Lars Dareberg: Action or reaction

Action or reaction har du med säkerhet hört om du har gått någon fotokurs. Den som säger det brukar tänka att du har en bild kvar att ta på filmrullen (det var främst på den tiden du hade 36 exponeringar på en filmrulle med en exponering kvar alltså). Du befinner dig i ett rum och i ena hörnet ligger en död man och i det andra hörnet sitter mannens fru och gråter. Du ska med EN bild berätta den här historien och måste välja alltså. Action or reaction?

Med din vardag och med dagens teknik dessutom hoppas jag du slipper ta det här beslutet. Men lek ändå med tanken och omvandla det till din fotovardag. Hur kommer det sig att familjealbum jag tittar i är fulla med bilder med glada bilder på släkt och vänner och barn som hoppar glatt och äter tårta med blå himmel och sommar? Vi vill nog helst se det fina från allt och det blir och skapar våra minnen. Att titta på bilder på sig själv som barn är lyckan själv, men stämmer det?

Förmodligen inte, men det var då mamma (i mitt fall) som kameran togs fram. Det var när släkt och vänner och allt stämde som kameran kom fram och det togs en bild. För att det var en fin stund, något att minnas. Men som jag saknar de där vardagsbilderna från det andra också och jag försöker vara bättre på det själv, men är usel tyvärr att dokumentera hem-miljön. Bilderna när det regnar, eller när du missar Gotlandsbåten och vad följderna av det blir.

Alla med små barn har åtminstone sett med ögonen sitt barn ligga i hallen med galonbyxorna på, skrikandes att hen inte vill gå till dagis. Det är en ljuvlig bild att ha och ta fram senare i livet. Den tappade glassen i sanden på Greklandssemestern eller när farfar begravs och allt som finns runt det. Sorgen, smörgåstårtan och det fina som faktiskt håller oss samlade tillsammans. Glöm inte att fotografera det också, du kommer tacka mig. Såklart ska du alltid, alltid fotografera med respekt, det gäller att väga in det också. Det är ett svårt ämne. Om det hade varit en vuxen som la sig på hallgolvet och skrek att hen inte vill gå till jobbet, är det mycket svårare att ta upp kameran och dessutom ta en bild på situationen.

Jag var för Sydsvenskans räkning på Tsunamikatastrofen 2004 och blev inbjuden till en pressträff när de första svenska kropparna skulle flygas hem. Det var varmt och kvavt och på samma gång så makabert att vi, pressen, stod bakom en avspärrning och skulle bevittna det här. Det var präster och anhöriga på plats och ett stort pressuppbåd bakom avspärrningen. Jag försökte fotografera händelsen och det befängda med respekt och jag fick verkligen jobba för att inte få med någon människa. Vid en närmare analys gissar jag att bilden skulle gå under »action« även om den är väldigt stilla och lugn. I många andra fall och för att svara på den inledande frågan hade jag förmodligen i de flesta andra fall valt »reaction«, men det finns såklart inga regler för det.

Hur hade du gjort?Glöm inte de där förargliga situationerna i sommar.