Lina Kayser: Lämnade kontoret för fotografin

Bor man i en av norra Europas regnigaste städer får man vänta länge om man vill fotografera i solsken. Naturfotografen Lina Kayser har istället valt att göra tvärtom. Skiner solen, ja då lämnar hon kameran hemma.

Lina Kayser

Bor: I Bergen, i Norge.

Gör: Naturfotograf.

Utrustning: Nikon D850, Nikon Z7, 24-70 f/2,8 till landskap, till djur är det antingen 180-400 f/4, 200-400 f/4 eller 300m f/4 som sitter på. 

Webb: Instagram: @linakayser.

– Finvädersbilder får lätt lite vykortskänsla över sig, det blir inte så spännande. Jag fotar helst när det ligger tjock dimma eller om molnen går lågt och det är regn och rusk. Det finns någon form av vacker melankoli i det, förklarar Lina.

Tog sig från kontoret

Under tio år arbetade Lina med ekonomi och redovisning. Hennes arbetsplats var ett vanligt kontor, men hon blev allt mer missnöjd med sin situation och bestämde sig för att åka på en fotoworkshop till Island. Foto hade hon hållit på med sedan hon var ung och intresset för naturen var väl cementerat sen barndomen då hon växte upp i en familj som sysslade mycket med hundar och friluftsliv.

– Workshopen tände en gnista och mitt fotointresse blev allt starkare. För tre år sedan bestämde jag mig för att säga upp mig från mitt vanliga jobb och börja satsa på fotogra­ferandet, berättar hon.

Att våga ta steget och säga upp sig gjorde att hon kunde lägga mycket mer tid på fotograferandet vilket i sin tur ledde till att hon utvecklades mycket snabbare än tidigare. Förutom att fotografera driver Lina hundkurser. Fördelningen mellan företagen är ungefär 50/50 i dagsläget säger hon.

– Jag skulle gärna jobba mer med fotograferandet, men det genererar inte så mycket direkta inkomster utan jag får betalt på längre sikt där.

Från landskap till djur

Efter en föreläsning i Stockholm 2017 kom Lina i kontakt med Nikon. Kontakten slutade med att hon hamnade i deras talangprogram.

– Det gjorde att jag fick tillgång till utrustning som jag inte skulle kunna köpa själv, berättar hon.

De nya möjligheterna öppnade dörrar för att utveckla Linas fotograferande. Tidigare hade hon främst fotograferat landskapsbilder, men när hon nu kunde börja använda längre teleobjektiv började hon svänga mer mot att fotografera vilda djur.

– Man kan så klart fotografera djur med enklare och ­billigare objektiv också. Men när ljuset är dåligt eller när man fotograferar djur som rör sig mycket är det enklare och effektivare med ett ljusstarkt objektiv, säger hon.

I Linas kameraväska hittar man en Nikon D850 och en Z7. Vilken hon väljer beror på vad hon ska fotografera. Om ryggsäcken är nedtyngd av mycket utrustning blir det Z7:an på grund av den mindre storleken och lägre vikten. Lina ser det också som en stor fördel att hon ser exponeringen direkt i sökaren istället för att behöva ta en testexponering.

Det tyngre spegelförsedda kamerahuset används när kraven på en snabb autofokus är högre. Men det lite tyngre kamerahuset ger också en bra balans till de större objektiven.

Övning ger färdighet och ju mer hon fotograferar vilda djur desto mer lär hon sig om hur hon ska närma sig djuren och hur hon ska fotografera. Hon har också fått kontakt med flera fotografer via Instagram som hon haft mycket utbyte med i sin fotografiska utveckling.

– Jag gillar att fotografera något levande, det är en större utmaning för mig än att fotografera landskap. Det bästa vore så klart att kunna kombinera bra landskapsbilder där djuren kan bli en detalj i bilden. Så brukade jag fotografera mina hundar. Men de är ju lite lättare att regissera än vilda djur, säger hon med ett skratt.

Dämpad färgskala

Besöker man Linas Instagramkonto möts man av bilder av en tydlig nordisk miljö. Bilderna har en väldigt dämpad färgskala, vissa är nästan monokroma.

– Många bilder blir nästan svartvita av sig själva. Miljön här ger den färgskalan, det är mycket snö och mörka fjäll. Men jag redigerar bilderna ganska mycket också. Jag vill ha en enhetlig färgskala på bilderna som ligger på Instagram så att de harmoniserar, säger Lina.

Att redigera bilderna är nästan lika roligt som att fotografera dem tycker Lina. Hon jobbar mycket med redigeringen och försöker utveckla sig hela tiden för att inte fastna i ett spår.

– Bilderna på Instagram ser ut på ett sätt, men många av mina andra bilder har inte samma känsla, berättar hon och fortsätter:

– Jag har växt upp med att naturbilder ska avbilda verkligheten, det var såna bilder jag såg i alla tidningar och ­böcker. Det gör att det blir lite extra roligt att redigera, det känns lite som att bryta mot reglerna och få sätta sin egen prägel på bilderna, säger hon.

Lina jobbar mestadels i Lightroom och då främst med kurvor och färger. Hon manipulerar aldrig fjällen eller djuren. Men det händer att hon plockar bort småsaker som kan störa i bilden.

– Det är kanske tio procent av bilderna som jag tar in i Photoshop och arbetar med där. Men jag skulle aldrig manipulera hur fjällen eller djuren ser ut. I vissa bilder kan man se hur någon har ändrat formen på fjälltopparna så att de är mycket högre och spetsigare än i verkligheten. Det får man så klart göra, man får göra det man har lust med, men man måste vara ärlig med vad man gör så att man inte vilseleder betraktaren, menar Lina.

Detaljer i landskap och personliga djur

För Lina är det ljuset som avgör om det blir en bild eller inte, framför allt när hon fotograferar landskap.

– Miljön i sig kan vara fin, men om det saknas det där lilla extra blir bilderna inte så intressanta. Någon liten detalj som fångar betraktarens öga. Det kan vara en liten fjälltopp som sticker upp ur dimman, en ljusfläck i landskapet eller något som sticker ut, förklarar hon.

När hon fotograferar djur tycker Lina att det blir som mest intressant när djuret visar sin personlighet och hon lyckas fånga det på bild. Det kan vara en viss rörelse, en blick eller något annat som visar att det är en individ. För att få fram personligheten brukar hon isolera djuret mot bakgrunden för att man ska fokusera på det.

Hon har flera gånger varit på Svalbard för att fotografera och där är inte de vilda djuren så rädda för människor utan kommer fram trots att de vet att hon är där. Då kan hon fånga bilder där djuren tittar rakt in i hennes kamera, vilket ger henne en kontakt i bilderna som hon tycker om.

Hon vill dock inte att det ska bli någon »safarikänsla« i bilderna.

– De bästa bilderna är oftast de där man varit ute och gått med kameran och råkat på något djur som man fotograferat. Jag vill inte fotografera djur som är vana vid människor, det är ingen utmaning för mig.

Trivs på Svalbard

Lina har varit på Svalbard ett flertal gånger och fotograferat. Hon trivs där, naturen är fortfarande ganska orörd av människor.

– En gång tog jag en båttur i ett område som de vanligen inte kör i, det var väldigt spännande att se något som inte speciellt många har sett, berättar hon engagerat.

Lina har fotograferat ett flertal olika arter på Svalbard, bland annat fjällräv och isbjörn. Fjällrävarna utgör inget hot mot människor, men isbjörnarna är inte ofarliga.

Besökare på Svalbard måste ha med sig vapen om man ska åka utanför Longyearbyn, som staden heter, för att kunna skydda sig mot isbjörnarna. Något som skapar ett dilemma hos Lina.

– Det viktigaste för mig är att inte utsätta djuren för någon fara. Om en isbjörn skulle attackera kommer den att skjutas, bara för att vi ville titta på den. Det finns inga bilder som skulle vara värda det. Jag har främst fotat isbjörn från båt, då är det väldigt säkert. Man kan snabbt lämna platsen om en isbjörn skulle komma för nära.

Lina tycker så pass mycket om Svalbard att hon själv ordnat en fotoresa dit. Hon gick ihop med några andra fotografer och bokade en båt. De fotografer hon ordnade resan med var de som hade fungerat som fotolärare på den workshop hon själv åkte på något år tidigare. Den workshop som gjorde att hon valde att satsa på foto.

– Att sätta ihop den resan krävde väldigt mycket arbete. Vi började planera ett år i förväg, men det var väldigt roligt att få till. Det är väldigt utvecklande att få umgås med andra fotografer och se hur de tänker kring olika situationer. Vi kommer att fortsätta med resorna på Svalbard, men jag skulle gärna också göra lite billigare och enklare resor till andra resmål.

Sprider kunskap på Instagram

Idag har Lina ett stort antal följare på Instagram. När den här texten skrivs är hon uppe i 114 000 stycken. Hon använder sin publik på sociala medier för att sprida kunskap om de miljöer och djur hon fotograferar.

– Jag vill inte vara förmanande och komma med en massa pekpinnar. Men lägger jag upp en bild på en varg till exempel kan jag skriva lite kort om vilka problem arten har. Min förhoppning är att människor ska ta till sig det och engagera sig. En av de viktigaste uppgifterna man har som naturfotograf är att visa vilka miljöer och arter vi har och informera om vilka problem som finns, för att få människor att engagera sig, menar Lina.

Men det finns också ett dilemma med att ha många följare och fotografera känsliga miljöer. Den så kallade Instagramturismen.

– På vissa platser har det blivit ett stort problem att ­ställen som tidigare knappt hade några besökare allsnumera har tusentals besökare bara för att de sett en bild

på sociala medier och vill åka dit och ta samma bild. För mig är det inget stort problem för jag har inte så många följare. Jag tror inte att Svalbard kommer att bli invaderat av turister för att jag lägger upp bilder därifrån. Men det är onekligen något man måste tänka på, framför allt om man ­fotograferar i känsliga miljöer eller hotade djurarter, förklarar hon.

Trots ett stort följarantal har hon ingen lust att försöka tjäna pengar på sitt instagramkonto som influencer.

– Jag vill inte att mitt konto ska fokusera på mig utan på bilderna och de platser och arter jag fotograferar. An­talet följare påverkar inte mitt sätt att fotografera eller tjäna pengar, men det har öppnat många dörrar och gett mig många värdefulla kontakter med andra fotografer, säger Lina.

Hon försöker att inte låta instagram bli för stressande heller, trender och vad som gått bäst på sitt konto tidigare är inget hon vill lägga vikt vid utan Lina vill presentera de bilder som hon själv tycker om. I början var hennes följarskara en bra motivering för henne att fotografera mer och lägga ut bilder, men nu fokuserar hon mer på vad hon själv vill göra.

Istället för att längta efter ny utrustning för att förbättra sitt fotograferande kan Lina ibland känna att hon hamnat lite i en resefälla.

– Jag har lätt för att tänka att »om jag bara kommer dit så kan jag ta fantastiska bilder«. När jag är iväg på en resa fotograferar jag oftast hela dagarna, här hemma går det lite omgångar. Men jag har nog blivit ganska hemmablind. Istället för att bara vilja åka iväg borde jag kanske bli lite bättre på att utnyttja närområdet, det finns mycket fin natur här också. Även om den kanske inte är lika orörd som på Svalbard eller någon annanstans, säger Lina.

Och trots de egna förmaningarna så finns det så klart några drömresmål att få åka till. På den listan ligger ­Grönland och norra Kanada. Men det får nog bli några regniga dagar i Bergen först.