Livesändning med DSLR - för känslans skull

– Ska man vara rädd alla gånger så blir det inget. Man måste ju prova, och det är så vi producenter jobbar–ibland går det, ibland inte. Och det här pilotprojektet kändes som ett bra tillfälle att testa något nytt, säger Tommy Toncic.

Han driver det egna produktionsbolaget 2am som fick i uppdrag att hoppa in som konsult för tv 4-sportens direktsända eftersnacksprogram Late Night em som gick att se efter matcherna. Hans uppdrag var att formge själva programmet, och ta fram de lösningar som tv 4 ville ha för att få till »den rätta känslan«. Direktsändningarna skedde inifrån Norra Latin i Stockholm, där en studio byggts upp på salsgolvet.

–  Jag hade ganska fria former att få till själva inramningen för studiosändningen, och kände att jag ville skapa en stämning med ljuset och rummet, för att hitta rätt känsla. Tanken var att få till en »live-känsla« och fånga det på bild, med allt vad det innebär –som den filmiska skärpedjupskänslan som vi ser används i vissa produktioner.

Fyra kameror, en ren signal

En bidragande faktor till denna live-känsla är enligt Tommy det korta skärpedjup som dagens digitala systemkameror kan erbjuda med sina sensorer.

–  Tidigare har det inte varit möjligt att få ut en ren signal direkt från systemkameran, vilket har varit ett problem. När vi nu använde Nikon D800 hade vi möjlighet att få ut en ren signal som vi kan använda utan problem, till exempelvis externa bandrare –eller som i detta fallet –live direkt ut till tittaren.

För att filma användes fyra stycken D800-kameror. Alla fyra kameror var monterade i Swedish Chameleon-riggar som är en sorts axelrigg för filmning med digitala systemkameror. Tre av kamerorna var utrustade med varsitt 70-200mm/2,8g ed vr-objektiv för att kunna få närbilder på personerna som gästade studion. En kamera i mitten hade ett 24-70mm/2,8G ED för att filma översiktsbilder över studion.

–  Kamerorna hade vi inställda på 250 ISO, synkad vitbalansering i kelvingrader samt full öppning med en bländare på 2,8. Nackdelen med det här är att det kräver någon duktig som kan ställa in kamerorna så att det blir bra. Fördelen är att det inte behövs mycket ljus alls, vilket också bidrar till programkänslan, säger Tommy.

Flera utmaningar

Enligt Tommy finns det många saker som dessa digitala systemkameror klarar av riktigt bra. Svårigheten är att kunna utnyttja detta fullt ut då fotografer som är vana vid traditionell broadcasting-utrustning inte är vana att jobba med digitala systemkameror.

–  Det skiljer sig lite. Det är inte helt lätt att få med alla i »tänket« med hur dessa kameror fungerar, och att släppa det vanliga traditionella tänket. Jag fick köra en snabblektion i hur kamerorna fungerar, men efter ett tag fick alla in känslan. Det är ju ett nytt sätt att jobba.

Men det är inte bara filmningstekniken som är en utmaning. En annan del av det hela är att prylarna inte är anpassade för denna sorts miljö, med kabelanslutningar lite varstans.

–  Den svaga länken är HDMI-kontakten. Kontakten är känslig och inte alls anpassad för det slit och släng som man kanske är van vid att ha vid en sådan här typ av produktion. Vi råkade också ut för ett problem då en kamera gick i backen och knäckte en hdmi-kontakt. Men samtidigt – får man till alla anslutningar med bildsignal och strömförsörjning på ett bra sätt så är det inga problem.

Det gäller alltså att vara konstruktiv, enligt Tommy. Man måste hitta lösningar till vissa problem, som exempelvis att Nikon D800 inte har någon lampa som visar för programledarna vilken kamera som är aktiv, eller hur alla kablar ska ligga för att det inte ska bli problem.

–  Nästa steg är nog att utveckla någon form av säkrare anslutningsmöjligheter. I dag finns ingen standard, säger Tommy.

Vill förmedla en känsla

Vid filmningen används bara kamerans bildskärm, något som gör det mycket svårt att se var skärpan befinner sig. Detta är också något som syns i sändningarna, då skärpan ibland kan sitta på halsen i stället för ögonen, som man oftast vill. Men enligt Tommy så finns det en tanke bakom detta.

–  Vi använder bara luppar som gör att man ser bilden avskiljt. Men när vi nu pressar bländaröppningen till max så finns det heller inte så mycket skärpedjup att spela på. Detta resulterar i att skärpan blir lite vandrande framåt och bakåt när personer rör sig, något som vi vill ha för känslans skull. Det gör inget, i alla fall inte för den här typen av program. Sedan finns det andra program där detta inte skulle fungera alls. Här blev det en del av stämningen.

Tommy tror också att vi kommer att se en uppåtgående trend för hur detta kan användas i livemiljö, eftersom alla producenter jagar den där känslan.

–  Med dessa kameror har vi en helt annan portfolio av sensorer, optik och ljus att jobba med. Nya verktyg ger nya möjligheter. Det här pilotprojektet blev som vi hade tänkt oss och resulterade i ett annorlunda program som vi inte fått annars, med den traditionella tekniken.