Här lär sig skolfotograferna alla fotoknep

Sverige har en relation till skolfotografi. Många minns säkert från sin skoltid när det var dags för klassen att fotograferas. Andra kanske har fått bilder i julklapp där barnbarnen ler glatt mot betraktaren. Och en hel del har även själva arbetat som skolfotografer och blivit experter på att locka fram skratten hos barnen.

Svenskt Skolfoto skickar i början av varje hösttermin ut ett stort antal fotografer – i år 50 stycken – för att resa runt till olika skolor och fotografera porträtt- och gruppbilder. Men innan arbetet drar igång ser företaget till att alla fotografer är väl förberedda. Under två veckor får de lära sig allt från hur de ska hantera utrustningen till hur ett bra skolfoto komponeras.

Kamera Bild begav sig till Nyköping för att vara med på kursen under en dag.

Det är tidig morgon på Tessinskolan och i ett klassrum sitter tolv fotografer djupt försjunkna vid varsin bänk och fyller i ett antal frågor. De repeterar gårdagens undervisning, då porträttfotografering stod på schemat. Väggarna inne i rummet är fyllda av bilder med glada barn, där utsnittet täcker huvud och en bit av bröstet. Men i dag har det blivit dags för fotograferna att lära sig allt om gruppbilden, något som många förknippar med just skolfoto.

– Skolkatalogen är en av Sveriges mest lästa trycksaker. Jag hoppas att ni ska känna en stolthet av att vara med och skapa den, säger Thomas Attervall, fotochef på Svenskt Skolfoto, när han inleder dagens kurs.

Alla ska synas lika mycket

Vi förflyttar oss till klassrummet bredvid där utrustning med kamera och blixtar står förberett, även en stor fond som täcker nästan en hel vägg. Thomas som har arbetat med skolfoto sedan 1990 illustrerar hur han arbetar, medan vi andra agerar skolklass. Han ber gruppen ställa sig på två led mitt i klassrummet, tjejerna i det ena och killarna i det andra. Sedan börjar han bygga upp en gruppbild kring de stolar som står framför fonden. Långa personer längre bak medan de kortare får sitta i främre raden. Till slut är alla utplacerade och Thomas ber oss att vrida oss mot mitten samt tränga ihop oss lite. Bakom kameran fortsätter han att prata och vid ett tillfälle skrattar alla till – Thomas tar bilden.

Att fotografera en gruppbild verkar ju inte vara så svårt. Men innan den här dagen är slut kommer det att snurra i fotografernas huvuden av allt man ska tänka på.

– Innan ni börjar plåta måste ni se till att hela tiden ha haft kontakt med gruppen. Det går inte att börja prata när det är dags att ta bilden, förklarar Thomas.

Han gör oss sedan uppmärksamma på hur han i bilden har skapat en båge, något av ett skolfotos signum. Och han visar även hur gruppbilden egentligen består av en mängd bilder med samma utsnitt som en porträttbild på respektive person.

– Alla ska synas lika mycket och ingen får synas mer än någon annan, tydliggör Thomas.

Men för att alla ska synas lika mycket krävs olika lösningar beroende på barnens åldrar – och därmed längd. I ett kompendium som fotograferna har fått finns alla tänkbara situationer illustrerade. Vi tittar närmare på hur en gruppbild i årskurs tre ska byggas. Barnen är då nio år och inte så långa vilket gör att barnen i den bakre raden får stå på stolar, de i mitten sitta på stolar medan de närmast kameran får sitta på golvet.

Blanda färger och form

Nästa regel för fotograferna att lägga på minnet: Fyll upp hela bilden. Det får inte bli en lång tarm av människor som står som på ett led, i så fall är det bättre att bygga på höjden med fler rader.

Thomas fortsätter med ytterligare exempel på hur olika åldersgrupper ska placeras, och vi får alla agera modeller för att illustrera detta. Allt eftersom förmiddagen rullar på fylls listan på med saker att tänka på; läraren får inte hamna utanför gruppen, se till att blanda färger och form samt hur killarna och tjejerna är placerade och ha koll på så att personen längst ut på kanten inte har samma färg på kläderna som fonden bakom.

Nu märks det tydligt att det börjar snurra i många av fotografernas huvuden. Det har blivit dags för en fikapaus.

Lokalen en stor utmaning

Gunnar Elinder från Uppsala är en av deltagarna på kursen. Han har tidigare arbetat för ett annat skolfoto-företag, men tycker det är bra att vara med på utbildningen.

– De bjuder ju på kursen, och jag vill lära mig vad som skiljer sig åt mellan de olika företagen. Det här är en väldigt seriös kurs där vi får mycket feedback på det vi gör, säger Gunnar som ofta tycker att lokalen är den största utmaningen för en skolfotograf.

– Jag är ofta tidigt på plats för att se hur den ser ut, det kan vara trångt och dammigt och inte alls lämpligt för fotografering. Jag kan ju inte börja med att städa i en timme, därför har det många gånger hänt att jag har fått improvisera. Kanske pratat med gympaläraren för att få låna gympasalen eller så har jag fotograferat utomhus om det har varit fint väder.

Att som skolfotograf möta mycket människor är något som Gunnar tycker är roligt.

– Jag har bra hand med människor och som skolfotograf lär du dig hur du ska tackla olika personer för att få en bra bild. Utrustningen är inget jag är orolig för, det sitter i hjärnstammen vilka inställningar jag ska ha. Och dessutom parkerar jag alltid bilen direkt utanför ifall det är något som inte fungerar, då kan jag snabbt springa ut och hämta andra grejor.

– För att orka arbeta måste du även se till att äta bra, säger Gunnar innan det blir dags att dra igång nästa pass på kursen.

Barnen vill ha udda bakgrunder

Nu ska fotograferna själva få öva på att bygga upp olika gruppbilder. Thomas ger varje person en åldersgrupp att utgå ifrån.

– Om vi hinner ska varje person få öva, man lär sig även mycket på att titta på andras misstag, säger Thomas.

Medan Gunnar börjar fundera på hur han ska bygga upp en gruppbild med andraklassare berättar Thomas för mig att det är hans nionde år som fotochef, hans femte på just Svenskt Skolfoto.

– Jag fotograferar även lite själv, mest för att hålla mig ajour. Men annars är min uppgift att utbilda fotograferna och ha en stöttande funktion när de är ute på fältet. Jag blir ofta som en mentor för dem eftersom vi jobbar ganska tajt med varandra.

Men att vara en skolfotograf är inte något som passar alla.

– Det här är mer komplext än vad man tror, det är mycket att hålla i huvudet. Vi hade en fotograf som hoppade av i början av kursen, en av de mer rutinerade. Arbetet passade henne helt enkelt inte.

Tycker du att skolfotografiet har förändrats på något sätt sedan du började arbeta med det?

– Det finns lite trender. I dag vill folk se fler bilder av det vi tagit. Vi har även börjat använda green screen när vi fotograferar singelbilderna, porträtten. Då kan barnen i efterhand välja vilken bakgrund de vill ha, till exempel eldsflammor, ballonger eller klottrade skateboard-gränder. Jag har märkt att många beställer de mer udda bakgrunderna, man är nog lite trött på det traditionella skolfotoblåa.

Jenny Drakenlind från Stockholm är också en av deltagarna på kursen. Hon har arbetat som fotograf sedan ett och halvt år tillbaka och det är hennes första säsong som skolfotograf. Annars arbetar hon mycket med bröllop, porträtt och matbilder – hon har bland annat gjort en kokbok. Kursen i Nyköping tycker hon har varit bra.

– Det är mycket mer tankar bakom ett skolfoto än vad jag först trodde. Vi hade inte klarat oss med mindre än två veckors utbildning för att göra ett riktigt bra jobb, säger Jenny.

Att arbeta som skolfotograf är ett säsongsjobb som pågår under cirka två månader. Men Jenny kommer även ha användning av kunskaperna därefter.

– Jag kommer att lära mig jättemycket på det här som jag har nytta av i andra sammanhang när jag arbetar som fotograf.

Den största utmaningen tror hon blir de små barnen.

– Att försöka få det naturliga skrattet hos små barn blir inte enkelt, vad ska jag säga för att få dem att le? Mindre barn kan ju inte fejka leenden som äldre, men å andra sidan kan jag ju vara mer barnslig med de yngre.

Jenny hoppas att hon kommer att gilla skolfotografering så mycket att hon vill göra det fler gånger. I nästa vecka ska hon skaffa en bil, för att kunna ta sig runt till de olika skolorna. Men all annan utrustning står företaget för.

– Sen kommer jag se till att alltid ha med mig frukt, nötter och vatten. Det går inte att äta en jättestor lunch, då blir man bara däst. Det är bättre att äta i omgångar.

Måste vara en clown

Nu har nästan alla av fotograferna fått öva på att ta gruppbilder. Det är blivit dags för lunch. Jag lämnar Tessinskolan och beger mig in till de centrala delarna av Nyköping där Svenskt Skolfoto har sitt kontor. Anders Dahlgren är sedan tre år tillbaka VD på företaget, som startades redan 1951 av hans far. Anders har själv arbetat som skolfotograf och vet vad arbetet innebär.

– Det känns bra att jobba i ett företag där många kan foto. Jag fotar fortfarande när andan faller på. Under det senaste året har jag varit ute på fyra skolor, säger Anders.

Den största utmaningen menar han är att du som skolfotograf fotar många på kort tid.

– Dessutom är det barn som du fotograferar, vilket inte gör det lättare. Fotografen måste vara en clown, en estradör, för att kunna möta gruppen och få dem att garva. Är man inte det så är man ingen skolfotograf. Det är långt ifrån alla ateljéfotografer som klarar av att vara skolfotografer.

Det tekniska med kamerans och blixtarnas inställningar menar Anders är enkelt.

– Vi skräddarsyr ett sätt att arbeta. Så länge du håller dig till det så blir bilden kvalitativ. Sen kan du lägga all energi på kontakten med människorna och på att hitta det rätta exponeringsögonblicket.

Alla fotografer får exakt samma uppsättning av prylar innan de ger sig ut för att jobba.

Först bara porträtt

På 50-talet när Svenskt Skolfoto startades så var det enbart porträttbilder som fotograferades. Då hade varje elev ett så kallat kamratalbum där de klistrade in bilder på sina klasskompisar. På 60-talet började skolfotografen ta gruppbilder och i början av 80-talet slog skolkatalogen igenom. I dag är alla bilder i färg och sedan 2002 arbetar Svenskt Skolfoto helt digitalt.

Anders tror att skolfotografiet kommer att finnas kvar länge till.

– I dag fotograferar föräldrar sina barn jättemycket, men vi ger dem proffsiga studiobilder med skärpa på rätt ställe och med snyggt ljus. Det kommer det att finnas ett behov av även i framtiden, avslutar Anders.

Läs mer: www.svensktskolfoto.se