Lars Dareberg: Inga rätt eller fel

Här har du Årets Bild i Sverige, tagen av Dagens Nyheters fotograf Eva Tedesjö. Våren är verkligen fototävlingarnas tid. Men går det verkligen att tävla i fotografi undrar du? Såklart är det verkligen svårt eftersom det handlar om tycke och smak, men så är det med konståkning, simhopp och dans också. Inom fotografin finns det inga rätt eller fel utan det bygger helt på en jury som ses och tittar igenom materialet och så väljer de tillsammans vinnare. Bilderna de gillar bäst, eller ett ämne som är aktuellt, eller som känns bra i magen bara. Jag har själv haft äran att sitta med i några olika juryarbeten, det är spännande.

Sällan är det EN helt sammansvetsad jury som är 100 procent överens. När Eva Tedesjös bild korades nyligen läste jag det jag kunde komma över och förvånades hur skribenterna drog paralleller till ryssarnas invasion i Ukraina. Den invasionen var varken igång när Eva var på plats i Belarus under 2021 eller när juryn träffades en helg i januari 2022.

Även om det är lätt att tänka på det idag, när vi har ett större facit. Såklart är det svårt med tävlingar. I World Press Photo som är världens största fototävling för bildjournalistik har de gjort stora förändringar i tävlingen i år. Under chefskonferenser pratas det mycket om konsekvensanalys och det tycker jag är viktigt när förändringar görs. Nu tog WPP bort både sport och naturklassen och jag undrar om det främjar varken tävlingen eller är det bästa för bildjournalistiken. En konsekvens som borde varit med i beräkningen. För några år sedan när jag bevittnade prisutdelningen i Amsterdam berättade dåvarande juryordföranden Stephen Mayes att över 25 procent av de inskickade bilderna var kopior av det som fått pris året innan. Juryn som ofta är helt ny varje år i de olika tävlingarna är också rädda att göra »fel« såklart. Därför ser jag också att många bilder eller teman prisas om och om igen, så det är heller inte så konstigt att juryn går på något de känner igen, det blir ett säkert kort så att säga. Mediavärlden är liten och det är svårt att finna kompetens utanför den. Jag ser jurymedlemmar som belönar både bilder och journalistik som de tidigare under året varit med och varit redaktörer för. Så vetenskap blir det aldrig.

I Sverige nu senast valde juryn alltså den här bilden till Årets Bild från 2021. I Danmark gick juryn på en vardagsbild på Martin och Nicolai Køster Rimvall som fått igenom adoptionen av deras son Storm, fotograferad av Sigrid Nygaard. I Norge är det Afshin Ismaeli som fotograferat talibaner som testar en roddmaskin. Som du hör är det helt olika ämnen och världens bästa pressbild blev en bild på några gravstenar med en vacker regnbåge på himlen. Den är svår att direkt ta in för betraktaren och kräver en lång bildtext för att förstå styrkan i. Så ämnen och bilder spretar och frågan är som sagt om det går att tävla i fotografi?

Jag vet ärligt talat inte själv, men jag har alltid tyckt det varit ett roligt moment och ett bra sätt att lyfta upp bildjournalistiken i rampljuset. Attjag sällan är överens med juryn hör också till.