Krönika

Krönika: Värdet av en äkta bild

Vad kom först: kameran eller bilden? Jag tänker på att vi inom oss hela tiden ser bilder som vi vill ta och skapa, ibland i drömmarna och långt ifrån möjliga att fånga, men ibland också nanosekunden innan vi trycker på avtryckaren. Vi skapar bilderna. Kameran fångar dom.

Och vägen till färdig bild är en lång process. Om vi snabbspolar från universums snabba expansion och ljusets utbredning över eoner av tid – sånt som alltså hände för länge sedan och inte är helt lätt att förstå – så kan vi i högsta grad förstå det som händer efter att solens strålar träffat vår vackra jord.

Ett av nyckelorden är just »vackert«. Det som många gånger beskriver en bra bild är att den är vacker. Rätt proportioner och slät hy hos modeller går hem. I dag finns också den funktionen i scenvalet »porträttfoto«, som ger den du fotar en utsmetad slät hy. Alla kan bli modeller.

Men det finns mer att förbättra. Vissa kameror tar ett helt gäng med bilder och visar dig den bästa. Snyggaste minen, bästa posen och vackraste utsnittet, baserat på matematiska algoritmer.

Kanske visar kameran snart för oss var vi ska stå och hur vi ska röra oss för att få den absolut bästa bildvinkeln med det mest optimala bildutsnittet. För det handlar ju om att allt ska bli så bra som möjligt? Och efter fotograferingsögonblicket läggs ytterligare ett effektfilter på, vi tar bort finnar eller andra oönskade skavanker.

Till slut mynnar allt ut i ett klimax som är vackrare än verkligheten. Till hjälp har vi Photoshop, ett kraftfullt verktyg som kan få oss att fånga även de bilder som är omöjliga att fånga, och visa omvärlden övernaturligt vackra bilder.

Vi lever i en tid när vi egentligen inte kan lita på bilder. Men ändå gör vi det. Vi måste, det är någon sorts självbevarelse eftersom det av många anses vara det främsta av bevis. »Visa en bild så tror jag på det« är den klassiska kommentaren.

Fotografin brottas med detta. Både Canon och Nikon har utvecklat algoritmer för autentisering av bildernas äkthet, att de inte har manipulerats. Båda två är kläckta.

Naturfotografen Terje Hellesø manipulerade sina naturbilder och avslöjades genom crowdsourcing. Mille Markovic verkade också ha manipulerat sina bilder på kungen – och avslöjades av en 25-årig före detta hacker.

Allt för att höja värdet av bilden.

Allt på bekostnad av äktheten.

Men det finns en helt annan sorts fotografering som inte försöker försköna verkligheten, inte försöker lägga på några vackra filter, och heller inte försöker sälja några sensationella bilder till kvällspressen.

Dagens bildjournalister går nämligen en helt annan väg. De tar tekniken till hjälp för att med sitt arbetsredskap återspegla verkligheten så rättvist som möjligt. De vill inte vara med och påverka, de vill inte vara domare i spelet. De vill bara förmedla verkligheten som den ser ut, fri för andra att tolka. Men också bildjournalistiken brottas med problem. En bild visar ett snitt av en verklighet, och vad valde fotografen att ta med eller inte ta med? Och även om bilden inte ändras i efterhand – hur formas den av kamerans inställningar, som faktiskt bestämts av en japansk kameratekniker?

I skrivande stund dömdes journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson skyldiga för medhjälp till terrorism i Etiopien. Tanken var att de skulle granska Lundin Petroliums oljeintressen och visa detta i bild och text. Nu riskerar de upp till 11 års fängelse.

Frågan kvarstår alltså: Vad är en äkta bild, och vad är den värd?