Han väljer analogt för bättre känsla

Johan Larssons dotter har precis somnat, vilket gör det möjligt för honom att i lugn och ro berätta om sitt fotograferande. Johan är just nu föräldraledig, där en vanlig aktivitet på dagarna är att promenera runt i stan – i Jönköping.

Johan Larsson

Ålder: 28 år

Bor: Jönköping

Familj: Fru och dotter, samt två katter.

Gör: Föräldraledig. Annars lärare och frilansande fotograf.

Utrustning: Använder bland annat Holga och Leica M vid analog fotografering.

Webb: mudride.com

 

– Hon sover bäst när vi är ute och går. Då kan vi vara ute en två till tre timmar och jag fotar även en hel del. Men när hon är vaken blir det inte lika mycket foto.

Medan Johan letar motiv är det ofta en analog kamera som hänger på axeln, vilket det har gjort sedan 2007. Då besökte han en loppis där han hittade en Voigtländer från 1960-talet.

– Den var billig och enkel. Jag tyckte den var fin att ha i bokhyllan. Men när den hade stått där ett tag skaffade jag några rullar film för att testa om den fungerade. Första rullen fotograferade jag på vinst och förlust.

När filmen var framkallad kunde Johan konstatera att kameran fungerade, utan några som helst problem. Och ett nytt intresse hade väckts till liv hos honom, det analoga fotograferandet. Han startade en blogg kring detta, och för många blev Johan känd som en analog fotograf.

– På nätauktioner har jag köpt 30 till 40 analoga kameror, för allt från tio kronor till några hundralappar. Jag har även skaffat en del dyrare kameror, som en analog Leica M.

Vad är det som är så speciellt med det analoga?

– Jag fotar även digitalt, men tycker ofta att det är stressande. Med det digitala blir det lätt att jag fotar för mycket och känner att jag måste redigera bilderna direkt. Men när jag har fotograferat en rulle film låter jag den ligga i byrålådan ett tag innan jag framkallar den. Det gör jag av praktiska skäl, för att samla på mig några rullar innan jag framkallar dem. Samtidigt ger det mig lite mer distans till materialet.

Att inte direkt kunna se resultatet av sitt fotograferande tycker inte Johan är några problem.

– Innan jag framkallar en rulle vet jag ofta om jag har några bilder som funkar på den. Självklart är det svårare med människor. Då kan jag ha fångat dem precis när de gör en min eller blinkar, som gör att bilden förstörs. Att försöka fota dottern när hon leker i lekparken är inte så lyckat med det analoga. Då använder jag hellre digitalkameran.

Ett av Johans projekt kallar han för JKPG, där han har skapat en serie stadslandskapsbilder av Jönköping. Det har han gjort genom att multiexponera filmen.

– De här bilderna skulle jag inte ha kunnat ta med en digitalkamera på samma sätt, förklarar Johan.

En bild kan bestå av 50 exponeringar, där han har dragit fram filmen en liten bit inför varje exponering. På så sätt har han skapat ett panorama som på negativet kan ha en storlek på upp mot sex gånger 18 centimeter.

– Jag går på känn och hoppas på det bästa. Jag drar inte fram filmen lika mycket varje gång, då blir det lätt väldigt randigt. Det måste finnas en viss slump i det jag gör.

Bilderna är fotograferade med en Holga, en mellanformatskamera som är byggd i plast.

– Det finns en charm i enkelheten. På en sådan här kamera finns det inte så mycket som går att ställa in. Utmaningen blir att ta bra bilder med små medel.

Men de många exponeringarna och det slumpmässiga innebär samtidigt att resultatet är svårt att ha full kontroll över. Ibland har bilderna blivit helt överexponerade, men ofta är de lyckade – och framför allt något annorlunda.

– Det är inga jättemuntra bilder, de är ganska dystra. I början var multiexponeringarna mest en effektfull grej tyckte jag, men ju mer jag pysslade med det desto mer såg jag ett djup i bilderna.

Vid ett par tillfällen har Johan ställt ut bilderna, både i Jönköping och Vetlanda. Nu finns det planer på att visa dem på ytterligare några orter.

Framkalla färg var svårt

Ganska tidigt skaffade sig Johan även utrustning för att kunna framkalla själv, vilket han fortfarande gör. Men att ta fram kopior i mörkrummet har han slutat med. Istället har han skaffat sig en negativscaner från Plustek.

– Det krävs mycket kunskap för att ha kontroll över jobbet i mörkrummet, det är lättare att arbeta med bilderna i Photoshop. Jag var aldrig speciellt bra på att ta fram papperskopior. Jag kunde ha arbetat väldigt länge med en kopia, bara för att sen upptäcka att det hade hamnat ett katthår i bilden. Då är det betydligt enklare att arbeta i Photoshop, för att få bort dammkorn och liknande. I övrigt försöker jag göra så lite som möjligt i efterbehandlingen.

Johan har även testat att framkalla färgfilm, men gör inte gärna om det igen.

– Det var väldigt omständigt, och något helt annat än svartvitt. Små temperaturavvikelser kunde förändra resultatet rejält. Så färgfilm framkallade jag bara en gång, det var för meckigt.

Filmerna som går varma i Johans kameror är framförallt Kodak Tri-X och T-Max. I och med att han har bloggat om sitt fotograferande har det inte allt för sällan hänt att folk skickat filmer till honom – filmer som de själva inte har haft någon användning för. Ibland har personerna även fått utskrivna bilder i utbyte.

Kommer det vara möjligt attfotografera analogt i framtiden?

– Man hör ju hela tiden om filmmärken som lägger ner. Men jag tror inte det är några problem inom en överskådlig framtid. Och när det handlar om framkallningskemin får man i värsta fall blanda den själv.

Att hitta begagnade analoga kameror är däremot inte några problem. Det finns gott om dem på sajter som Blocket.

– Sen kan det vara osäkert om allt fungerar. Men ett tips är att googla modellbeteckningen för att se vad som har skrivits om kameran. Och har du möjlighet att hålla den i handen ska du testa och se att den fungerar. När jag har köpt dyrare grejor har jag ofta försökt få någon typ av garanti, även om de bara har varit muntliga.

Men i dag köper inte Johan några kameror längre.

– Jag har gett mig själv köpförbud. Bara om jag hittar något intressant för en 50-lapp så kanske jag gör ett köp.

På sin blogg har Johan fått mycket frågor om film och analoga kameror. Men hans engagemang för bloggen har blivit allt mindre. I dag fokuserar han framför allt på att ta bilder. Och då har det analoga blivit lika naturligt som det digitala.

– Jag tänker inte så mycket på att jag fotograferar analogt, det känns väldigt naturligt för mig. Och det är framför allt dokumentära bilder som jag fotar. I början var jag väldigt hård mot mig själv, och tillät mig inte att beskära bilderna i efterhand. I dag kan jag vara lite mer tillåtande även om jag försöker komponera klart bilden vid fotograferingen, så att hela negativet går att använda.

För Johan är det, som för många andra analoga fotografer, just filmens egenskaper som är den stora anledningen till att han väljer det analoga.

– En digitalbild är oftast bättre utifrån mätbara data. Men det är kornigheten i filmen man vill åt, och gillar man inte den ska man inte fota analogt. Sen är det skillnad på digitalt brus och filmkorn, där bruset oftast inte är något att sträva efter. Jag gillar även att fotografera bilder som inte är jätteskarpa, och då är det analoga mer förlåtande och behagligt mjukt.

Även gråskalan i den analoga bilden tycker Johan blir bättre än i den digitala.

– Ibland när jag har tagit en bra bild med digitalkameran, kan jag ångra att jag inte fotograferade den analogt. Även om det finns »plugins« i Photoshop för att få till en analog känsla i digitala bilder, så lyckas jag ändå bättre när jag har fotograferat analogt från början.

Saknar ljusmätare

Egentligen tycker Johan att det vid själva fotograferingen inte finns så mycket som skiljer mellan analogt och digitalt, förutom att du med film har ett specifikt ISO-tal som du måste förhålla dig till.

– Med analogt krävs det att man har lite framförhållning. Jag har ofta tre till fyra rullar film i gång samtidigt, i olika kameror.

En annan svårighet för Johan är att flera av hans kameror saknar ljusmätare. Men det har han lärt sig att hantera.

– Det tar lite tid att få kläm på vilken exponering som är rätt. Jag har ofta med mig en liten digitalkamera i fickan, för att kunna mäta ljuset i kniviga situationer. Men för det mesta går det att göra en uppskattning av ljuset, och förvånansvärt ofta ligger jag rätt.