”Får jag fotografera byggnader?”

Jag fick en lista med adresser och lämnade redaktionens garage. Först styrde jag bilen mot Djursholm, sedan vidare mot Vaxholm. Resan fortsatte med ytterligare ett antal stopp, där den gemensamma nämnaren var adresser med dyra privatbostäder – hus som många av oss inte är i närheten av att kunna hosta upp pengar för.

Mitt uppdrag var att fotografera villorna till en artikel om bostadspriser, något i stil med »här är husen med dyrast prislapp just nu«. Lämpligt jobb för en praktikant, tänkte troligen bildredaktören på kvällstidningen och skickade iväg mig.

Det var inte så enkelt som man kan tro. Till att börja med skymdes de exklusiva boningarna ofta av grönska och murar, antagligen för att förhindra någon fotograf från att stå ute på gatan och rikta kameran mot ägorna.

En sådan som jag alltså, som gjorde precis det. Så gott det nu gick.

Det var också en gnutta olustigt att befinna sig i ett bostadsområde med kameran i högsta hugg. Skumt värre kunde tyckas, inte minst med tanke på de påkostade adresserna. Men inga förbipasserande dök upp under mina korta stopp, vilket var skönt. Att utmana ödet med några längre fotostunder kändes onödigt – även om en konfrontation inte hade varit hela världen. Då hade jag sagt som det var.

För jag gjorde ju inget olagligt.

Överstruken kamerasymbol

Att fotografera byggnader i Sverige är tillåtet, offentliga såväl som privata. Det krävs inga tillstånd för sådan verksamhet. Kravet är förstås att du som fotograf befinner dig på allmän plats, så som var fallet när jag svängde runt med bilen och förevigade lyxvillor. På gator som är öppna för alla får du rikta kameran åt vilket håll du önskar, i princip. Det finns dock några situationer då du måste låta kameran vila:

För det första: Om du hamnar vid ett hus som klassas som skyddsobjekt är det förbjudet för dig att ta några bilder – om skyddsobjektet samtidigt har ett fotograferingsförbud. Detta markeras tydligt med en överstruken kamerasymbol på förbudsskylten. Alla skyddsobjekt har inte per automatik »avbildningsförbud«, som det kallas i lagen. De flesta har enbart ett tillträdesförbud, och i sådana fall är det fortfarande tillåtet att fotografera – så länge du befinner dig på allmän plats.

Men räkna ändå med problem, i alla fall om det finns vakter vid skyddsobjektet. Inte sällan är de dåligt insatta i vad lagen säger, något som flera fotografer har fått erfara. Till exempel ingrep vakter 2013 mot DN-fotografen Lars Epstein när han på allmän plats fotograferade en byggnad i Stockholm som var ett skyddsobjekt. Vakterna höll fast honom och krävde att bilderna skulle raderas – trots att Lars Epstein inte hade gjort något olagligt. Skyddsobjektet hade inte något avbild­ningsförbud.

En annan fotograf, Anders Deros från Aftonbladet, fick 2017 problem när han på Landvetter flygplats skulle dokumentera en avvisning av flyktingar. Han stod i ett parkeringsgarage och fotograferade när en polis dök upp och stoppade honom från att fortsätta. Polisen menade att det råder fotoförbud på flygplatsen, något som Anders Deros invände mot. Dagen efter fick han rätt av Länsstyrelsen som bekräftade att det vid den aktuella platsen inte finns något fotoförbud, även om flygplatsen är ett skyddsobjekt. På förbudsskylten fanns ingen överstruken kamerasymbol.

Hemfridsbrott att tränga sig in

För det andra: Om du i dina försök att få bilder av ett hus som ligger dolt i grönska, försöker forcera buskaget och gå in på tomten – då befinner du dig inte längre inom lagens gränser. Det är ett hemfridsbrott att olov­ligen tränga sig in i någons trädgård eller på en gårdsplan. Dessutom behöver du ett tillstånd från ägaren för att få fotografera på dess privata mark.

Men det senare behöver inte alltid gälla, eftersom privat mark även kan vara platser dit du är välkommen. Såsom en galleria. Så länge du på en sådan plats inte blir upplyst om att det råder fotoförbud bör det inte finnas några hinder för dig att ta fram kameran. Däremot om galleriägaren har satt upp anslag om fotoförbud, eller muntligen informerar dig om det, är det inte längre tillåtet att knäppa några bilder. Den som har bestämmanderätten över ett område kan sätta upp regler för besökarna, vilket kan vara allt från ett förbud mot att äta glass till att fotografera.

Men notera att du inte begår något brottsligt om du i en galleria väljer att fotografera, trots att det finns ett fotoförbud. Detta har nämligen ingenting med straffrätt att göra. Däremot har ägaren rätt att slänga ut dig från gallerian om du inte följer reglerna.

Kränkande fotografering

För det tredje: Även om du på allmän plats har rätt att fotografera byggnader, kan det under vissa omständigheter ändå anses att du begår ett brott. För om du riktar kameran mot en bostad samtidigt som någon syns i ett av fönsterna, då skulle det kunna bli fråga om kränkande fotografering – att du ägnar dig åt smygfotografering av privata miljöer.

Att i hemlighet och utan tillstånd fotografera någon som befinner sig i ett utrymme av privat karaktär – det är brottsligt. Alla tre kriterierna måste vara uppfyllda samtidigt för att det ska vara ett brott mot lagen om kränkande fotografering.

Den situationen kan alltså uppstå om någon, som inte är medveten om att du står ute på gatan och fotograferar, fastnar på bild inifrån sin bostad (som är ett utrymme av privat karaktär). Men tittar personen ut genom fönstret och ser att du står där med kameran i högsta hugg, då sker inte längre din fotografering i hemlighet och därmed är det inte fråga om kränkande fotografering.

Ett ögonkast hit eller dit kan alltså avgöra, vilket kan tyckas märkligt. Men så står det i alla fall i lagen, som kan vara bra att ha koll på medan du fotograferar byggnader.

En person som däremot befinner sig i sin trädgård får »räkna med att andra iakttar en och också tåla att man blir fotograferad«, som det står i förarbetena till den här lagen. Det betyder att du inte behöver ta hänsyn till om någon ligger och solar framför huset för att kunna fotografera det. Fast hänsyn hör förstås till vanligt folkvett, men du gör hur som helst inget olagligt genom att ta en bild av huset – inklusive solande människa.

Står personen däremot och byter om i sitt sovrum utan fördragna gardiner, då är det en annan femma.

Andra lagar utomlands

För det fjärde: Om du reser utomlands kan du inte alltid räkna med att det är fritt fram att fotografera byggnader. Det som går under begreppet panoramafrihet ser olika ut bland världens länder. I Sverige är det som sagt tillåtet, även att fotografera stadigvarande konst som är placerad i det offentliga rummet, för att därefter publicera bilderna. Det här ­bygger på en inskränkning i upphovsrätten som finns i många länders lagstiftning, men inte i allas. Italien, Grekland och Frankrike har till exempel inte någon panoramafrihet, eller åtminstone inte fullt ut existerande. Så medan du packar väskan inför en utlandsresa kan det vara värt att undersöka panorama­friheten på ditt resmål, om du vill undvika att hamna i trubbel.

Entréer och trapphus

Tillbaka till byggnaderna i Sverige. Om du har en offentlig sådan framför dig är du inte begränsad till att stå ute på gatan och fotografera. Du får även gå in i byggnaden och ta bilder i entrén eller i trappuppgången om utrymmet är öppet för vem som helst. Men att fotografera interiören i ett privat hus kräver tillstånd eftersom du då befinner dig på privat mark.

Observera att det är förbjudet att fotografera i domstolar, där lagen sedan 70 år tillbaka har satt stopp för fotografering inne i rättssalen under pågående sammanträde. Sedan 2019 är det även förbjudet att fotografera in i rättssalen, alltså att stå vid tröskeln och fotografera när dörren öppnas under ett sammanträde. Däremot är det i domstolars allmänna utrymmen, såsom väntrum, okej att använda kameran.

Får användas kommersiellt

Var det är tillåtet att fotografera eller inte, är en sak. En annan huruvida du får använda bilderna. Till exempel är det fritt fram för dig att fotografera främmande människor på allmän plats, men inte att använda sådana bilder i reklam utan att först ha fått ett godkännande av dem som syns på bilderna. Då är det vanligaste sättet för att komma överens att skriva under en så kallad modellrelease.

På samma sätt finns det något som kallas »property release«, där den som till exempel äger en byggnad ger sitt godkännande till att du publicerar en bild av huset i en reklamannons. Detta tillämpas i vissa länder, men inte i Sverige. Här är det tillåtet att publicera bilder av byggnader utan att först fråga om lov – även om bilderna ska användas kommersiellt.

Den tillåtna publiceringen handlar dock i första hand om när husbilden används i en tidning eller annan trycksak, inte i digitala sammanhang. För publicering på en blogg eller i sociala medier kan det krävas att du har fått ett godkännande från upphovsmannen – alltså arkitekten som har ritat huset. Men då ska också huset ha en sådan särart att byggnaden är att betrakta som ett verk, som något konstnärligt. I sådana fall kan den teoretiskt sett skyddas av upphovsrätten, men i praktiken är det ovanligt eftersom de flesta hus inte har den originaliteten att de kan anses ha uppnått verkshöjd.

Du kan därför med stor sannolikhet även digitalt publicera bilder av byggnader utan att stöta på patrull. Och om ett hus nu skulle anses vara ett konstverk, då gäller fortfarande inskränkningen i upphovsrätten. Den om panoramafriheten som jag nämnde tidigare, och som klargör att det finns ett undantag för offentlig konst som stadigvarande är placerad på eller vid allmän plats utomhus. Byggnader borde rimligen anses vara stadigvarande och sådan konst får enligt lagen avbildas. Dessutom publiceras, på till exempel din Instagram-sida utan att det skulle medföra några komplikationer.

Förvisso kom det 2016 en dom från Högsta domstolen där Wikimedia förbjöds avbilda och sprida bilder av offentlig konst på sin sajt, utan att först ha avtalat med Bildupphovsrätt i Sverige som företräder bildkonstens upphovsmän. Domen kunde tolkas som att det nu blev olagligt att utan upphovsmannens tillstånd sprida bilder av offentlig konst på internet, men HD:s beslut tog framför allt sikte på Wikimedias databas och att de via den hade överfört verken till allmänheten. Hur man ska se på »databaser« som Facebook och Instagram framgår inte av domen.