska institutet för klinisk och experimentell medicin. Där fick hon möjlighet att använda ett labb för att framkalla sina bilder.

Arbetar som städerska

Inta Ruka påbörjade sitt första stora projekt My Country People 1983. Då återvände hon till de små byarna i Balviregionen där hennes mamma hade växt upp och där hon själv tillbringat mycket tid som barn. Under åtta år dokumenterade hon en gammal värld som är på väg att försvinna. Arbetet fick stor internationell uppmärksamhet när hon representerade Lettland på Venedigbiennalen 1999.

I slutet av 1988 när hon väntade sitt första barn kom det tragiska beskedet att hennes man hade drabbats av en hjärntumör. Han avled två år senare och Inta Ruka gick in i en djup depression som satte stopp för hennes fotograferande under flera år. Hon försörjde sig och sin son genom att arbeta som städerska på Svenska ambassaden i Riga, vilket hon gör än i dag.

En värld som stått stilla

Så småningom återupptog hon fotograferandet och har under åren arbetat med flera olika projekt. Bland annat påbörjade hon 2004 ett fotoprojekt om Amalias Street 5a, där hon under fyra år skildrade livet i ett hundra år gammalt hus tio minuter med bil från Rigas centrum.

Det är en unik plats, inga asfalterade gator, knappt någon trafik. Det är som om tiden stått stilla, en gammal värld som håller på att försvinna. Hon vann snabbt invånarnas förtroende och blev personlig vän med många av människorna i huset.

– Med det här projektet ville jag visa hur människor umgås. Det är ett slags dokumentation i sista minuten. Tiden kommer snart att förändra huset och de som bor där. Under åren förändrades arbetet, det blev mer ett vänskapsförhållande än ett projekt. Jag kommer att besöka dem igen, men jag kommer inte ta några fler bilder, berättar Inta Ruka.

Utställningen You and Me pågår på Fotografiska 5 oktober till 8 december.