Jonas Jacobsson: Med fokus på närvaro

På dagarna utvecklar han digitala tjänster och produkter på en ljus och fräsch byrå i Göteborg. Men en stor del av sin lediga tid ägnar Jonas Jacobsson åt något helt annat.

Jonas JacobssonJonas Jacobssons resetipsJonas Jacobssons Instagram-tips

Bor: I Göteborg.

Familj: Flickvän. 

Jobb: Produktdesigner/UX-service designer. 

Ålder: 26 år. 

När jag inte fotografer eller jobbar: Springer mycket, spelar basket och golf. Musikintresserad. 

Bästa musiken att bildbehandla till: Tematypiskt, filmmusik till natur och mer tidstypisk musik när det handlar om bilder från stadsmiljöer.

Webb: jonasjacobsson.co

 

– Foto har alltid varit ett alternativt spår för mig på en personlig nivå, men för 7–8 år sedan var jag på en längre resa och fotograferade mycket. När jag kom hem såg jag värdet av bilderna, jag såg möjligheten att kunna inspirera ännu fler människor, säger Jonas ­Jacobsson.

Idag är han vid sidan av sitt arbete som UX-designer en anlitad fotograf. Han fotograferar bland annat bröllop- och lifestyleuppdrag, men det är som resefotograf som han har gjort störst avtryck. Kanske är det hans filosofi som tagit honom så långt. Han reser aldrig på betalda uppdrag.

– Jag reser alltid 100 procent för mig själv. För att uppleva platsen, staden och naturen. Kameran är något som jag förhöjer upplevelser med, som driver mig till platser att fotografera, säger Jonas Jacobsson.

För honom ger den här filosofin förutsättningar för bra bilder.

– På det här sättet kan jag fokusera på upplevelsen i stunden. Kameran är med mig, och visst händer det att jag tar en lite extra sväng för mig själv för att få en bild. Men det är inte kameran som styr dagen. Genom att göra så kommer jag alltid hem med en lycklig känsla och full med bra inspiration och glädje.

Ett skapande i tre faser

I sitt arbete som UX-designer har han stor nytta av sin förmåga att visualisera tankar och idéer.

– Jag är lika mycket fotograf som UX-designer. Jag vill jobba med båda och har samma mål inom både områdena: Att utvecklas så mycket jag kan och bli så bra som möjligt. Även om mitt fotograferande alltid har synts mycket mer utåt brinner jag lika mycket för UX-design och produkt­utveckling. En del har svårt att förstå det ibland men jag försöker alltid vara 100 procent dedikerad i båda.

Hur funkar det rent konkret? Som anställd UX-designerkanske din arbetsgivare vill ha tillgång till dig hela tiden?

– Det är en intressant balans! Oftast går det väldigt bra. Är det något speciellt brukar jag kunna vara kreativ med tiden och komma iväg på fotouppdrag men ibland måste jag välja såklart och då kommer min UX-roll först. Det är lättare att flytta på mina uppdrag inom foto med egen firma än vad det är i min roll som UX-designer. Jag är en fruktansvärd tidsoptimist och vill gärna göra allt. Den som tar den största smällen är min tjej. Det är ju ofta den tiden som vi skulle ha tillsammans, alltså kvällar och helger, som går åt för att få ihop mina dubbla jobb. Samtidigt ser jag det inte alltid som jobb utan som något jag vill göra helt enkelt.

Jonas Jacobsson delar in arbetet med sina bilder i tre olika faser. Den första är inspirationsfasen. Här söker han i alla medier, tidningar, filmer och andra fotografer för att hitta platser som lockar och fascinerar.

– Inspirationsfasen är väldigt viktig. Här använder jag magasin och Instagram väldigt mycket. När jag känner att »hit måste jag bara åka«, då vet jag att jag hittat ett bra mål för nästa resa.

Själva resan och fotograferandet utgör den andra fasen. Här tycker Jonas Jacobsson att han har hittat en bra balans mellan fotografering och närvaro i stunden.

– Jag är inte evangelist eller fullärd på något sätt, men jag har blivit bättre och bättre på det. Tidigare reste jag en hel del på egen hand och fokuserade ibland lite för mycket på bilderna.

Han kände att han inte fick med sig känslan av platsen i bilderna. Så nu reser han mer och mer i sociala sammanhang och försöker gifta ihop umgänge och gemensamma upplevelser med fotografi.

– Jag försöker vara socialt närvarande med de ­personer som jag reser med. Hur jag beter mig påverkar ju den gemensamma upplevelsen.

Att kunna kombinera detta med att ta starka bilder tror Jonas hänger ihop med den erfarenhet som han samlat på sig genom att ha tagit med kameran varje dag under de senaste åtta åren.

– Jag stannar upp ibland och ser vinkarna. Låter saker och ting få rör sig fritt. Om du bara flyter med strömmen får du samma bilder som alla andra. Stanna upp lite och känn i stunden. Det kan man kosta på sig utan att upplevas som en bromskloss hela dagarna.

Inom naturfotografering är utmaningen en annan.

– Du kan inte tävla i att få en bättre bild än de som du redan sett på Instagram. Istället måste man hitta sin egen bild, annars blir platsen urvattnad. Man måste skapa sin egen stund och utifrån den sin egen bild. På det sättet kan man ändå skapa något som står ut från de bilder som redan är tagna.

Den tredje fasen handlar om att ta vara på de fotogra­ferade bilderna. Här lägger Jonas ner mycket tid.

– Jag tänker väldigt mycket på vad som händer i datorn och lägger ner extremt mycket tid. Bilderna får aldrig fastna i kataloger och mappar. Det blir som ett stort hus som du aldrig städar, utan bara fyller rum efter rum. Till slut får du inte plats själv längre.

– Om man känner den frustrationen kommer det få negativ effekt över känslan för att fotografera. Som fotograf får man aldrig känna att man sitter fast i sin tekniska infrastruktur och bara administrerar sin lagerhållning. Där kan du drunkna fullständigt.

»Viktigt att visa sina bilder«

För att inte fastna i sina mappar i Lightroom använder Jonas Jacobsson bland annat tjänsten Exposure.

– Det har blivit mitt verktyg för att göra urval och skapa berättelser utifrån mina bilder. Det känns som att jag gör ett hantverk och ser hur det växer fram. Det blir så tydligt eftersom man själv upplever så tydligt hur läsaren kommer ta sig genom berättelsen.

Första steget är att gå igenom alla bilder och exportera ut lämpliga kandidater till en mapp.

– Jag börjar sätta samman storyn med 100 procent energi. Ju längre jag jobbar desto mer utmattad blir jag. Samtidigt känner jag att jag måste nå fram till att publicera. Det blir mycket »kill your darlings«.

Ibland når han hela vägen fram till publicering på första försöket, men ofta får han spara det som utkast och komma tillbaka senare med ett färskare perspektiv.

– Det handlar ju inte om att gräva en grop det här – det är kreativt arbete. Jag kommer tillbaka tills jag blir klar. När någon mejlar och berättar hur de inspirerats av någon av mina storys, då är det värt alla timmars slit på en sekund.

Just nu har han själv halkat efter rejält med storyn om en resa till Alperna från förra sommaren.

– Jag har bara postat några av bilderna på Instagram. Det gör ont. Nu letar jag efter tid. Det blir någon timma här och där. Men det krävs både tid, disciplin och känsla för att det ska bli bra. Det är inte alltid alla de sakerna finns samtidigt.

Det händer att Jonas Jacobsson föreläser om sina bilder och sin filosofi. Då handlar mycket om fas tre.

– De flesta lägger mycket fokus på inspirations- och fotograferingsfasen. Men för många stannar det där. Så sitter man med tusentals bilder från resan som man aldrig visar. Det är inte hållbart. För att inte tappa lusten att fotografera är det viktigt att göra något av sina bilder. Att visa upp dem på något sätt och få återkoppling.

Människor ofta frånvarande

Jonas bildspråk har vuxit fram under många års dagligt fotograferande. Även under skoldagarna under sin fem år långa ingenjörsutbildning fotograferade han varje dag på väg till och från skolan.

– Genom att fotografera varje dag under många år blir du till slut bekväm med komposition, ljus, vinklar och platser. Det bär man sedan alltid med sig och den kunskapen sätter förutsättningarna för känslan i bilden, oavsett hur duktig du är på att editera.

För att vara en resefotograf är människorna ibland påtagligt frånvarande, åtminstone i Jonas Jacobssons naturbilder.

– Det fina med naturen är att jag inte kan säga åt den att göra något, den är som det är. Människor är så självmedvetna. När jag fotograferar dem frågar de alltid mig hur de ska vara. Under bröllopsfotograferingar behöver man ibland ge mycket instruktioner. Det ingår i det jobbet att vara en tydlig fotograf som ger struktur om hur man kan vara för att få så naturliga bilder som möjligt. Men jag vill slippa det när jag reser. Istället fotograferar jag det jag ser. Om en människa råkar vara med i bilden är det okej. Men bara om personen är inne i sitt. Om man ser att den är medveten om mig stör det känslan.

Hatkärlek till Instagram

Instagram är en stor källa till inspiration. Här följer Jonas flera rena Iphonefotografer.

– De inspirerar mig mycket. Deras bilder är 100 procent komposition, miljö och ljus. De skapar fantastiska bilder med telefonen genom att arbeta med enkelhet. Jag fotograferar själv med enbart fasta brännvidder just för att komma dit och söker efter tydlig geometri för att skapa intresse i bilden.

– Samtidigt har jag har en hatkärlek till Instagram. Jag har bara ett konto, inte något särskilt fotografkonto eller privat konto. Det borde vara okomplicerat men jag kan verkligen överarbeta det och lägga för mycket energi på bilderna där. Jag kan bli galen själv för hur mycket tid jag lägger ner på det.

Fotograferar med Fujifilm

Jonas bilder från Lofoten 2014 var det stora genombrottet. Han har återvänt flera gånger vid olika årstider, och bilderna därifrån är fortfarande de med flest visningar på hans hemsida. Allra stoltast är han över sin medverkan i mastodontboken The Great Wide Open, New Outdoor and Landscape Photography.

– Det är jag och en samling av några de främsta fotografer inom genren äventyrsfoto. Och jag har med sju bilder! Det var otroligt stort för mig.

För några år sedan skaffade Jonas Jacobsson sig en Fujifilm XE1. Den ersatte snabbt hans betydligt större spegel­reflexkameror.

– X-E1 var långsam och hade jättemånga andra brister. Men den hade också jättebra bildkvalitet och det var roligt att fotografera med den. Jag skulle ju ändå inte fotografera motorsport eller balett. Sedan dess har Fujifilms kameror utvecklats mycket.

Som utbildad produktutvecklare gillar han hur måna Fujifilm är att leverera på brukarkrav, även när de är outtalade. Att han upplever att kamerorna är byggda utifrån brukares krav snarare än företagets vision.

– Det finns tydliga spår av den här funktionella, användarcentrerade designen i Fujifilm X-Pro2, som är den kamera som ligger mig närmast hjärtat. Jag plockar upp den varje dag och håller den i handen, även om jag bara sitter vid datorn hela kvällen. Så gör man ju bara med produkter som man älskar.

Jonas är kraftigt teknikintresserad och testar i princip alla kameror som släpps. Ändå har han fortsatt att använda Fujifilmkameror i sex år.

– Ibland fotograferar jag bara för att jag vill använda kameran.