Hemligt fotojobb i Vidsel

Termometern i bilen visar 8 grader men solen förmår inte att smälta undan den meterdjupa snön från det platta landskapet. Fotografen Anders Åberg är på väg ut i Europas största militära övnings- och provområde på land. Över de glest granbevuxna ­markerna har försvarsindustrin och Försvarsmakten provat och övat med olika, framför allt flygburna, vapensystem sedan slutet av 50-talet.

Anders ÅbergTina SkiöldProvplats Vidsel

Jobbar med: Fotograf på FMV:s provplats i Vidsel.

Utbildning: Fotograf. Gick både ekonomisk linje och fotograflinjen i gymnasiet. Men jag är också invuxen fotograf, min pappa hade porträttateljé och butik i Boden. Förmodligen var det det som gjorde att jag hamnade på den banan. Många frågar varför jag inte tog över ateljén men det är inomhus och samma ställe hela tiden. Det går inte. 

Ålder: 50 år.

Familj: Fru och ett barn. 

Bor: I Älvsbyn.

Men Anders Åberg är inte den enda fotograf som arbetar här. Bakom en grå säkerhetsdörr på Vidselbasen, en och en halv timmes bilväg bort, sitter Tina Skiöld. På några av klargöringsplatserna på flygfältet utanför görs fyra Jas 39 Gripen redo för start. Medan Tina väntar på att flygplanen ska lyfta redigerar hon reportagebilder som hon fotograferade vid ett prov i förra veckan. Bilderna ska levereras till marknads­avdelningen på Vidsel Test Range och till projektet.

– Min uppgift är i första hand att dokumentera det som vi gör på basen. Och att redigera allt rörligt material, både det som jag själv filmar och det som vi filmar ute i området från alla system, säger Tina Skiöld.

Det handlar om att sålla ut de relevanta sekvenserna ur det stora material som filmas under ett prov.

– Mitt jobb är att klippa ner det så man bara ser själva händelsen och skicka den vidare till projektteamet för analys.

Mäta in projektilers bana

Både storleken på övningsområdet och mängden mätutrustning som finns här gör Vidsel Test Range unikt i militära sammanhang. Platsen används både för prov och övningar, och en viktig del av proven består av att optiskt mäta in projektilers bana och beteende vid målet. Det kan göras på olika sätt, framför allt med radar och foto.

Med hjälp av högupplösta höghastighetskameror kan händelser mätas in exakt i tid och rum. Metoden fungerar även vid extremt snabba förlopp, som precis innan en missil träffar sitt mål.

Vanligtvis används två höghastighetskameror på varje mål. En från sidan och en framifrån. På det sättet kan provteamet sedan räkna ut vilken vinkel och fart som projektilen har när den kommer in mot målet.

– Även om vi ibland till och med sätter kamerorna på mål som beskjuts har vi hittills inte förstört någon. Det har varit på håret ibland, men vi har klarat oss, säger Anders Åberg.

Hans bil stannar vid Punkt Qvintus, en av provområdets största skjut- och fällplatser, omkring en och halv timmes körning på smala men välplogade vägar från basen i Vidsel. Anders Åberg har arbetat på provplatsen sedan 1989. Nu går han ur bilen och upp för trapporna utanpå de fem våningar höga tornet i kanten av det snöklädda fältet.

Inne i hytten högst upp gör han de sista förberedelserna inför för dagens prov: Senare i eftermiddag och ikväll ska Försvarsmakten skjuta med automatkanon från JAS 39 Gripen som en del av sitt utvecklingsarbete. På grund av säkerhetsskäl utrymmer FMV alltid området vid ­skjutningar, så kamerorna måste ställas i förväg och sedan triggas på distans. Redan igår var Anders Åberg på plats i det lilla huset uppe i tornet för att rigga den kamerautrustning som behövs för provet. Förutom att veta hur solen kommer stå handlar det om att tolka och gissa hur vädret kommer vara vid provtillfället. Här spelar erfarenhet en väldigt viktig roll för att gissa så rätt som möjligt.

– Vi försöker vara på plats vid samma tid på dagen som provet ska genomföras så att vi kan ställa in kamerorna efter samma ljus som när man ska fälla. Det är lite spännande, man vet aldrig riktigt vad det är för ljus när det väl ska till.

1 000 bilder per sekund

Anders tittar ut genom de öppna fönsterluckorna. Solen bränner i snön från en klarblå himmel men kylan i marken hindrar den från att smälta. Det är svårt att tänka sig en ljusare miljö att fotografera i än den rådande. Men dagens prov ska genomföras i skymningen så Anders Åberg har stor nytta av att han var där vid skymningen igår och ställde in kamerorna.

Höghastighetskamerorna har ingen egen skärm utan är kopplade till en dator där Anders Åberg kan göra inställningarna. De kan filma över 1 000 bilder per sekund, vilket ger väldigt mycket data.

Av utrymmesskäl kan de därför bara användas under en kort period och behöver triggas igång precis när själva projektilen kommer mot målet.

Bredvid höghastighetskameran, riktad åt samma håll, står en vanlig videokamera. Filmen från den länkas direkt till ledningscentralen på basen, så att provledningen hela tiden kan se vad som händer vid målet. Det är också från ledningscentralen som kamerorna startas i precis rätt ögonblick för att fånga händelsen.

»Gäller att tänka kreativt«

En annan viktig del av arbetet för fotograferna på prov­anläggningen i Vidsel är effektiv arkivering. Varje bild och filmsekvens sparas tillsammans med ett registerkort.

– Vi är väldigt noga med vårt arkiv. Alltså väldigt noga. Vi får ofta förfrågningar att ta fram bilder från tidigare tester och då måste vi kunna hitta dem. Eftersom bilderna på ­missiler som träffar mål ser ganska lika ut är det superviktigt att de är uppmärkta på rätt sätt så att vi får fram rätt, säger Tina Skiöld.

Även om mycket av fotoavdelningens resurser läggs på de system som är direkt inblandade i prov satsar man också allt mer på att producera mer berättande reportage, både med stillbilder och rörligt material.

– Jag dokumenterar ganska ofta vår egen personal, när de förbereder inför prov. Reportage efterfrågas mer och mer från de som arbetar med marknadsföring, så vi fotografer försöker alltid tänka i de banorna parallellt med att vi dokumenterar.

Det svåraste är att få till variation i ofta återkommande motiv.

– Det är lätt att flygplansstarter och gruppbilder alltid ser likadana ut. Det gäller att tänka kreativt även när det gäller ren dokumentation. Det finns väldigt många duktiga ingenjörer här. Min roll är att vara esteten på bygget och hela tiden försöka hitta en ny kreativ vinkel, säger Tina Skiöld.

Tina är förhållandevis ny i Vidsel. Det var på våren 2015 som hon såg tjänsten utannonserad. Den beskrevs som väldigt varierad med reportage, porträtt och dokumentation, både stillbild, video och andra optiska system. För den då 23-åriga sundsvallsbon var det självklart att söka. Det nordligaste som Tina Skiöld hade bott tidigare var i Umeå.

– Jag har alltid velat flytta norrut även om jag inte hade koll just på Vidsel. Jag trivs väldigt bra med mentaliteten och naturen norrut. Jag tänkte kanske mer Umeå eller Luleå men jag trivs jättebra i Älvsbyn. Det är nära till allt, utom kanske släkten i Sundsvall 52 mil söderut. Jag har inte ångrat att jag flyttade upp en sekund. Fasta jobb som fotograf växer heller inte på träd, säger Tina Skiöld.

I maj 2015 började hon sin anställning.

– Det är inte något vanligt jobb. Oftast är dagarna väldigt olika med olika kunder och olika typer av prov hela tiden. Det har varit mycket nytt att lära sig, vilket jag tycker är väldigt roligt. Det är både viktig och spännande verksamhet, och roligt att fotografera nya saker hela tiden, säger hon.

Kontrollskjuter nya vapen

När Anders Åberg är klar i tornet går vi tillbaka till bilen och kör söderut mot en annan av provområdets målplatser där man får fälla skarp ammunition. Det kan handla om flygplanens automatkanon, bomber eller missiler. Ikväll ska en enhet ur Försvarsmakten kontrollskjuta nya vapen.

– Ofta går det ju exakt som planerat men det händer att det inte kommer riktigt dit det ska. Det är ju provverksamhet det handlar om så det är väl inte så konstigt i och för sig. För att man ska kunna prova på ett säkert sätt även om det inte fungerar som det ska har vi alltid ett stort avlyst om­råde så att ingen ska komma till skada, säger Anders Åberg.

För honom som fotograf innebär säkerhetsavstånden ofta många extra timmar i bilen. Kamerorna ska riggas, ­ställas in och testas. Och så fort provet är klart ska minnes­kort och hårddiskar med det fotograferade och filmade materialet hämtas in.

– Vi har datakommunikation med alla punkter där vi ställer upp kameror men på grund av säkerhetsklassningen kan vi inte skicka materialet hur som helst i luften utan måste hämta det fysiskt på plats.

Ofta innebär det både tidiga mornar och sena kvällar i provområdet.

– Det har hänt att vi startat ute på området redan ­klockan 01.00 på morgonen. Då är det bra att det finns övernattningsmöjligheter i närheten, så att man slipper köra två timmar dessutom för att komma på plats, säger Anders Åberg.

Förutom att kunna filma extremt snabba förlopp är höghastighetskamerorna också byggda för att klara av de kraftiga tryckvågor som uppstår vid explosioner.

– Vi filmar mycket med till exempel Go-Pro-kameror men den typen av vanliga kameror klarar inte tryckvågor. Bilden försvinner alltid ett kort ögonblick, och det är ofta just det ögonblicket som vi behöver filma.

Fotograferar starten

Precis som Tina Skiöld fotograferar även Anders Åberg mycket stillbilder och reportage. Både i området och på basen men även från flyg och helikopter.

– Det är nog mycket därför jag har trivts så bra och stannat så länge. Jag har förmånen att få jobba både på basen och i området. Både inomhus och utomhus på många olika platser. Så är jag lite naturmupp också, jag trivs bra utomhus under alla årstider och i nästan alla väder. Jag tror att jag skulle bli knäpp om jag var inomhus hela tiden och bara gjorde samma sak, säger han.

Så ringer Tina Skiölds telefon. Det börjar närma sig start ute på banan. Tina lämnar ljuset och avskildheten i studion, hämtar sin kamerautrustning och går ut till bilen. Hon startar och kör några hundra meter fram till flygfältet. Där anropar hon flygledartornet och begär tillstånd att köra ut bredvid banan för att fotografera starten.

– Jag brukar försöka ställa mig på olika ställen och använda olika slutartid. Ibland använder jag ett kort tele­objektiv eller kanske till och med vidvinkel.

Nu kör hon någon halv kilometer på servicevägen som går parallellt med startbanan för att få en bra vinkel mot den punkt där flygplanen brukar lyfta från marken. Hörselkåporna märkta med Tina S åker på och kameran fram. Idag tillsammans med ett rejält teleobjektiv.

– Jag ska komma riktigt nära, jobba med lite längre slutartid och panorera, alltså följa JAS:en med kameran. Då blir bakgrunden suddig och man får in fart i bilden. Det brukar bli coolt.

Motorljudet känns i hela kroppen

Borta vid banänden rullar flygplanen ut två och två från sina klargöringsplatser. Det vrålande motorljudet känns i hela kroppen när de snabbt ökar hastigheten över asfalten. Tina Skiöld följer koncentrerat flygplanens rörelser med kameran. Medan de fyra flygplanen viker av upp mot provom­rådet packar Tina Skiöld snabbt in kamera och stativ i bilen. Hon ler med hela ansiktet.

– Det spelar ingen roll hur många gånger jag gör det här. Det är alltid en mäktig känsla att vara så nära när de lyfter.