Krönika
Lars Dareberg: För nya vinklar
"Jag har jobbat med min kamera som verktyg länge nu. Det slår mig ofta vilken dörröppnare den är och allt jag fått vara med om under alla år."
Som du såklart vet handlar fotografi mycket om att hitta nya vinklar och med det berätta en historia på ett nytt sätt. Att tillföra något mer. När drönaren lanserades för första gången 2013 var jag snabb med att skaffa mig en, såklart för att kunna fotografera »nya« vinklar. Drönarfotografering var åtminstone något helt annat än det vi var vana vid på den tiden och roligt var det också. Farligt var och är det också med de där surrande små »leksakerna«. Så det är viktigt att vi förhåller oss till reglerna som finns.
Signerat Lars Dareberg:
Nu har jag ägt flera stycken olika modeller och är alltid väldigt försiktigt med var och hur jag flyger. Trots det har min drönare ibland levt sitt eget liv. Visst, jag kan erkänna att jag flugit in i något träd när jag panorerat en vacker åkning och inte varit uppmärksam på det runt mig.
Idag ska du ta körkort för att få fotografera med din drönare. När jag köpte min första var det mer eller mindre fritt fram. Sedan ändrades det och ett tag var det helt förbjudet att använda drönare i Sverige. Sedan öppnades det upp igen och nu ska du alltså ta körkort för att få flyga med den, vilket är mer än rimligt. Trots försiktighet och lång erfarenhet har min drönare någon enstaka gång tagit över kontrollen. Jag tror det var på grund av storm och kyla den flög rätt in i ett hotell i Helsingfors en gång. Jag fick byta modell och var tacksam att ingen kom till skada.
Jag har flugit i min bil, snälla gör inte det. Propellrarna rev upp såna revor i taket att bilaffären som jag senare bytte in bilen till såklart undrade vad som hänt. »Jag flög drönare här inne och det var inte riktigt lyckat«, sa jag. En annan gång var jag så ivrig och skulle snabbt flyga men väntade inte in GPS:erna och jag lyfte med den och den stack som ett skott över skogen och jag förstod senare att den flög till förra platsen jag flugit med den, cirka 60 mil söderut. Den rackaren såg jag tyvärr aldrig mer och det var en frustration såklart. På Island kunde jag helt plötsligt inte styra den. Då hade jag läst på att stänga av den handkontroll jag hade i handen och den kom så vackert tillbaka och landade, precis bredvid hyrbilen. Faktiskt den vackraste landning jag sett, helt på egen hand. Nu för tiden tycker jag drönarna är mer pålitliga och gör som jag säger och peppar, peppar var det länge sedan något hände.
Den här bilden är tagen till ett reportage om Tycho Brahes trädgård på den lilla ön Ven utanför Landskrona. Tycho var astronom, astrolog och alkemist och har än idag en vacker trädgård som du ser här, och jag kan älska formerna som kommer fram från luften som du många gånger inte ser från marken.
Det är roligt att flyga och att få en överblick till ett reportage, en ny vinkel du aldrig sett tidigare höjer oftast känslan och kan berätta något nytt. Men du får såklart se upp, det blir snabbt tjatigt och idag har var och varannan en drönare. Har du tänkt köpa en, läs på ordentligt och ta körkortet för den, så lär du dig vad som är rätt och fel och flyg mer än försiktigt.